Taklagsfesten – från fylleslag till två enheter
Då: Mannekänguppvisning och ibland rena fylleslag. Nu: Luncher med lättöl och minigolf. Taklagsfesterna har ändrat skepnad och är färre. Men de är fortfarande viktiga, anser byggjobbare som vi snackat med.
Han trodde knappt sina ögon. Snickaren Torbjörn Eklund hade börjat i byggbranschen och var på sin allra första taklagsfest. Det var sent 1980-tal och platsen exklusiva varuhuset NK, som byggdes om.
– En sån fest var man inte beredd på. Det var mannekänguppvisning, det fanns mat och dryck i massor. Jättesnygga modeller mannekängade bara för oss byggjobbare. De bar pälsar för 30 000–40 000 kronor. Du fick hur mycket mat du ville ha. Den som ville ha ett ölglas med konjak fick det.
Torbjörn, som jobbar på Skanska, är numera rutinerad när det gäller taklagsfester och har upplevt många varianter – från vilda kalas till helnyktra taklagsluncher på jobbet. Taklagsfirandet hålls på klart färre ställen i dag, konstaterar han.
– Jag började i byggbranschen 1985, då var det fester på alla byggen. I dag är de mycket färre. Det är synd för man ska ha en fest ihop på bygget med alla underentreprenörer. Det blir en bättre sammanhållning. Det är också ett sätt för byggherren att visa uppskattning för vårt jobb.
Förr i tiden kunde festerna vara rena sjöslagen med mycket alkohol. Ibland hängde smockan i luften. Det har i och för sig Torbjörn varit med om även på senare år. Tele2 Arena i södra Stockholm invigdes 2013 och byggets taklagsfest var en riktig storskiva med 1 200 personer. Torbjörn säger att man i dag vanligtvis brukar bli bjuden på två enheter med alkohol, öl eller vin, men här gick det att köpa till.
– Det blev ett riktigt bråk mellan två ventilationsfirmor. De slogs bra på toaletten, gjorde upp om vem som var bäst. När bråket började var jag själv på toaletten och förstod att här måste man ut, snart kommer det att smälla.
Att det överdrivna drickandet är borta tycker Torbjörn är bra. Förr kunde folk börja dricka mitt på dagen.
I dag har kalasen i många fall ersatts av luncher eller olika aktiviteter. Pandemin la ett effektivt lock över taklagsfesterna men nu har det så smått kommit igång igen.
Det blev ett riktigt bråk mellan två ventilationsfirmor. De slogs bra på toaletten.
När vi får tag i Torbjörn har han turen att med någon månads mellanrum hamna på två taklagsfiranden. Han jobbar i Täby Park utanför Stockholm och där är hans egen arbetsgivare Skanska Nya Hem också byggherre. Det blev boule efter att den första huskroppen blivit klar och en kort tid senare var det dags för nästa firande.
– Minigolf, lite tilltugg och två enheter, säger Torbjörn.
Taklagsfirande har gamla anor. När taket var på skulle det bli en skiva. Laget gjorde då en krans till byggherren som de satte upp. Men om det inte blev något kalas gjorde lagen dockor och hängde upp i kranen eller på fasaden. De hängde helt enkelt byggherren.
Torbjörn har själv varit med om att göra en gubbe. De skar ut en plyfa, satte på regnkläder och hängde upp gubben på bygget. Det blev ett himla liv, folk trodde att det var en riktig människa som hängde där. Pressen skrev.
– Då förstod alla inom bygg att det var en snål byggherre. Sen blev det en taklagsskiva på det här bygget så vi fick hänga upp en krans till slut.
Hans Dahlberg är också snickare och facklig förtroendeman inom arbetsmiljö på Peab. Han far runt på många byggen. Han har varit i branschen sedan 1986 och har upplevt stora förändringar med firandet.
Han har flera starka minnen från fester. En gång började de med en fotbollsmatch mellan byggnadsarbetare och arbetsledare på fotbollsarenan Råsunda i Solna. Det var när de byggde gavlar till stadion. Vid ett annat tillfälle var brandförsvaret värd. Då fick han testa att vistas i ett rökfyllt hus i full rökdykarmundering.
– Den traditionella taklagsfesten kommer numera på vart tionde bygge ungefär. Kanske beror minskningen på att det kostar pengar och att byggena är så stora och splittrade, det är så mycket folk i perioder att man kanske inte vet hur man ska bjuda. Tidigare var det mer en kärntrupp på bygget, säger Hans Dahlberg, som tycker inslaget är viktigt.
– Det är ett sätt att visa tacksamhet för dem som jobbar på projektet. Byggnadsarbetare är inte särskilt bortskämda med kickoffer och annat som är vanligt i andra branscher. Det är väldigt uppskattat när det väl kommer.
Tommy Lenberg är vd för Byggherrarna, de som betalar för firandet.
Har ni några regler om taklagsfester?
– Vi har inga riktlinjer, det är upp till projekten. De flesta företagen, åtminstone de lite större, har policyer i dag då det gäller alkoholservering och liknande så jag tror det är mer modesta tillställningar idag.
Vad tycker du om taklagsfester?
– Det är alltid bra att som byggherre visa närvaro och uppskattning för det arbete som utförts. Det tycker jag är en fin tradition. Min känsla är att firandet minskat men det tror jag till viss del beror på att allt är mer fragmentiserat. Tidigare kom en arbetsstyrka och jobbade tillsammans en längre tid på bygget.
Byggnadsarbetaren har frågat de tre storbolagen Peab, Skanska och NCC hur taklagsfesterna utvecklats. Samtliga konstaterar att taklagsfesterna är viktiga och fortsätter om än i olika omfattning. Och de håller med om att de ändrat skepnad, att det är mer ordningsamt, med mer fokus på aktiviteter och mindre av festande och kalas.
”Nuförtiden är de mer som samkväm där vi kanske gör någon trevlig social aktivitet tillsammans med kunden”, skriver Kerstin Danasten, presschef på Peab. Byggbolagen ordnar även taklagsfester då de själva är byggherrar. För att visa uppskattning, men kanske också för att slippa hängande gubbar och polispådrag.