Han räddar liv i byggtrafik: "Föräldrarna är värst"
De styr trafiken vid vägarbeten och stora byggen. Med en liten röd flagga ska de underlätta för alla – men möts av frustrerade trafikanter, glåpord och svordomar. Tommi Ramstedt från Hedemora berättar om sina 13 år i yrket.
”Jag har haft jobbet i 13 säsonger. Är inte direkt rädd för att bli påkörd och det beror nog mest på att jag tappat bort rädslan genom åren. Arbetet blir en vana. Samtidigt är jag medveten om att det kan vara farligt att tappa respekten för att stå på de stora motorvägarna. Så jag försöker vara försiktig hela tiden.
En del bilister skiter i att stanna, de bara försöker köra förbi flaggan och vid några tillfällen har det varit nära att smälla. Jag har tvingats att hoppa åt sidan. Sådana situationer är rätt vanliga. Om man inte är vaken blir man överkörd.
Ibland tycker jag att det kan vara svårare vid arbetsplatser där det rör sig många cyklister och gående. De som cyklar tar ofta sin egen väg med hörlurar på sig. Och gångarna måste jag ibland kroppstackla för att de inte ska gå rätt ut i byggtrafiken.
Allra värst är det vid dagis. Föräldrarna springer fram och allt verkar vara uträknat på sekunden för att de ska hinna lämna och hämta. Då finns det ingen tid över till att stå och vänta på en flaggvakt och det spelar ingen roll att det är tät byggtrafik. Om jag säger åt föräldrarna att vänta och sedan tittar åt ett annat håll – ja, då smiter alla iväg ändå.
Det har knappt hänt att någon bilist brusat upp och sagt något dumt till mig. Det kan bero på att jag väger 120 kilo och är 1,90 meter lång. Jag inbillar mig att det är jobbigare att gå på mig än en liten tjej.
Många i trafiken sköter sig bra och syndarna finns både bland yrkesförare och vanliga bilister. Även en del poliser verkar inte kunna reglerna. Jag har flera gånger varit med om att blåljuset åker på när de närmar sig ett vägarbete. Det där med att polisen aldrig använder blåljus när det inte behöver har jag väldigt svårt att tro.”