Vispar som blandar och ger

Liljeholmskajen mitt emot Södermalm i Stockholm. Ytterligare ett höghus är snart färdigbyggt. JM-projektet ”Kajplats 6” blir 26 våningar högt och de absolut lyxigaste lägenheterna på toppen kommer att gå för 14 miljoner kronor.
Här står sedan ett knappt år tillbaka plattsättare från Uppsalaföretaget K360 och jobbar med kök och badrum i den mäktiga skrapan. Aras Khder, Simon Jakobsson, Linus Simons och Anssi Salo Tedborn. Om de hade kunnat tänka sig en våning här bland molnen? Jadå, det är jättefint, säger någon. En annan att det inte vore så dumt med en liten rabatt för dem som faktiskt byggt kåken. Att jobba här har funkat fint.
– Även om det är skönt när man jobbar med vanliga trapphus, att man kan se slutet, så är det bekvämt att vara på samma ställe så länge. Man slipper flytta runt sina grejer hela tiden, säger Linus Simons.

I lya efter lya, våning för våning, ska fix och fog vispas upp. Totalt kommer deras arbete innebära dusch- och matlagningsmöjligheter i 200 lägenheter. Omröraren går därför varm under dagarna och det är av stor vikt att maskinen har en styrka att lita på; att den kan slå fix och fog utan degigt krångel. Plus, förstås, om redskapet är skonsamt för rygg och att den inte låter som en plågad bergborr à la Hallandsåsen.
– För mig är styrkan viktig och att den går att göra längre med tanke på ergonomin. Jag vispar mycket och är lång själv, säger Simon Jakobsson.
– Att den slår fixet ordentligt, att den har bra grepp och inte låter för mycket, tillägger Linus Simons.

Under en tvåveckorsperiod har plattisarna fått blanda med modeller från Flex, Festool, Collomix och KGC.
Ett av märkena är plattsättarna vana vid, den används här.
– Collomix brukar vi köra, fast en annan variant än den här, säger Simon Jakobsson.
”Hemmamaskinen” får idel 4:or eller 5:or i delmomenten ”grepp”, ”styrka”, ”ljud” och ”vispbyten”.
– Smidig och lätt att byta vispskalle, kommenterar Aras Khder.
Enda minuset är att vispskallen (KR120) som gänget fått med till maskinen var lite väl hårdhänt och slog sönder och skrapade hinkarna så att det kom plast i fogen. En annan visp hade passat dem bättre.
Anssi Salo Tedborn plockar dock ut den som sin favorit bland omrörarna.
Över till KGC. Kollegorna ger den plus för styrkan men minus för ljudet (”Låter som en helikopter”) och att den är stor och klumpig. Dessutom påpekar testpanelen att vispen de fått med lämpade sig dåligt för uppdraget.

En maskin de på förhand var mycket spända på att använda var Flex.
– Vi trodde att den skulle vara den bästa, säger Linus Simons och Anssi Salo Tedborn fyller i:
– Flex brukar göra jättebra grejer men den här var en besvikelse.
Vad var det som svek då? Styrkan och osmidigt vispbyte var minusfaktorerna medan ”grepp” och ”ljud” fick fler upptummar. Värt att notera var att Flex var den maskin som de fyra var mest oeniga om sett till utdelade poäng. En i testpanelen går helt emot övriga med 4:or i ”styrka” och ”vispbyte”.
Trots vanan med Collomix, och att maskinen är väl inkörd, är det en konkurrent som tar hem bucklan. För vad gäller Festool är 3 av 4 eniga: Bäst i test. Det är bara Anssi Salo Tedborn som försöker hålla tillbaka bilden av perfektion: ”Väldigt bra men lite för svag” är omdömet.

Men hurra-ropen överröstar traditionalisten.
– Snäppet bättre än Collomix, skriver Aras Khder och pekar på omrörarens styrkereglage.
Simon Jakobsson gillar att den är höjbar så att han slipper stå så mycket böjd, och så tycker han om greppet. Även ”ljud”, ”styrka” och ”vispbyte” tilldelas högsta betyg.
– Första gången med denna visp. Mycket bra!

Cirkapriserna som anges nedan är exklusive moms.