Strikta regler – här måste hundratals byggnadsarbetare ta cykeln

På insidan av taggtrådsstängslet som avskärmar fängelseområdet från världen utanför går en smal asfalterad väg. Numera trafikeras den varje dag av hundratals trampande byggarbetare, som rullar fram på treväxlade damcyklar.

– Cykeln är det verktyg som används av alla på det här bygget, säger Ulf Sönegård från Specialfastigheter som arbetar med projektsamordning av Tidaholmsanstaltens utbyggnad tillsammans med NCC och Kriminalvården.

Det finns flera anledningar till att cyklar anses vara den smartaste lösningen för byggjobbarna att transportera sig runt på arbetsplatsen. Dels är det långa avstånd, över två kilometer, mellan NCC:s olika satellitetableringar. Dels har Kriminalvården strikta säkerhetskrav. Fordon måste begränsas på området.

– Varje bil innebär en risk. Det är lättare att kontrollera vad någon har i fickorna än vad man har i sitt arbetsfordon. Svårare än så är det inte, säger Mats Andersson, säkerhetshandläggare på Kriminalvården.

Över 150 cyklar har köpts in. Men det är långt ifrån tillräckligt.

– Det är inte många lediga cyklar här på morgnarna, och när antalet byggarbetare fördubblas här under 2024 innebär det också att fler cyklar kommer att behövas, säger Ulf Sönegård.

300 fångplatser

Just nu pågår utbyggnaden i ett område mellan anstaltens befintliga mur och den yttre gränsen med taggtrådsstaket och övervakningskameror som omringar hela området. Här byggs fångarnas nya bostads- och sysselsättningshus.

Det hela påminner på många sätt om en helt vanlig byggarbetsplats. Man glömmer nästan bort att fängelseverksamheten innanför Tidaholmsanstaltens höga murar pågår bara några meter bort. Det som NCC har fått i uppdrag att göra är att modernisera och bygga ut fängelset. Kapaciteten ska nära inpå fördubblas och landa på drygt 300 fångplatser år 2029. Då ska i stort sett alla befintliga byggnader rivits och ersatts med nya. Inne i ett av de blivande bostadshusen arbetar Niklas Gustavsson med att måla vitt i taket.

Det ser på många sätt ut som vilken byggarbetsplats som helst, och ”bostadshus” låter alldagligt.

I själva verket handlar det om ett hus med 48 celler där landets värsta brottslingar ska förvaras. Alla väggar är av tjock betong och där korridorerna möts dras det kablar i taket till det som ska bli vakternas kur.

– Här blir det badrum och sedan blir det plats för en säng och ett skrivbord. That’s it, säger Mats Andersson som visar upp en av cellerna som håller på att färdigbyggas.

Inga personliga saker

På många sätt är byggprojektet en stor utmaning. Samtidigt som det byggs för fullt på flera håll ska fängelseverksamheten, med dagens 180 fångar, fortsätta fungera precis som vanligt. I dagsläget är det en bra bit över 200 personer involverade i byggprojektet.

– Vår uppgift är att varje dag få alla dessa arbetare att förstå att säkerheten är nummer ett. Man får till exempel inte ta med sig en enda personlig sak in på arbetsplatsen, säger kriminalvårdsinspektören Jesper Carlman.

Ännu tuffare blir det nästa år, då det ska börja byggas inne på själva fängelset.

– Det är när det ska byggas innanför fängelsemurarna som det blir svårt på riktigt. Den inre logistiken med 180 intagna måste fungera, samtidigt som det byggs. Men vi har förberett oss inför den etappen i snart sju månader och vet hur vi ska gå till väga, säger Jesper Carlman.

– Tanken är att vi hela tiden ska vara helt avskilda från de intagna och kunna jobba helt fritt. Det kommer vi att klara av, men det krävs noggrann planering, säger Hans Skoglund, projektchef från NCC.

Till skillnad från en vanlig arbetsplats måste man här tänka en extra vända när det kommer till logistik. Varje etablering måste alltid vara helt avskild från fängelseverksamheten. Något förenklat handlar det om att innan ett stängsel rivs, måste ett nytt redan ha satts upp. Innan ett bostadshus rivs, måste ett nytt redan finnas på plats. Att säkerhetsnivån också är på en helt annan nivå än på vanliga byggarbetsplatser märks av på flera sätt. Byggnadsarbetarens besök är noga planerat veckor i förväg och den utrustning vi har med oss har föranmälts och kontrollerats. Ett annat exempel är NCC:s mötesrum. De är helt utan fönster, har förstärkta väggar och all kommunikation mellan de inblandade i projektet sker genom ett slutet it-system. Det är till exempel strikt förbjudet att fota eller mejla ritningar och skisser.

– Ibland måste jag stanna upp och ställa mig frågan ”hur gör jag nu, kan jag mejla detta dokument?” Förutsättningarna är annorlunda och informationssäkerheten gör sig påmind dagligen, säger Ulf Sönegård.

Själva byggandet är ju sig likt, förutom att det är ovanligt många bärande väggar där vi bygger celler.

”Vill inte glömma matlådan”

Även mobiltelefoner är förbjudna för byggarbetare, de måste lämnas i ett skåp inne i byggbodarna som står utanför området. Jonas Säf är snickare och skyddsombud på NCC. Han har vant sig vid den höjda säkerheten.

– Det tog bara några dagar, sedan blev vaktkurerna och inpasseringarna vardag och man slutade tänka på det.

 Känns det som en vanlig arbetsplats?

– Ja, själva byggandet är ju sig likt, förutom att det är ovanligt många bärande väggar i bostadshusen där vi bygger celler. Men man vill verkligen inte glömma matlådan, för det är väldigt meckigt att behöva ta sig ut härifrån.

Omfattande byggarbeten brukar röra upp känslorna hos närboende. Men inte i det här fallet. Enligt Mats Andersson från Kriminalvården har det inte klagats bland de intagna, som förutom en hög mur numera även är helt omringade av en byggarbetsplats.

– Självklart märker de intagna att det byggs. Det vibrerar och låter samtidigt som rutiner och logistik behöver ändras då och då. Men det har inte varit några egentliga klagomål, säger han.

Fotografen bakom galler: ”Var mitt fel”

Byggnadsarbetarens fotograf Thomas Harrysson har skakat galler på Tidaholmsanstalten. Även om det bara var för en kort stund.

”Det måste ha varit för mer än 25 år sedan. Det hela började med att jag fick i uppdrag av en kvällstidning att ta en genrebild på en mamma som hade sin son inlåst på ett fängelse. Jag lockade med mig en kvinnlig bekant som skulle agera statist. Sedan åkte vi till Tidaholmsanstalten och tog en bild precis utanför grindarna. I all stress glömde jag helt bort att meddela anstalten att vi skulle ta den här bilden. Och man får ju absolut inte fotografera fängelset utan tillstånd. Vakterna kom ut och efter lite kalabalik slutade det med att vi blev inlåsta. Det var en minst sagt märklig känsla. Men efter en stund kom det en chef som vi till slut kunde förklara oss för. Det var helt och hållet mitt fel, men vi blev utsläppta och kunde åka hem samma kväll.”

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.