Tommy bygger nya hus i gammal stil

Gruvan i Bispberg i södra Dalarna stängdes 1967. Det lilla samhället på två hundra personer hade förlorat sin huvudnäring, när brytningen av järnmalm inte längre lönade sig.

Kvar ovanför schaktet stod gruvlaven – ett stort falurött torn i trä med vitmålade järnsymboler längst uppe på ena gaveln. Inuti laven tog man tidigare upp material till markytan.

Nu fick folk i byn jobba med annat och de började pendla till närliggande städer som Säter och Hedemora för att försörja sig.

Året efter att gruvan stängdes föddes en liten livlig pojke som fick namnet Tommy. Han bodde i ett av de röda husen med vita knutar och sprang runt i den gamla gruvbyn och lekte. I skolan ansågs han som stökig, så femman i träslöjd kom oväntat.

– Du har det i händerna, Tommy, sa träslöjdsläraren.

Och det är med hjälp av händerna och en kärlek till äldre hus som den i dag 52-årige masen har skapat sig ett yrkesliv. När vi träffar Tommy Jansson, som numera driver företaget Byggnadsverk, befinner han sig på ön Almö-Lindö i Mälaren för att delta i byggandet av ett hus av sent 1800-talssnitt.

Det är en stekhet dag och bara några krusningar syns på vattnet, som är lika blått som himlen. På en tomt inte långt från vattenbrynet ligger byggnadsställningar och material som på vilket bygge som helst. Det är först när vi följer efter Tommy bort mot stommen som vi upptäcker att det här huset kommer att bli speciellt.

Ett litet torn med konformat tak har påbörjats i ena änden av byggnaden. Och vid en närmare titt på panelen ser man att den är satt lodrät längst ner och vågrätt någon meter upp.

– Sedan ändrar den riktning igen. Det är för att det ska se snyggt ut. Panelen följer stilen som fanns då, säger Tommy.

Han tar några steg åt sidan och pekar upp mot taket.

– Och titta på takfoten, med profilerade taktassar som sticker ut.

Byggnadsvårdaren förklarar att alla små extradetaljer är typiskt för snickarglädjen, stilen som var populär på sent 1800-tal.

– Det här huset är inspirerat av en arkitekt som hette Charles Emil Löfvenskiöld, som förde in snickarglädjen i Sverige. Det är pärlspåntspanel med stora verandor och kupor, säger Tommy och rättar till den mörka kepsen.

Han pratar med inlevelse – på brett dalmål – om byggnadsepoker från 1700-tal till tidigt 1900-tal, om olika betydande arkitekter och om små detaljer som skurklossen, en mindre träplatta som ”gör övergången mellan golvsockeln och dörrfodret snyggare”.

– Ja, du hör ju hur nördig jag är, säger Tommy och skrattar.

Hans hantverksbana inleddes i 25-årsåldern med möbelrenovering. Därefter började han tillverka detaljer som dörrar och fönster, vilket fick intresset för byggnadshantverk att ta fart ordentligt. Tommy har sedan dess jobbat med husrenoveringar och ombyggnationer samtidigt som han passionerat dokumenterat gamla hus från olika epoker.

– Mina favorithus är från tiden före 1850, innan maskinerna kom, då man ser att det är en människa som byggt. Det finns ett visst vingel i det och är inte helt rakt, säger byggnadsvårdaren och lägger till:

– En planka kanske har en annan bredd någonstans, men det är hantverk bakom det.

Även husen efter industrialismens intåg i slutet på 1800-talet fascinerar Tommy, som talar sig varm för den pampiga villan Hvilan på Drottningholm utanför Stockholm.

– Står man i ena änden av huset kan man se rakt igenom det eftersom dörrarna ligger i liv med varandra i sidled. Man har tänkt igenom alla detaljer. Jag gillar ju hela spektrumet av epoker. Jag är helt såld på det här.

Tommys företag Byggnadsverk har växt i takt med att svenska folket blivit mer intresserat av att bevara hus från förr. För tio år sedan kom nästa steg, nybyggnation av hus i gammal stil. En privatperson i Djursholm utanför Stockholm skulle bygga nytt, men enligt kommunens detaljplan behövde huset ha 1920-talsstil.

