"Folk frågar: 'Är du en riktig snickare eller bara tv-snickare'”
Tv-profilen Björn Christiernsson är snickaren som vågar sticka ut hakan. Han kritiserade ”Äntligen hemmas” arbetsklimat långt före Metoo och hotade med arbetsvägran, för att få bygga på rätt sätt i tv.
Du sade upp dig från ”Äntligen hemma” två år före Metoo, men på ett sätt som chockade alla i redaktionen. Berätta!
– Jag hade ju allvarlig kritik att framföra om att det var ett dåligt arbetsklimat på ”Äntligen hemma”. Därför sade jag upp mig på ett stormöte och sade vad jag tyckte så att alla kunde höra. Det var viktigt för mig att alla fick samma information om min uppsägning precis samtidigt, för att undvika ryktesspridning i efterskott.
På vilket sätt var arbetsmiljön dålig?
– Det var ”management by fear”. Jag vet inte hur många anställda jag tröstat under mina elva år där. De bytte ständig ut folk. Det var otäckt. Ingen vågade yttra sin åsikt om saker, de var rädda för att förlora jobbet. Man var bakbunden och tvungen att hänga med i jargongen. Jag såg detta och kunde inte vara en del av det längre. Jag sade upp mig utan att ha något nytt uppdrag inom tv.
Programledare och producent var måltavlan för din kritik. Fick du något stöd från övriga?
– När jag gick ut och sade vad jag tyckte, var det mer okej för andra som också mådde dåligt att prata om det. Bland andra Lulu Carter och Bosse Rappne. Jag har fått fina kommentarer även från chefer på höga positioner inom tv-världen.
Vad gjorde du efter att du sagt upp dig?
– Jag jobbade hela tiden som snickare i min egen firma och gick tillbaka till det.
Vad fick du i ersättning per inspelningsdag?
– I ”Äntligen hemma”: 6 000 kronor början. Sedan 9 000 per inspelningsdag på slutet. Men vi jobbade oftast 12 timmar i sträck. Vi hade kanske 10–15 inspelningsdagar per säsong. Jag behövde hela tiden jobba i min byggfirma vid sidan om.
Senare var du en profil i ”Husräddarna”, ”Kan vi hjälpa till” och ”Pluras paradis”. Vad är det som lockar med tv?
– Det var bra för mig rent psykologiskt att efter ”Äntligen hemma” få jobba med människor i ett sunt arbetsklimat där man visar respekt för varandra. Det som lockar mig är inte kändisskapet kring min person. Jag vill i så fall bli känd för mina kunskaper. Att bygga i tv är väldigt komplext och spännande. Du ska få till bra tv och samtidigt göra rätt rent byggtekniskt.
Vilka programledare har varit roligast att jobba med?
– Laila Bagge är en rolig och bra person, Plura som jag jobbade med i ”Pluras Paradis” är en av de mest fantastiska människor jag jobbat med på tv och Bosse Rappne från ”Äntligen hemma” umgås jag även med privat i dag.
Många i byggbranschen använder ”tv-snickare” som ett skällsord. Hur tänker du kring det?
– Folk frågar ibland: ”Är du en riktig snickare eller bara tv-snickare”, haha. Jag har gått bygg- och anläggning på gymnasiet och jobbat med att bygga i hela mitt yrkesliv.
Jag har aldrig ställt upp på att berätta något framför kameran som är fel, rent byggtekniskt. Jag brukade hota med att arbetsvägra, det funkade.
Men har du någon gång varit med om att ni gjort ett fuskjobb?
– Nej, jag har faktiskt stått på mig genom åren att vi måste göra på rätt sätt, även om det ska gå snabbt. Jag har aldrig ställt upp på att berätta något framför kameran som är fel, rent byggtekniskt. Jag brukade hota med att arbetsvägra, det funkade.
Men ni behöver folk som färdigställer byggena, eller hur?
– Ja, självklart. Framför kameran bygger jag som programledare till exempel en vägg och vi filmar. Sedan får de andra snickarna i teamet göra övriga väggar efteråt tills nästa inspelningstillfälle då vi börjar med taket: Jag spikar råspont på en bit av taket och andra snickare gör resten efteråt.
Läs även: ”Därför byggde vi på tv”
I dag skapar du reklamfilmer om olika byggprodukter – bland annat med titeln ”Björn Bygger Bo”.
– Ja, det är väldigt roligt. Jag har fått ihop två saker jag tycker är kul. Att bygga och att göra film. Jag skriver manus och har en fotograf som heter Ola Fredholm som filmar och klipper ihop filmerna. Kunskapen hos byggvaruhusen är inte som förr i tiden. Det finns ett stort behov av information.
Kan man lita på att produkterna är bra när du får betalt för att marknadsföra dem?
– Jag testar ju materialet själv först och skulle aldrig kunna tänka mig att göra reklam för dåliga byggvaror.
Kommer du från en familj med byggnadsarbetare?
– Nej, faktiskt inte, nästan alla är akademiker i min släkt. Mamma var lärare, pappa ägde en restaurang. De flesta var akademiker i förorten där jag växte upp. När jag ville gå byggprogrammet var det en del av kompisarnas föräldrar som inte kunde förstå mitt val.
Din mamma stöttade dig och blev lite sur över de andra föräldrarnas reaktioner, har du berättat.
– Ja, och jag minns själv att jag som tonåring tänkte: konstigt att vissa vuxna kan vara så omogna och enkelspåriga. Att det bara är några få yrken som duger. De ville typ att man skulle intressera sig för aktier och ekonomi.
Du jobbade i flera år på större byggen. Men du trivdes inte med bodlivet, varför?
– Det blev för enformigt. Man pratade bara om några få ämnen i den grupp jag ingick i. Det var sport, motorcyklar och bilar, och hur dum i huvudet verkmästaren var. Jag föredrog mindre firmor där jag lärde känna folk på riktigt och fick jobba med rotprojekt där man fick nya utmaningar hela tiden.
Vad vill du göra yrkesmässigt i framtiden?
– Jag vill både bygga och filma. Det finns en efterfrågan och ett stort intresse bland folk kring hur man kan förädla sitt hem. Det behövs alltid information om hur man bygger, särskilt hur man bygger klimatsmart.