Skanskas förändring: Så många byggjobbare har fått sparken

Åtta yrkesmän på varje tjänsteman i Skanska. Ja, så såg det ut på andra sidan millennieskiftet. Under den tiden gjorde de anställda byggnadsarbetarna i princip allt på varje projekt. Det var från ax till limpa som gällde. Men några år senare hände något. Det började dyka upp en del objekt där Skanska plockade in annat folk.

– I början när det kom var förklaringen att de var tvungna att sälja ut jobbet då det inte fanns folk. Det var svårt att säga något om det för det fanns ingen personal.

Orden kommer från P-O Johansson. Han har jobbat för Skanska i 44 år. Efter en sväng utomlands började han svinga hammaren på bostadsbyggen i Stockholm i början av åttiotalet.

– Då var företaget en jätte, man kände sig stolt över att jobba för Skanska.

P-O Johansson, som gick i pension förra året, blev så småningom lagbas och med tiden även MB-ledamot på Skanska. Från den stolen kunde han följa hur företaget fortsatte att minska på antalet yrkesarbetare samtidigt som fler projekt såldes ut. Så när det så småningom ”switcha” 2016 kom det inte som någon överraskning för någon anställd på Skanska.

Mellan 2013 och 2020 har antalet yrkesarbetare på Skanska gått från 5 700 till 3 400. 2 300 – 40 procent – har fått sparken. Trenden med allt färre yrkesarbetare är klar och tydlig och variationen följer inte alls byggkonjunkturen.

Några som drabbats extra hårt av nerdragningarna är Skanska Hus i Stockholm. Avdelningen har dränerats på yrkesarbetare under tjugo års tid. Bara under det senaste halvåret har nära 200 tvingats gå eller varslats om uppsägning. Just nu pågår förhandlingar om det senaste varslet som Skanska la före jul.

– 2002 var vi 1 000 yrkesmän och 100 lärlingar som byggde bostäder över hela stan. Nu är det inte många kvar och det verkar som om gubbarna inte har någon riktig framtidstro på Skanska, säger P-O Johansson.

Det är en tung stämning i det stora lunchrummet på Skanskas bygge av Nya Kronan, en kontorsfastighet i Sundbybergs kommun norr om Stockholm. Ett tjugotal Skanskaanställda byggnadsarbetare har en kort fikapaus.

Trots värmen här inne är stämningen isande kall. Uppgiven. Lätt att förstå då många väntar på beskedet från förhandlingarna. Genomförs Skanskas senaste varsel i sin helhet kommer anställda med 22 år på Skanska att tvingas gå.

Snickaren Jonas Saghi har jobbat på företaget i 13 år. Han hoppas att han ska klara sig, men det ser mörkt ut.

– Om det blir så många som det pratas om så ryker jag.

I ett hörn av lokalen sitter två något äldre byggnadsarbetare för sig själva. Betongarbetarna Johnny Walltin och Lennart Thorson. 27 respektive 29 år på Skanska. De sitter säkert. Johnny Walltin tror inte att de som måste gå nu kommer att återanställas även om Skanska får in nya projekt.

– Om jag var 20 plus nu och var tvingad att sluta skulle jag aldrig dra på mig blåstället igen. Det finns ingen framtid för byggnadsarbetare som bor i landet. Det är bättre att satsa på något annat.

Han är kritisk mot att Skanska lägger ut så mycket jobb.

– De säljer bort jobb som lika gärna kan göras av oss svenska byggnadsarbetare. Men vi uppfattas kanske som för dyra. För oss går säkerheten först och det ska den göra. Och det är klart det kostar lite, det blir ändå en del timmar som läggs på säkerheten.

Om jag var 20 plus nu och var tvingad att sluta skulle jag aldrig dra på mig blåstället igen. Det finns ingen framtid för byggnadsarbetare som bor i landet.

Kollegan Lennart Thorson funderar över hur det kan vara billigare att plocka in bemanning.

– Jag tycker inte att det verkar effektivt. På en gjutning för ett tag sedan var de åtta personer. Vi hade varit två på samma moment. En annan sak som jag tror spelar in är att vi har blivit upplärda att säga ifrån om något inte är bra på jobbet. Det är lättare med anställda som inte gör det, säger Lennart Thorson.

