Utredning nedlagd om dödsolyckan i Svinesund
Byggnadsarbetaren Jan Stanko dog i augusti 2003 efter ett fall på 30 meter vid byggandet av den nya Svinesundsbron. Hans 17-årige son Oskar Stanko blev vittne till olyckan.
Under de senaste fyra åren har familjen Stanko fått bygga upp ett nytt liv utan familjeförsörjaren. Samtidigt har den rättsliga hanteringen dragit ut på tiden och det är en orsak till att utredningen nu läggs ner. Förundersökningsledaren, chefsåklagare Barbro Jönsson, Uddevalla och utredaren, kriminalinspektör Erold Coleman, Vänersborg, anser inte att man hinner göra utredningen klar med förhör utomlands och väcka ett eventuellt åtal innan ärendet preskriberas, vilket skulle skett sommaren 2008.
– Utredningskostnaderna skulle dessutom inte stå i proportion till ett eventuellt bötesstraff i domstol, säger Erold Coleman.
Han har haft hand om polisutredningen sedan den 27 december 2006. Han har via Interpol sökt vittnen och ansvariga på företag i Tyskland och Polen för att kunna hålla förhör i dessa länder. Men precis när man stod inför avgörandet att rent fysiskt börja arbeta utomlands avblåstes det. Erold Coleman beklagar det, men ser inte något annat alternativ. Han säger att det kunde gått om han bara haft detta enda ärende att ägna sig åt, istället för upp till ett 20-tal. Han tycker samtidigt att det ger helt fel signaler att en olycka där en utländsk arbetare dödats inte hinner bli färdigutredd. Inte minst eftersom de utländska arbetarna också ökar i antal på svenska arbetsplatser.
Han har identifierat totalt ett tiotal vittnen och övriga inblandade som behövt höras, de flesta i utlandet. Vittnen har tidigare inte hörts ingående i ärendet och man skulle med hjälp av tolk först höra vittnen för att senare kunna rikta misstankar mot ansvariga och därefter hålla förhör med dem.
Erold Coleman, som är specialist på arbetsmiljöbrott, tycker att det är ett misslyckande att utredningen inte slutförts.
– Det är ett misslyckande inte minst med tanke på de anhöriga som gått hemma i över fyra år och väntat, säger han.
Han berättar att ärendet var liggande hos polisen i Trollhättan i tre år innan han fick över det för utredning.
– Det fanns en bra brottsplatsundersökning men sedan gjordes nästan ingenting och jag fick över ärendet på tok för sent.
– Hade jag fått hand om detta direkt hade det varit utrett för länge sedan. Men nu ska man lokalisera vittnen och hålla förhör om en händelse som ligger flera år tillbaka i tiden.
Att utredningen dragit ut på tiden har förundersökningsledaren, chefsåklagare Barbro Jönsson, förklarat med att hon blev inkopplad på ärendet sent, efter att flera inblandade hunnit återvända hem. I sin motivering till nedläggningen skriver hon att de personer som kan lämna uppgifter om händelsen och som kan komma att misstänkas för brott inte längre finns i Sverige. Vidare skriver hon att ” försök har gjorts under hela 2007 för att lokalisera dessa personer, dock utan framgång. Det saknas därför förutsättningar att slutföra utredningen inom sådan tid att preskription inte hinner inträda”.
Jan Stanko avled efter att en augustinatt ha fallit mer än 30 meter ner från en arbetsplattform rätt ner i sprängsten. Plattformen var också en upplagsplats för armering. Han föll över ett 1,10 meter högt räcke. 2004 träffade Byggnadsarbetarens reportrar Jan Stankos son Oskar i familjens hem i Polen. Han berättade då att han uppfattat det som att Jan snubblade på armeringsjärn innan han störtade. De fem arbetarna på plattformen hade pratat om att fallskyddet var otillräckligt. Oskar vittnade också bland annat om dålig belysning på den yttre plattformen, där hans pappa befann sig. Oskar har inte hörts av den svenska polisen, men han var ett av vittnena Erold Coleman begärt att få höra, innan utredningen las ner. Huvudentreprenör på arbetsplatsen var Bilfinger Berger. Jan Stanko var anställd hos en underentreprenör.