Beundrarnas oväntade brev till kranföraren: "Blev jätteglad"

Under flera månader jobbade kranföraren Erik Roos från Hofors med att köra tornkranen på bygget av Agnes kulturhus i Gävle. För några veckor sedan packade han ihop sin kran och lämnade bygget. Uppdraget var slutfört.

Men några dagar senare återvände han till arbetsplatsen i ett ärende.

”Du har fått ett brev” var det någon som sa.

Erik öppnade och läste.

”Vi kan konstatera att arbetet har utförts mycket väl och vill överlämna detta som ett tacksamhetsbevis till dig som kranförare. Hälsningar från Christer & Aimo.”

– Jag blev jätteglad. Det var överraskade och kul att någon uppmärksammar vad man gör och att det finns intresse, säger Erik Roos.

Umarell på heltid

Vi backar tiden till tidigt i våras. Det var då som Christer Östblom, 80 år, och Aimo Suorajärvi, 64 år, på allvar började besöka NCC:s bygge av det nya kulturhuset mitt i stan. De två grannarna har även tidigare tagit promenader tillsammans och även då besökt ett och annat bygge. Bland annat ute på Alderholmen i Gävle hamn. Men på kulturhuset växlade intresset upp till en ny nivå.

– Det blev snabbt en vana att gå ut och inspektera bygget, säger Aimo Suorajärvi.

– Vi har utfört en förmiddags- och en eftermiddagskontroll, säger Christer Östblom och skrattar.

En som noterade de två herrarnas besökt på deras tur runt bygget var just Erik Roos. Han hade god utsikt från sin kranhytt.

– Först trodde jag att de var inspektörer från Arbetsmiljöverket eller kontrollanter från kommunen, men de kom dag efter dag. De stod och tittade på olika ställen, pekade och pratade med folk. Sedan hälsade jag på dem en dag när jag var nere på marken. Efter det började jag tuta från hytten och vinka varje dag. De blev en del av min vardag.

Christer och Aimo hade blommat ut från att vara intresserade av byggen till att bli två fullfjädrade umareller. För er som inte vet, en umarell är en äldre herre som står och glor på byggnadsarbetare som jobbar. Gärna med händerna lite vilsamt på ryggen.

Christer och Aimo har följt ”allt på bygget”. När de tagit sin timslånga tur runt arbetsplatsen har de kollat in vad som hänt sedan den senaste ”inspektionen.

– Och så försöker vi tänka framåt. Om vad som blir nästa steg och hur det ska gå till. Det är väldigt intressant att följa hur byggnaden växer fram, säger Christer Östblom.

Krossat glas

Vissa dagar har varit mer spännande än andra. Vid ett tillfälle såg de något på ett fönster som var monterat på fasaden.

– Det var ett glas som var krossat. Det hade hänt en olycka. Jag vet inte riktigt hur det gick till säger Christer och vänder sig mot Aimo. Han fyller.

– Det var något som kört in med en skylift i rutan så den krossades.

 Och det här var inget som ni skulle missa när ni umarellar?

– Nej, nej. Det skulle inte hända, säger Aimo och skrattar.

De beskriver bygget som komplicerat. Dels då det ligger nära Gavleån vilket lett en del till problem med vatten, dels då byggnaden har en oregelbunden form vilket försvårat arbetet rejält.

Gubbarna utanför bygget – har du sett någon umarell?

– Om man inte vet någonting om byggnation och inte förstår att det kan vara besvärligt på många ställen kan man nog tycka att det gått lite långsamt. Men vi har ju sett att de haft en del utmaningar. Nu senast har de haft problem med att få taket tätt. Byggnadsarbetarna har fått kämpa, säger Christer Östblom, som själv är gammal plåtslagarmästare.

Är försiktiga

Ganska snabbt blev de två umarellerna även bundis med byggnadsarbetarna.

– De vi fick kontakt med var väldigt öppna. Vi fick en del ”inside information” om jobbet, säger Christer och ser lite hemlighetsfull ut.

– Det var roligt.

Vissa umareller levererar gärna en del synpunkter på hur arbetet utförs. Har ni haft några åsikter?

– Vi är försiktiga med att kommentera. Vi vill inte anmärka eller sticka upp på något vis. Vi har ju jobbat i branschen själva så vi vet ju att det kan vara lite bökigt ibland, säger Aimo som fortfarande jobbar några timmar i veckan som konstruktör på elsidan.

Men händer det att ni tänker att ”det där kommer aldrig att gå” utan att säga något till byggnadsarbetarna.

– Ha-ha-ha. Jo det kan vi nog gjort någon gång, säger Christer.

Till slut gav de här dagliga turerna på bygget även en idé till en födelsedagspresent. Det var Christers dotter som kom med en överraskning för att lyfta inspektionerna ytterligare en nivå

– Vi kände redan till uttrycket umarell, men min dotter forskade vidare om vad det var och då hittade hon de här tröjorna. Jag fick en när jag fyllde år. Och då fick Aimo också en, berättar Christer.

Nytt bygge på gång

Nu när vintern slagit till har de dragit ner lite på inspektionerna. Men de är redo att växla upp igen när vårsolen tittar fram. Och de har redan ett nytt bygge på gång.

– De ska förbättra kajen i Gavleån. Det är riktigt nära där vi bor. Jag minns att vi spontantittade lite när de fixade andra sidan för ett par år sedan, säger Aimo och tillägger:

– Det blir perfekt.

Möjligen utökas byggpubliken till tre. Kranföraren Erik Roos ska gå i pension.

– Vi får se om jag blir inbjuden, säger Erik och skrattar.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.