På jakt efter rätt balans

Det krävs att alla delar på en plåtslagarhammare levererar för att plåtslagarna ska bli helt nöjda. Är inte helheten bra blir det papperskorgen. Det handlar om penen, greppet och balansen. Det står klart efter att fyra plåtslagare på KG Hjelmgrens plåtslageri i Norrköping testat sex olika plåtslagarhammare under en vecka.

– Hultaforshammaren var bäst, säger Jonas Rydberg.

Förutom testpatrullen är en hel del av företagets plåtslagare på plats i verkstaden när testresultaten samlas in. De har just haft frukost där de oväntat blev bjudna på smörgåstårta, något som lättar upp stämningen. Möjligen spelar det även in att det är fredag. Jonas Rydberg håller upp favorithammaren, svingar med den i luften och väger den i handen.

– Greppet och balansen är bra, riktigt bra.

Flera plåtslagare, förutom de som testat, kommer med synpunkter på hammarna. Och en sak visar sig var lite viktigare än allt annat – plåtslagarna vill ha en hammare med lång pen. När hammarna som ingår i testet valdes ut framkom det ganska snabbt att det finns tre märken som dominerar. Förutom den från Hultafors även Uveco och Vaughan. Gemensamt för alla tre är den långa penen, vilket är typiskt för en plåtslagarhammare som används i Sverige. Konkurrens då? Ja, en snabb googling visar att den knappt existerar – i alla fall inte om penen ska vara lång. Plåtslagarhammare med lång pen var svåra att hitta även på internationella verktygssidor. I andra länder verkar plåtslagarna använda hammare med kort pen.

Därför kom striden inte oväntat att stå mellan de tre märken som redan är populärast i plåtslagarnas verktygslådor. På andra plats efter Hultafors hamnade hammare från Uveco och på tredje långpenaren från Vaughan. Alla hammarna som kom på pallen fick bra omdömen. Det negativa för tvåan och trean var att vissa tyckte att Uvecohammaren hade lite dålig balans och att den från Vaughan hade ett grepp som var lite grovt. Men ändå – de var två hammare som funkar att ha med sig på taket.

Resten då? Ja, ytterligare en hammare, den från Pela, hade en lång pen, men det räckte inte långt då den i övrigt hade flera brister.

– Det fungerar inte med ett träskaft och så väger den lite lätt. Känns mer som en leksakshammare, men den får plus för penen. Den hade rätt längd, säger Jimmy Barman och fortsätter:

– Hammaren från Würth hade ett bra grepp och bra balans, men den faller ju helt på penen. Visst går det att utföra alla arbetsuppgifter, men penen gör att det inte blir samma känsla som jag är van
vid.

Och när det gäller hammaren från Lux så sågades den hårt för det målade ”extremt hala” träskaftet och den ”korta och tjocka” penen.

Så tre bra hammare och tre som funkar mindre bra. Men det innebär inte att de tre topphammarna var helt perfekta. Ingen av dem går att använda utan att plåtslagarna själva fixar till dem lite när de är nyinköpta. Det slipas både här och där för att få till den ultimata formen och känslan.

– Jag tror nog att alla slipar till sina nya hammare. Det är lite personligt hur man vill ha det. Det första jag gör är att ta bort alla vassa kanter på sidan som man hamrar med. Om de finns kvar blir det märken på plåten när man bankar. Sedan behöver man ofta justera penen och huvudet lite så att det känns bra, säger Robert Carlsson.

Se där – plåtslagarna och snickarna har något gemensamt. Hammaren är som en kär vän.

– Man märker direkt när man får någon annans hammare i handen, det känns inte bra, säger Robert Carlsson.

Cenneth Niklasson, cn@byggarb.se