Snickarens hjältedåd i branddramat: "Jag blundade och gick in"
Ett hus höll på att totalförstöras i en brand. Då bestämde sig snickaren Mohamed Zerrouki för att rädda personer som kunde vara kvar bland lågorna.
Mohamed Zerrouki bor i Sundsvall och arbetar som snickare på ExpanderaMera. I fredags kväll var han och jobbade i sin stuga men fick problem med bilen och kom iväg hemåt senare än planerat.
– På vägen hem såg jag rök, men tänkte bara att det var en brasa eller något liknande, säger han.
När han kom närmare insåg han att det var allvarligare än så. Han såg att röken kom från ett hus och plötsligt kom en man springande vid byggnaden.
– Han verkade helt chockad och hade skadat handleden. Tydligen hade han hoppat ut från ett fönster.
Mohamed slängde sig ut ur bilen, tog upp sin mobil och ringde 112. Samtidigt frågade han den skadade mannen om det fanns några fler kvar i huset.
– Han skakade i hela kroppen och jag fick inga svar, men jag räknade till fyra bilar utanför huset och förstod att det troligtvis var fler människor inne i huset.
Det bara bolmade ut svart rök och det var omöjligt att se något.
Mohamed sade till mannen att fortsätta samtalet med 112, sedan sprang han runt huset och hittade en dörr dit branden inte verkade ha tagit sig än. Men när han öppnade vällde svart rök ut.
– Det var som ett gammalt ånglok. Det bara bolmade ut svart rök och det var omöjligt att se något. Men jag blundade och gick in samtidigt som jag ropade.
Efter en stunds letande hittade han en man liggandes i en säng på nedervåningen. Mohamed lyckades få upp honom på ena axeln och bära ut honom. Sedan vände han in igen.
– Jag tog mig upp på övervåningen och ropade, och då hörde jag en avlägsen röst svara. Jag tog mig fram till en dörr som jag sparkade in, men där inne var det helt svart av rök och det var omöjligt att se någonting. Men jag hörde rösten rakt framför mig, säger Mohamed som till slut lyckades få ut även den personen.
Som snickare vet jag var dörrarna sitter och hur de känns
Väl ute i friska luften frågade Mohamed om det kunde finnas ännu fler personer i huset. ”Jag tror inte det” fick han till svar.
– Ordet ”tror” fungerade inte för mig i det här läget, så jag sprang in igen och letade. Jag drog mig fram längs väggen. Som snickare vet jag var dörrarna sitter och hur de känns.
Hela huset höll nu på att rasa ihop och när Mohamed inte hittade några fler sprang han ut igen.
– Det dånade av elden och exploderade grejer bakom mig. Det var nära ögat, men jag kom ut, säger han.
Några minuter senare kom brandkåren, men trots att de hade sina arbetskläder och gasmasker på sig kunde de inte genomsöka huset på grund av värmen och rasrisken.
Senare fick Mohamed veta av polisen att det inte fanns några fler personer i huset. Han hade lyckats få ut alla.
Mohameds gärning beskrivs som ett hjältedåd. Men det håller han inte med om.
– Nej, jag tänkte inte någonting, jag bara sprang in. Det var på instinkt.
Han fortsätter:
– Jag berättade inte ens för min familj vad som hade hänt. När jag kom hem hade jag ont i halsen av all rök och ville bara gå och lägga mig. Dagen efter var min fru asförbannad och skällde ut mig. Hon tyckte absolut inte det var normalt att springa in i hus som brinner.
Hur känns det nu, när du ser tillbaka på vad du gjorde?
– Att det var ödet. Hade det inte blivit problem med bilen hade jag åkt förbi huset innan det hade börjat brinna. Men det är fantastiskt att de två personerna jag fick ut ur huset får fira midsommar, istället för att deras anhöriga får besöka kyrkogården.
Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.