Snickaren Nisse kom aldrig hem: "Förstår inte att det får fortsätta"

– Jag förstår inte att detta bara kan fortsätta och fortsätta. Att så många människor dör i byggbranschen. Att en av dem skulle vara min livskamrat, det är obegripligt, säger Birgitta Thornblad, sambo till Nils-Erik Karlsson, av alla kallad för Nisse.

Vi sitter samlade runt bordet, i Nisses och Birgittas hem. Platsen är Lerberget, ett bostadsområde ett par mil utanför Helsingborg. Blå ljuslyktor på bordet, Öresund utanför fönstret. Birgittas goda smak och sinne för formgivning syns överallt. Hon ritade upp huset. Nisse och Stickan byggde det under ett år.

– Jag tänkte alltid på Nisse som nästan odödlig. Orädd, men noga med att allt skulle vara rätt och riktigt, säger arbetskamraten och snickaren, Stig ”Stickan” Persson, som tillsammans med sin sambo är en van gäst här.

De hjälptes alltid åt, han och Nisse, både på jobbet och fritiden. Bonnapågar båda, vana att jobba och ta i sedan barnsben. 36 år fick de tillsammans på byggena innan Stickan gick i pension för fyra år sedan. Nisse saknade honom, de kompletterade varandra. Den ena högerhänt, den andra vänsterhänt. Stickan var finsnickare, Nisse var teknisk, mer grovsnickare och löste nästan allt. Så till den grad att en kollega ville att Nisses röda tång skulle läggas på kistan. För att han hade hjälpt till att klara så många problem med den. Och önskan uppfylldes. Under begravningsakten i kyrkan var tången på plats.

Birgitta var orolig för olyckor, för stressen på byggena. Nisse hade varit illa ute tidigare, utan egen förskyllan. En gång var han och Stickan nära att träffas av en 75-kilos krok från en kran, som någon styrt fel. En annan gång fick han ett helt paket virke över ryggen, när vakten som skulle varna inte hann med. Men den åttonde januari var marginalerna på fel sida.

Nisse var tillfälligt utlånad, inget han gillade. Han trivdes bäst på stora byggen, långvariga projekt. Han jobbade nere men gick upp på ett entresolplan, en slags avsats, och skulle ha ut en ställning genom en öppning. Han drog i den flera gånger och plötsligt föll mineritskivor som stod på sidan över honom. Smällen tog illa, han ramlade vidare över kanten på planet, under ett skyddsräcke, som ännu bara hade en överledare. Nisse föll med huvudet före i betonggolvet.

– När jag kom till sjukhuset var han inte längre kontaktbar. Han hade fått så stora skador på hjärnan. Sent på kvällen stängde läkarna av respiratorn, säger Birgitta Thornblad.

Nisse var 61 år, de hade varit tillsammans sedan han var 19. De hade bestämt att han skulle börja trappa ner och gå i pension i november. Familjens son och dotter och hans älskade fem barnbarn väntade på det.

Nisse var anställd av ett bolag inom MVB-koncernen, där ytterligare en olycka med dödlig utgång skedde 2019.

Bara några månader efter Nisses olycka, den elfte maj, dödsstörtade en 38-årig lettisk byggnadsarbetare på ett bygge i Solna en kvart innan arbetsdagen var slut. Han backade mot sitt öde när han rullade ut en gummilist inför montering av nya element och föll 20 meter efter att ha ramlat igenom en öppning i fasaden. Han skulle ha kopplat in sig med linan, men Byggnads har kritiserat att det var ett för komplicerat arbetssätt. Att det skulle funnits fasta skydd, så att inte sele eller lina behövts.

Mannen var en erfaren montör som arbetat tidigare i Sverige. MVB Öst var totalentreprenör och lettiska företaget UPB, som tillverkar och monterar fasadelement, var mannens arbetsgivare. Vid flera tillfällen före olyckan hade omgivningen uppmärksammat livsfarligt arbete på hög höjd utan skydd på platsen.

