Utmaning för snickarna: "Har knappt arbetat med formsättning tidigare"

Tänk dig att du står på Idre fjäll längst upp i norra Dalarna. Krama en snöboll och kasta iväg den resolut en dryg kilometer västerut, mot Norge.

Sannolikheten är då stor att snöbollen landar på Hemmeråsen. Berget som nu ska förvandlas till ett skidparadis. Under århundranden har det inte byggts så mycket i den täta och trolska fjällskogen på Hemmeråsen.

Visserligen har en och annan stuga poppat upp under de senaste åren, men de renar som passerar området har knappast höjt på ögonbrynen. Men nu har något hänt.

Det är livlig aktivitet på bergets sydsluttning. Det märks att startskottet gått för jättesatsningen Idre Himmelfjäll. Över 20 000 bäddar, ett trettiotal liftar och 50 nedfarter ska byggas de kommande åren. Totalt ska det investeras hisnande 1,9 miljarder kronor.

Det största projektet som pågår just nu och kanske det viktigaste för hela anläggningen är bygget av vattenreservoaren. Alltså den konstruktion som ska ge färskvatten till kommande skidentusiaster.

Av naturliga skäl har bygget placerats nära toppen på berget. I dagligt tal brukar det ju kallas vattentorn, men eftersom reservoaren är placerad så högt upp på berget så behövs inget torn.

Det kommer bli tryck i ledningssystemet ändå. Det är till och med så att själva konstruktionen till viss del är inbyggd i berget. Allt för att den ska smälta in i fjällmiljön.
– Vi ligger på max av vad vi klarar av. Vi gjuter ena dagen, river formen nästa och sedan börjar det om igen, säger snickaren Lars Myrsten.

De påbörjade jobbet efter sommaren. Lars Myrsten var först på plats. Då sken ännu en het sommarsol över arbetsplatsen; en liten platt, grusad, yta som delvis var insprängd i berget. Sedan dess har det gått i en rasande fart. Först betongplattan och sedan flera av betongväggarna.

Men jobbet är långt-ifrån klart. Fler väggar är på gång. Den här dagen är en armerings- och formsättningsdag. Med andra ord förberedelser för ännu några lass betong.
– Vi har haft ett jäkla flyt på det här jobbet. Det är roligt att arbeta när det går så bra, säger Lars Myrsten.

En utmaning för de fyra snickarna på plats har varit att projektet är ovanligt för deras del. Själva är de mest vana vid att arbeta med trä. Nu handlar det framför allt om armering och betong. Dessutom ställs det högre krav vid gjutning av vattenreservoaren jämfört med ett vanligt bostadshus.

De får till exempel inte använda någon typ av formolja, det ska monteras en speciell duk på formarna som gör att det inte blir några luftporer i betongen och de får inte gjuta för långa etapper i ett svep då det kan uppstå krympsprickor.

Något som i förlängningen kan leda till läckage ut ur betongstommen. Vattnet kommer alltså ligga inne i betongutrymmet när konstruktionen är i drift.

Men trots dessa byggtekniska utmaningar har den största oron handlat om något helt annat: Det finns inte någon betongarbetare på plats.
– Jag gruvade mig lite i början. Betong är inte något som jag som träarbetare håller på med så mycket, säger Pierre Jäderberg.

En konsekvens av att det enbart är snickare som armerar är att najtängerna lyser med sin frånvaro.
– Vi kan inte. Vi snurrar åt fel håll, säger Pierre Jäderberg och skrattar.
I stället går najomaterna på högvarv.

Snickarna Niklas Olsson och Emil ”Chippe” Eriksson kör så att maskinerna glöder. Med precision lägger de käftarna på plats mellan de korslagda järnen. Armering på en tio meter lång sträcka ska bindas samman innan det är dags för dubbling.

– Jag har knappt arbetat med formsättning tidigare. Sist när jag najade med tång fick jag väldigt ont i handleden. Men jag tycker att det är kul med armering och gjutningar. Det är väldigt tydliga moment, säger ”Chippe”.

Men trots att det bara är snickare på plats så finns kompetensen i gruppen. En rutinerad vägvisare som löser ekvationen.
– Här uppe i Härjedalen måste vi kunna allt, säger Lars Myrsten.

På Lars Myrstens visitkort står det inte snickare. Han kallar sig själv byggnadsarbetare. Förklaringen är att hantverkare i glesbygden, där det är ont om jobb, måste anpassa sig genom att bygga på kunskap från flera olika yrken.

I förlängningen handlar det om att göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden för att överleva i branschen. Samma sak gäller för mindre, lokala byggbolag. De måste ibland – som i detta fall – samarbeta med varandra. Det här projektet drivs av två bolag – Norrdala Bygg och Knuts Bygg.

Planerna på en ny alpin skidanläggning på Hemmeråsen startade redan 1987. Sedan dess är det många som tvivlat på om det hela någonsin kommer bli verklighet. Men myndighetskvarnar har malt, tillstånd har beviljats och detaljplanen för ett skidområde med liftar på fjället har vunnit laga kraft.

Det senare efter ett regeringsbeslut. Det har funnits ett rejält motstånd mot anläggningen. Men nu går snöbollen inte att stoppa. Till jul nästa år invigs de första backarna.

– Nej, jag åker inte skidor. När man jobbat klart på kvällen vill man vila, säger Lars Myrsten.

Det är lätt att förstå. Arbetsdagen börjar vid sju på morgonen och avslutas inte förrän vinjetten till Rapport rullar igång vid halv åtta. Lägg därtill vädret. Den här dagen är det fuktigt, kallt duggregn hänger i luften och längre bort ligger dimman tät som i en ångbastu.

För bygglaget på Himmelfjäll blir det ofta soffhäng framför tv:n i den gemensamma fjällstugan och sedan ett snabbt godnatt. Så ser livet ut för det här gänget måndag till torsdag. Men det finns ett undantag. Snickaren Niklas Olsson tar ibland på sig längdskidorna efter arbetsdagen.
– Jag tar gärna en skidtur efter jobbet. Det är ett bra sätt att rensa skallen på.