Takläggaren Rasmus mästerexempel: ”Det är lite som tapeter”
Det gäller att hitta den perfekta balansen. Den mellan att värma så att pappen sitter kvar utan att det blir några märken. Här ett mästerexempel signerat takläggaren Rasmus Andersen.
Rasmus Andersen har gjort en listtäckning på en villa i Skummeslöv, inte långt från Mellbystrand i Halland. Ett tak med listtäckning är som ett vanligt papptak men med skillnaden att det ligger trekantslister utlagda på taket för att ge det lite liv. Själva pappen är en bitumenprodukt med granulat på ytan.
Rasmus har lagt ett trettiotal papptak med listtäckning. På västkusten är den är typen av taktäckning ganska vanlig. På projektet i Skummeslöv har han varit helt ensam.
När Byggnadsarbetaren når Rasmus står han på villataket och håller på att fixa med det sista. Han berättar att utsikten är fantastisk: ”det är precis nere vid vattnet och jag ser hela havet som ligger utanför”.
Att lägga tak på det här sättet med trekantslister har man gjort länge. Metoden slog igenom på 1860-talet då pappen började tillverkas i långa våder. Då började man lägga trekantslister för att kunna spika fast pappen enbart i listerna. Fördelen med att inte spika pappen i takbräderna var att man slapp problem med papp som gick sönder kring spikarna när bräderna rörde sig efter vädret. Det handlade också om att det blev lättare att få taket tätt.
– I dag lägger vi inte den här typen av tak på samma sätt, man vi efterliknar det gamla utseendet. Det handlar bara om estetik, berättar Rasmus.
En utmaning på taket i Skummeslöv var att taket är brutet och har många olika vinklar och vrår.
– Det gör det hela svårare. Det finns många enkla listtäckningar där det bara är slät läggning rakt över, men här är det kupor, skorstenar och brutna takstolar. Då blir det krångligt.
En annan klurighet när villataket ser ut som det här är att få trekantslisterna i raka linjer. Från nock och neråt.
– Det gäller att tänka till lite innan man börjar, säger Rasmus.
Efter tankearbetet sätter jobbet i gång. Rasmus snörslår var alla lister ska sitta så det ser rakt och snyggt ut. Han sätter dem på plats, på det här taket kluvna två tum två, och klär sedan listerna med papp. Efter det ska pappen mellan trekantslisterna på plats.
– Det är lite som tapeter. Det gäller att se till att det är samma produktionsnummer på alla rullar och det går inte att lägga någon bit upp och ner för då kan det skifta i nyans.
Själva pappen svetsas på med en gasolbrännare genom att man värmer på ovansidan av pappen som då smälter ihop med underlaget, en vanlig underlagspapp som är spikad i råsponten.
– Jag brukar säga att lägga papptak snyggt är ganska enkelt och att få det tätt är också ganska enkelt, men det som är lite svårt är att få ihop båda sakerna. Det är lätt att svetsa hårt så att det blir tätt, men det också lätt att svetsa för hårt så att det blir fult. Det gäller att få till båda delarna.
Hur vet man vad som är lagom hårt?
– Det kräver några års rutin för att få upp den rätta känslan. I början får man misslyckas några gånger innan man lär sig. Det är som sagt ganska enkelt att få det tätt genom att värma på rejält, men då ser taket ofta väldigt illa ut. Det gäller att hitta den perfekta balansen.
Förutom att pappen svetsas så skruvas den även fast i råsponten eftersom det inte går att lita på att underlagspappen sitter fast tillräckligt bra alla gånger. Skruvarna sätts på platser där det sedan kommer
ett överlapp. De blir alltså dolda och därför syns de inte på bilderna här intill.
Vad har den här typen av tak för styrka?
– Det är framför allt utseendet, de är vackra. För min egen del vill jag ha lite större trekanslister, typ kluvna tre tum tre. Då blir taket ännu mer levande. Men listtäckningen gör inte att taket blir tätare än något annat papptak.
Och hur nöjd är du med jobbet, hur högt går Stolthetsbarometern?
– De finns alltid saker som kan bli bättre så jag ger mig själv en nia.