Vittne ej hört åtta månader efter olycka
Jan Stanko förolyckades en augustinatt 2003 när han föll mer än 30 meter från en arbetsplattform som också användes som upplagsplats för armering. Han föll över ett 1,10 meter högt räcke.
17-årige Oskar Stanko, Jans son, såg sin far falla. Han berättar att han uppfattat det som att Jan snubblade på armeringsjärn innan han störtade. De fem arbetarna på plattformen hade pratat om att fallskyddet var otillräckligt. Oskar vittnar också om brist på lyfthjälpmedel och om dålig belysning på den yttre plattformen där Jan befann sig.
Jan Stankos dödsfall ska inte kunna inträffa. Om den förolyckade inte själv orsakar fallet genom att klättra på skyddsräcket eller genom att hoppa, är själva olyckan ett bevis på att fallskyddet varit otillräckligt, enligt experter på arbetsmiljöverket.
Oskar Stanko lägger skulden på huvudentreprenören Bilfinger Berger.
– Det företag som ordnade arbetsplatsen borde ha sett till att det fanns tillräckligt fallskydd, säger han.
Han är medveten om att han själv egentligen inte fick arbeta natt. Vid upprepade tillfällen arbetade Oskar långa nattskift. Trots att det i Sverige går att åtala arbetsgivare som använder anställda som är yngre än 18 år efter klockan 23.00.
– Jag borde inte ha arbetat vid den tiden. Men eftersom det var 30 grader varmt på dagarna gjorde vi allt jobb på natten. Ingen frågade hur gammal jag var, men alla visste, säger Oskar.
Barbro Jönsson, åklagaren som leder utredningen, känner inte till att Oskar Stanko var minderårig när olyckan inträffade.
Dödsolyckan på norska och svenska vägverkens prestigebygge, Svinesundsbron, har drabbat Jan Stankos familj hårt. De efterlevande, hustrun Jolanta och sönerna Oskar och Euzebiusz lever nu på en livränta på cirka 2 800 kronor per månad.
– Det räcker till hyran, säger Jolanta Stanko när Byggnadsarbetaren besöker henne i Katowice.
Helt utan stöd från svenska myndigheter eller från Bilfinger Berger måste Jolanta hantera sorgen och oron för sönernas framtid. Hon besöker Jans grav varje dag.
Hon har svårt att förstå varför ingen ställs till svars för det som skedde.
Oskar berättar för Byggnadsarbetaren att han inte hörts av svensk polis. Hans berättelse innehåller detaljerade beskrivningar av arbetet under olycksnatten och den styrks av ett skriftligt, edsvuret vittnesmål från arbetskamraten Daniel Kacki.
Över huvud taget går utredningen av Jan Stankos död mycket trögt. Åklagaren Barbro Jönsson har inte mer än skummat igenom ärendet.
Hon medger att lokala poliser och åklagare har svårt att hantera brottsutredningar på en allt mer öppen europeisk arbetsmarknad.
– Utredningen är svår eftersom det är väldigt många utländska aktörer inblandade i det hela, säger hon.