Muraren Anders på höjdarjobbet: "Bara en som får plats"
Tunga stenar och trångt utrymme, men ett jobb som känns speciellt. Muraren Anders Terborn är med och renoverar en över hundra år gammal skorsten i Slakthusområdet i Göteborg.
Vad gör ni just nu?
– Vi renoverar både insida och utsida, vi har fräst ut fogarna och bilat ut trasiga stenar som vi ska mura in igen. Sedan har det gått ett gammalt rör till ångpannan på insidan, det har vi hissat upp genom skorstenen och kapat av tills vi fick ut det. Sedan putsar vi skorstenen på insidan. Vi har byggt ställning hela vägen upp och putsar den sektionsvis. Tvättar av, nätar, på med puts.
Har du gjort något liknande tidigare?
– Vi har jobbat mycket med kyrkor, så vi har varit på en hel del höga torn. Men det här är ju special, helst när vi är inne i den och putsar. Det är bara en man som får plats därinne, så vi får skicka ner bruket med vinsch. Teglet är också speciellt, det är kilformat tegel, enorma bitar på 7–8 kilo styck. De väger litegrann de här stenarna.
Vad användes skorstenen till från början?
– Det var en ångpanna, jag tror att den användes till slaktavfall. Från början var skorstenen 10 meter högre, men när den renoverades förra gången rev de ner den 10 meter. Nu är den 30 meter. De måste renovera den, men den ska inte användas, den står bara här som ett landmärke.
Har du själv nån koppling till Slakthusområdet?
– Nej, men det ligger mycket bryggerier här och slakteriet är kvar, och det finns en del schyssta restauranger här, det är en del på gång. Och när man börjar läsa lite om områdets historia är det jäkligt fascinerande.
Har arbetet gått bra då?
– Ja, vi har klarat oss från stormar och så, för det kan vara lite kritiskt, men vi har haft tur och nu börjar det närma sig slutet. Det ska vara klart vecka elva.
Blir det någon taklagsfest i skorstenen?
– Jag hoppas verkligen det, hahaha, vi får se om vi kan hitta på något här när vi slutar.