Byggnads om lönebråket: ”Borde ha satt ner foten tidigare”
Allt fler byggarbetsplatser dras in i konflikten mellan Byggnads och NCC. Främst gäller det byggen i Stockholmsområdet med omnejd. Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin är självkritisk.
Varför har NCC och Byggnads hamnat i den här konflikten?
– Det började för ett år sedan när Byggnads region Stockholm-Gotland talade om för NCC att de framöver kommer att vilja ha tidsatta underlag för att kunna gör en bedömning av vilken löneform som passar bäst på ett projekt. Trots det fortsatte man ändå att göra upp med parametrar som grund på en del byggen och till slut gick det inte längre. Regionen gick då vidare och sa att om den inte får något underlag som bygger på tid kommer de inte skriva på någon överenskommelse. Och det läget har vi idag.
Men varför är det viktigt med ett ackord som bygger på tid?
– Förutom att det ger bygglaget en bättre löneutveckling får de en bättre insyn i projekten. De får möjlighet att påverka hela byggprocessen, deras egen arbetssituation, hur arbetet ska utföras och även få inflytande över arbetsmiljön. Det blir ett helt annat engagemang vilket både företaget och bygglaget tjänar på. Tidlön däremot premierar egentligen bara närvaro – ingenting annat.
Du säger att tiden är viktig. Varför har det då under flera år gjorts parameteruppgörelser på NCC Hus i Stockholm där det inte lagts fram något tidsatt underlag?
– Jag vet inte riktigt varför. Det kan ha varit bekvämt för båda parter. Det hela började med att resultatlönen kom i slutet av 1990-talet, sedan kom parametrarna och till slut har det glidit över alltmer till en situation där vi accepterat NCC:s lönesystem. Men det innebär inte att vi måste acceptera det framöver. Vi vill ha ett tidsatt underlag för att se om det finns andra lönesystem som är mer lämpliga för projekten.
Har Byggnads varit för ”snälla” i den här tvisten och låtit arbetsgivarna bestämma för mycket?
– Jag tycker att vi ska vara självkritiska. Vi har kanske varit lite för bekväma på vissa ställen och godtagit uppgörelser med parametrar. Det är lätt att vara efterklok men vi skulle nog ha satt ner foten direkt.
På de arbetsplatser som är indragna mår byggnadsarbetarna dåligt. Den psykiska pressen är hård. Vilken hjälp får de från facket?
– Vi försöker vara närvarande på de här arbetsplatserna så mycket det går. Jag är ute och träffar både lagbasar och byggnadsarbetare. Regionen har veckomöten och kallar in till möte för information och stöttning. NCC anklagar oss för att driva den psykosociala arbetsmiljön till sin spets, men det är de som äger den frågan. Men en knapptryckning kan de skriva ut underlag som rör tiden. Då är den här frågan löst.
Vad tycker du om det pris i form av psykisk press och lägre lön som byggnadsarbetarna på konfliktarbetsplatserna får betala?
– Man kan alltid säga att priset är högt om man går ner på individnivå. Men tvisten är en investering för framtiden för alla byggnadsarbetare i landet när det gäller kommande löneutveckling. Om vi säljer bort ackordet och får fast lön då får alla en avtalshöjning per år. Det skulle ge en sämre löneutveckling under en längre period jämfört med en prestationslön.
Och hur är det med ekonomisk kompensation? Det kostar en del att gå på stupstocken.
– Nej, det är inte aktuellt. Enligt avtalet gäller stupstocken när parterna inte kommer överens och vi har inte fört några diskussioner om en nedsatt medlemsavgift för dem som går på stupstocken.
Ser du någon snabb lösning på konflikten?
– Nej, så länge NCC inte börjar lämna ut underlag som rör tiden.