”Unga är inte bara framtiden – de finns här nu”
Hon är ärlig, genomtänkt och har en stark drivkraft. Dessutom har hon många idéer hur facket kan förändras.
Möt snickaren och ombudsmannen Emmelie Renlund som brinner för de unga inför årets kongress.
Emmelie Renlund tar emot på Byggnads kontor i Solna utanför Stockholm. På hennes skrivbord ligger drivor av papper och på ena glasväggen sitter kom-ihåg-lappar tätt, tätt uppsatta med tejp i regnbågens färger. På en av lapparna syns en tecknad kvinna med långt fladdrande hår och texten: ”Ge aldrig upp”.
Emmelie utstrålar ödmjukhet och lugn. Men bakom ytan döljer sig en kraft som bär långt. Redan som 24-åring under Byggnads förra kongress lyckades hon driva igenom att varje region i Byggnads ska ha en särskild ombudsman som är ansvarig för jämställdhetsfrågor.
Sedan dess har allt gått i ett rasande tempo. 2014 blev Emmelie, som första kvinna, invald i Byggnads styrelse. 2015 utnämndes hon av TCO till framtidens nionde mäktigaste person i Sverige. 2017 var hon initiativtagare till metoo-uppropet i byggbranschen. Uppropet var ett av de största metoo-uppropen och fick stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Efter det blev hon rådgivare till regeringen när det gäller målet att öka antalet kvinnor i byggsektorn, inbjuden av bostadsminister Peter Eriksson.
Inför årets kongress har hon skrivit en rad olika motioner och som en röd tråd genom dem löper tanken att Byggnads medlemmar behöver utbildning för att kunna bevaka att olika regler följs, till exempel inom arbetsmiljöområdet och när det gäller arbetsrätt. Hennes hjärta bultar särskilt för unga byggnadsarbetare.
– Vi har ett sämre klimat på arbetsmarknaden i dag där unga bara ska vara glada att de har ett jobb ungefär.
Vi måste fundera över medlemskapet och möta deras behov.
Varför så stort fokus på unga?
– Unga är inte bara framtiden, unga finns här och nu. En av mina motioner handlar om att gymnasieelever måste få slippa avgiften till Byggnads om de inte fått arbete till och med årsskiftet efter examen. En annan handlar om att unga ska bli bättre representerade i Byggnads styrelser. Valberedningar borde ta hänsyn till kön, etnicitet och ålder när man ska plocka fram kandidater. Byggnads ungdomsverksamhet växer i hela landet och det borde också avspeglas i beslutande organ. Unga byggare borde ha en ordinarie plats i alla regionstyrelser och förbundsstyrelsen.
Förutom jämställdhet och ungas villkor är du upprörd över hur utländska byggnadsarbetare behandlas. Hur ska Byggnads nå den utländska arbetskraften?
– Vi måste fundera över medlemskapet och möta deras behov. Ska medlemskapet gå att pausa? Ska man kunna ha tillfälligt medlemskap? Detta måste vi diskutera på kongressen. Våra medlemmar och förtroendevalda är nyckelpersoner när det gäller att få med den utländska arbetskraften. Här på regionen anordnar vi utbildningar på olika språk, även för dem som inte är medlemmar. I stället för att begära skadestånd för avtalsbrott, kan vi ibland besluta att de utländska byggnadsarbetarna får gå en facklig utbildning hos oss. Men det behövs också politiska förändringar. Det behövs mycket mer resurser till Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Arbetsmiljöverket för att sätta stopp för oseriösa arbetsgivare som utnyttjar människor från andra länder.
Byggnads har tappat många medlemmar de senaste tio åren. Vad tror du om framtiden?
– Jag tror såklart att vi kan vända trenden. Annars hade jag inte engagerat mig. Fast om Moderaterna vinner valet i höst kommer vi bland annat se en försämring av las. Det är redan lätt att göra sig av med folk men då kommer det att bli ännu lättare. Otrygghet gör att man inte vågar stå upp för sina villkor. Kanske att man inte ens vågar gå med i facket eftersom man riskerar att bli av med jobbet nästa dag. Men jag tror och hoppas att framtiden ser ljus ut. Om vi blir bättre på att organisera och engagera. Vi måste tillbaka till gräsrötterna.
Du har sagt att det behövs nya arbetsmetoder inom Byggnads.
– Vi måste börja fundera över våra mötesformer. Ska vi fortsätta träffas fysiskt eller ska vi mötas digitalt? Jag tror att folk måste få känna att de kan vara med och påverka. Facket måste göra saker, det måste bli mer action. Se på Unga byggare som har lyckats. De ordnar knegarpub, uppmärksammar workers memorial day, drar igång demonstrationer.
Hur har metoo påverkat byggbranschen?
– De som varit tysta tidigare har börjat säga ifrån, både kvinnor och män. Fler börjar förstå vad sexismen i branschen handlar om, att ett skämt till exempel inte alltid är ett skämt. Jag kan prata med medlemmar på ett helt annat sätt när jag håller i fackliga utbildningar nu. Enskilda manliga byggnadsarbetare verkar reflektera över hur de beter sig. Fler vågar säga ifrån om någon beter sig dumt. Skanska kastade ut en underentreprenör i Kalmar som betedde sig illa. Skanska sade efteråt att det var tack vare metoo de kunde sätta ner foten.
På förra kongressen, 2014, drev du igenom att alla regioner skulle ha en jämställdhetsansvarig. Hur har det gått?
– Bra, men det finns mer att önska. Jag tycker att den som jobbar med jämställdhet ska ha en arbetsbeskrivning. Annars blir det bara ett epitet, en roll utan så stor inverkan. Jag hoppas att de jämställdhetsansvariga får bättre stöd och tid att jobba med frågorna. Vi behöver också starta kvinnliga nätverk i varje region. Och att utbilda kvinnorna fackligt så att de engagerar sig i Byggnads som förtroendevalda.
Vad är din drivkraft?
– Jag har alltid haft en kraft i mig som gör att jag vågar ifrågasätta och jag har samtidigt en stark tro på mänskliga rättigheter och allas lika värde. Jag känner ledsenhet och ilska när jag ser orättvisor. Ilskan och kraften kanaliseras i kampen för det jag tror på.