"Tillbaka på olycksplatsen"
Hennes bror snickaren Jyrki Pietarila blev 35 år. Han var en av de två byggnadsarbetare som miste sitt liv i olyckan vid Älandsfjärden, då en gjutform rasade. Därmed förlorade Minna Sundström en bror och hans tre barn sin pappa. Det har gått nästan tre år sedan händelsen i maj 2008, men tankarna på Jyrki finns där hela tiden.
– Jag tänker på min bror varje dag, säger Minna Sundström.
Självklart vara med
För henne var det självklart att vara med på rättegången i tingsrätten i Härnösand, även om det känns uppslitande. Efter de tre första rättegångsdagarna säger hon.
– Det är otroligt psykiskt pressande, men det är ändå nödvändigt att vara här för mig.
Skälen är flera. För henne är det viktigt att ta reda på så mycket som möjligt för att själv förstå.
-Jag behöver det. Jag har läst förundersökningen och satt mig in i materialet. Men det är en helt annan sak att höra det berättas här i rättssalen.
Men hon gör det också med tanke på Jyrkis barn. De var sex, nio och 14 år när olyckan hände. Nu är den äldste sonen så stor att han själv velat och fått vara med och lyssna i rätten.
Ansvar
Minna Sundström tycker det är jobbigt att ingen uttryckligen tar på sig ansvar för olyckan.
-Det känns provocerande och river upp sår, även om jag har en viss förståelse för att det är så här det går till.
Men hon har sin bild klar av ansvaret för olyckan.
-Ansvarsfrågan är enkel, tycker jag. Det är Skanska som är arbetsmiljöansvarig för min bror och därmed för de efterlevande. Sedan får företagen göra upp sinsemellan om vem som är skyldig till det ena och det andra.
– Jag tycker det är rimligt och utgår ifrån att Skanska kommer att betala ut skadestånd, säger hon.
Saknas alltid
Själv har hon varit sjukskriven i två perioder. Först på grund av chock och sorg i direkt anslutning till olyckan och därefter en period många månader senare.
– Det är en otroligt svår situation. Att veta att man aldrig mer får prata med sin bror. Han försvann bara och lämnade ett stort tomrum. Man får ingen sinnesro, säger hon.
Det var två års skillnad mellan dem och de stod varandra mycket nära.
-Det är en bror man vuxit upp med, tampats med. Han kommer alltid att saknas.
Var skyddsombud
Den andre byggnadsarbetaren som dödades vid olyckan var betongarbetaren Ingemar Wiklander, 52 år. Rättegången följs av hans dotter Jenny Bjerkås, som har tre mycket tunga år bakom sig.
-Att vara med på rättegången är en del av bearbetningen.
Om rättegångsdagarna säger Jenny.
-Jag tycker det är intressant men också väldigt tungt. Men jag skulle inte vilja vara utan det.
Mycket kommer tillbaka om hennes pappa de här dagarna. Hon minns att han var noga med skyddet och han var skyddsombud.
-Han hade ett block i sin jacka för att kunna göra tillbudsrapportering.
Viktigt olyckan utreds
Hon tycker det är viktigt med rättegången för att det är viktigt att det utreds hur olyckan gick till.
-Det verkar ha varit väldigt, väldigt rörigt, med vem som bestämde. Rent praktiskt är jag engagerad i sådana saker på mitt jobb och jag vet att man måste ha en klart visad ledning så att saker och ting inte faller mellan stolar.
Rättegången avslutades för denna vecka under torsdagen och återupptas den åttonde februari.