Vi har sökt anhöriga till mannen i Lettland, som dock inte orkar berätta i  dag.

Också ett annat exempel har beskrivits med stora och upprepade problem. Det gäller byggprojektet Six one i Barkarbystaden utanför Stockholm, som drivs av Hanssons Hus. En arbetsplats som Byggnadsarbetaren i december utsåg till Årets sämsta bygge, för de stora säkerhetsproblemen, en oreda bland bolag och brist på avtal. Till listan hör stopp för höghöjdsarbete från Arbetsmiljöverket, vittnesmål från Byggnads om livsfara under hela byggtiden och så det värsta: En 41-årig ställningsbyggare dog, också han från Lettland, från staden Ogre.

Han ramlade ner mellan en balkongavsats och en ställning, föll flera våningar med huvudet före och landade på ställningsdelar två meter ovanför marken.  Av en arbetskamrat beskrivs han som en snäll och vänlig man, vars stora dröm med jobbet i Sverige var att kunna köpa en Audi A6.

Totalt dog 14 personer i byggolyckor under förra året, visar Byggnadsarbetarens genomgång. Sex av dem föll från hög höjd, fem klämdes till döds. Alla utom en var anställda, tio var folkbokförda i Sverige. Övriga var skrivna utomlands men jobbade här anställda i svenska eller utländska bolag.

De senaste åren har dödsolyckorna ökat och lagt sig på en hög nivå. Under en följd av år har byggbranschen haft flest dödsolyckor av alla branscher, enligt statistik från Arbetsmiljöverket.

Ulf Kvarnström, arbetsmiljöombudsman på Byggnads, är frustrerad över de många dödsolyckorna.

– Företagen saknar ofta kunskap om sitt ansvar. Man skyller ofta på att arbetstagarna gjort fel, men så är det inte i den stora mängden olycksfall. Företagen brister bland annat i riskbedömningar, säger Ulf Kvarnström, som oroas över ett allt tuffare klimat mot dem som värnar om skyddet.

– Man blir jävligt obekväm om man ska protestera mot en dålig arbetsmiljö, man är i underläge. Jag har ett ökande antal förhandlingar om uppsägningar, avsked och trakasserier av folk som försökt påtala risker. De som bryr sig om arbetsmiljöarbetet och lägger sig i, de far illa, säger han.

På Lerberget börjar det bli sen eftermiddag. Det mörknar. Birgitta säger att det värsta är ensamheten. Ett år senare lever hon ständigt med olyckan. Med minnena av sin make men också av det som hände.

Åklagaren har lagt ner förundersökningen för båda MVB:s olyckor. Hon har läst företagets olycksutredning om sin man.

Av någon anledning hade Nisse lagt av sig hjälmen och arbetsgivaren säger att han inte skulle vara där han var. Men Byggnads regionala skyddsombud Robert Nilsson har följt Nisses olycka och påpekar att det fanns allvarliga brister på platsen och att en arbetsgivare alltid har yttersta ansvaret.

– Det som retar mig är att de lägger allt ansvar på Nisse, säger Birgitta.

Läs mer om allvarliga olyckor som hänt inom MVB Syd. ”Eftersatt arbetsmiljö”

Vi åker till minneslunden i Höganäs. Det är mörkt och regnigt men vackert med alla ljus.

– Det går en timma i taget.

—

Per Ununger, vd för MVB Öst och styrelsemedlem i MVB:s moderbolag, kommentar om att två dödsolyckor inträffade i samma koncern:

”Det har utretts av Arbetsmiljöverket, åklagare och polis. Och det har visat sig att det varit fråga om olyckor, inga brister i företagets rutiner och system. Arbetarna har inte följt våra skyddsregler. Efter olyckorna har vi bland annat gått igenom våra ordnings- och skyddsregler och lagt till olika konsekvenser vid förseelser mot dem”.