Med sin erfarenhet och sitt brinnande intresse för äldre byggnader skred Tommy och hans kollegor till verket och började bygga ett hus med slät bred panel på utsidan, pärlspånt i hallen, specialgjorda fönster och andra tidstypiska detaljer.

– Vad fint ni renoverar, sa några förbipasserande när arbetet var igång.

Då förstod Tommy att de hade hittat rätt. Därefter har det blivit fler kunder och fler hus från olika epoker. Företaget gör i dag runt fem byggnader per år och hoppas kunna öka produktionen ytterligare.

Tommy är motorn som driver projekten och ritar husen. Han är utbildad byggnadsingenjör men har också jobbat med murare, plåtslagare och annat yrkesfolk för att förstå hantverket i grunden. Han har egna förlagor till husen och använder böcker, egen dokumentation och tusentals bilder från olika bibliotek för att skapa hus där varenda list, fönsterkarm och takfot hänger ihop tidsmässigt.

Jag har skänkt mitt liv åt att ta reda på hur man byggde förr och varför husen står kvar efter så lång tid.

Det är tydligt att Tommys strävan efter tidstypiska hus är lika mycket en mission som ett arbete. Han förklarar att han drivs av att förstå orsakerna till att de gamla husen ser ut som de gör.

– Jag har skänkt mitt liv åt att ta reda på hur man byggde förr och varför husen står kvar efter så lång tid, säger han.

På Byggnadsverk använder man olika detaljer som gör att husen skiljer sig åt från dagens:

•  Munblåst glas i fönstren, som ger mer ljusinsläpp.
•  Anpassade dimensioner på lister, foder och fönster tack vare egna tillverkare.
•  Vattbrädor – de brädor som sitter längst ner på huset och styr bort vattnet från grunden.
•  Lertegel, ofta återanvänt.

– Det är inte jättemycket som krävs för att man ska få ett vackert hus, men det är ingen som orkar med det i dag, säger Tommy.

Han anser att dagens husbyggare oftast konstruerar bostäderna efter de dimensioner på material som byggvaruhusen levererar, i stället för vad som är snyggt. Ögat får inte längre styra.

Något annat som har gått förlorat är de naturliga materialen. Tommy Jansson berättar om den explosionsartade utvecklingen av konstgjorda byggmaterial som startade på 1930-talet.

– Det har blivit mycket problem med allergier, material som ruttnar och farliga ämnen som formaldehyd och asbest. Folk mår dåligt av det.

Byggnadsverk bygger i stället grunden av en sorts timmerstommar i ny tappning.

– Luft kan transporteras genom alla lager. Husen kan andas. Vi har inga plaster, det är trä i stommarna och isoleringen är i termoträ.

Jag vill inte blanda stilarna utvändigt, då tackar jag hellre nej.

Men trots att Tommy och hans kollegor skippar alla konstgjorda material och håller hårt på utsidans stil, tvingas de ibland göra våld på det tidstypiska utseendet invändigt. Vissa kunder vill nämligen mixa stilar.

– Jag vill inte blanda stilarna utvändigt, då tackar jag hellre nej. Men färg, tapeter och andra detaljer inomhus är mer personligt. Jag är inte lika bestämd där.

Byggnadsvårdaren har helt enkelt lärt sig att kompromissa.

Men det finns en plats där han slipper det. Och det är i Bispberg, den gamla gruvbyn där han växte upp. Tommy har köpt ett av de röda trähusen som står någon kilometer från gruvlaven. Han har det som sommarstuga och när han lämnar stressen i Stockholm är det ofta renovering på gammaldags vis i det lilla trähuset som gäller.

– Här gör jag allt på riktigt, från grunden. Det är magiskt, säger Tommy och låter nöjd.

Cirkeln är sluten när han står och handhyvlar en planka i ett hus i sin barndoms by. Och som träslöjdsläraren skulle ha sagt: Du har det fortfarande i händerna, Tommy.