De flesta av de yngre som sitter löst vill inte prata med tidningen. I alla fall inte ställa upp med namn eller på bild. Möjligen är de oroliga för att ställa till en ”scen” mitt i förhandlingarna och därmed försämra sin egen chans.

– Kom tillbaka när det är klart, säger någon.

En snickare som redan gått igenom varselångesten är Elin Sohlin. Hon tvingades lämna Skanska förra sommaren efter nästan två år på företaget. Hon jobbade bland annat på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Dels med nyproduktion, dels med en ombyggnad. Som relativt ny i bolaget märkte hon snabbt att Skanska sålde ut delar av eller hela projekt.

– De tog in gipsmontörer som inte fick gå och pissa om det inte var rast. De var extremt styrda och hunsade. Samtidigt fick vi sitta på lådan i flera veckor och vänta på att de skulle bli klara. Det är bara tröttsamt och tråkigt och till slut tappar man sugen. Jag har aldrig tjänat så bra och gjort så lite.

När hon aktiverade sin profil på Arbetsförmedlingen blev hon kontaktad av en mängd olika byggföretag. Vid ett tillfälle var hon på intervju vid ett bemanningsbolag som gör många jobb för Skanska.

– Det kändes väldigt konstigt, att jag som tidigare anställd, skulle gå tillbaka till min tidigare arbetsgivare, anställd hos ett företag som betalar 50 spänn mindre i timmen och där arbetsmiljön är sämre.

Elin Sohlin tackade nej till det erbjudandet. Nu jobbar hon som fastighetsskötare, men målet är att komma tillbaka till bygget.

Det kändes väldigt konstigt, att jag som tidigare anställd, skulle gå tillbaka till min tidigare arbetsgivare, anställd hos ett företag som betalar 50 spänn mindre i timmen och där arbetsmiljön är sämre.

Byggnadsarbetaren har sökt Gunnar Hagman, vd för Skanska Sverige. Hur ser han på den kraftiga nedgången av yrkesarbetare på Skanska i Sverige? Vad finns för strategi för framtiden? Men Skanska avböjer intervju och hänvisar till uttalanden i samband med det senaste varslet. Då pratade tidningen med Bengt Staaff, regionchef på Skanska Sverige för kommersiellt- och bostadsbyggande. Så här sa han om Skanska Hus långsiktiga strategi:

– Vi har inte en strategi utefter hur många anställda vi har, utan vi anpassar oss alltid efter marknaden och orderläget för att hålla en långsiktig basnivå av medarbetare. Vi kommer alltid vara ett byggbolag med egna anställda byggnadsarbetare.

Bengt Staaff menar vidare att Skanska under lång tid köpt in tjänster av specialistföretag för vissa arbeten.

Så era tillsvidareanställda byggnadsarbetare klarar inte av det jobbet?

– Jo, i mångt och mycket klarar de av den typen av jobb. Men vi lever i en marknad som är konkurrensutsatt så vi måste även se vad som är bäst i varje givet läge, säger Bengt Staaff.

Skanska-veteranen P-O Johansson har hört flera olika förklaringar genom åren. På senare tid menar han att ”det krävs specialistkunskap” blivit ett allt vanligare argument. Ett exempel där är Slussenbygget i Stockholm.

– Det skulle inte alls vara för svårt för Skanskas anställda. Slussenjobbet, Förbifart Stockholm, det finns massor av jobb som Skanska har som skulle kunna göras av egna anställda. Vi skulle kunna vara hur mycket folk som helst.

Själv har han en egen teori om hur Skanska hamnat där de är i dag.

– Det är för dåliga chefer. Förr visste cheferna hur det fungerade på ett bygge, så är det inte i dag. Det handlar bara om att det ska vara så billigt som möjligt, men hur resultatet blir verkar ingen bry sig om.

Han ser inte att Skanska kommer att ta en annan väg, utan tror på en fortsatt minskning av egna byggjobbare.

På bygget i Sundbyberg levererar betongaren Johnny Walltin en liknande prognos. Han tror att de stora byggbolagen i framtiden inte kommer ha några yrkesarbetare alls.

– De kommer hyra in utländsk arbetskraft. Istället tror jag att vi svenska byggnadsarbetare måste söka oss till de mellanstora byggbolagen. Det är nog enda chansen att få jobb.