Skadade sig allvarligt som cyklande rörmokare: "Åt helvete"

VVS-montören Sanna Lockner är 26 år och borde ha haft ett långt arbetsliv framför sig. Efter något år på Norrlands Värme & Sanitet blev hon anställd som lärling på Stockholmsfirman Cyklande rörmokaren våren 2018. Hon trivdes bra till en början.

– Det var en familjär stämning och allt var bra, men långsamt insåg jag att allt inte stämde, berättar hon.

Företaget har hyllats för sin miljömedvetenhet och fått utmärkelsen Årets hantverkare. Men för de anställda var läget tufft, menar Sanna Lockner.

– Vi hann inte med lunch, det var ett pressat schema och alla var lärlingar, åtta stycken på en certifierad rörmokare. Det är en fara för både egendom och säkerhet med lärlingar som inte kan jobbet ordentligt.

Snart märkte hon också att företaget började slarva med cyklarna. Oavsett om något var trasigt skulle man cykla ändå – det var ju så man tog sig till kunderna.

Den 5 mars 2019 hade Sanna Lockner hunnit arbeta på företaget i ett år. En tid innan hade man gjort en ombyggnation av cyklarna och monterat en träkonstruktion på pakethållarna för att hålla fast verktygslådor med en vikt på 20-25 kilo. Men den nya konstruktionen gjorde cyklarna ostadiga, enligt Sanna.

– Jag påpekade att balanspunkten hade ändrats och ville inte använda den. Jag fick en lång utskällning och uppmanades ha en mer positiv inställning.

Jag fick ett ultimatum om att sätta mig på cykeln eller åka hem. Jag antog att man gjort en riskbedömning och gjorde som de sa.

Det skulle hon inte ha gjort. När Sanna befann sig i en uppförsbacke vid Järntorget i Gamla stan lossnade en skruv i pakethållaren. Bakhjulet låste sig och cykeln tippade bakåt.

– Jag föll bakåt och slog i ländryggen och cykeln ramlade över mig med alla verktyg. Det var en elcykel, så den är ganska tung, berättar Sanna Lockner.

Sanna blev sjukskriven i ett halvår. Olyckan medförde en skada på nervsystemet, och det hela blev ännu värre av att hon tidigare skadat sig i arbetet på Norrlands Värme. Men diagnosen var oklar och efter ett halvårs sjukskrivning tvingades hon ta tjänstledigt av hälsoskäl.

– Jag satt fast i vårdköer och ingen visste vad det var. Idag har jag domningar och kronisk värk i hela kroppen. Benen blir paralyserade och då kan jag inte röra mig alls. Nervsystemet är traumatiserat och motoriken är borta. Om jag diskar kramar jag sönder vinglasen i nävarna.

Hur känns det? 

– Det är åt helvete, säger Sanna på bred norrländska. Jag har varit så arg. För skadan i sig, för att jag skadade mig i jobbet, för att arbetsgivaren har misskött allt och inte behövt stå till svars. Samtidigt ska du bråka med Försäkringskassan och arbetsgivaren. Man blir otroligt utsatt och ensam. Men jag har lärt mig att använda ilskan och rikta den åt rätt håll.

Axel Lotsander, 32, är sambo med Sanna Lockner. Han är också utbildad VVS-montör och var tidigare anställd på Cyklande rörmokaren. Paret träffades på jobbet. Axel gjorde praktik på företaget i två omgångar och fick sedan anställning som lärling.

– Det märktes att det var ett litet företag, det var mycket som inte fungerade. Men det var ju nystartat så det gjorde inget och ägarna verkade vilja göra förbättringar hela tiden.

Det var nästan uteslutande praktikanter eller lärlingar ute på jobb.

– Vi fick göra mindre eljobb också, det blev ju några kabelbränder. Om något gick åt skogen kunde vi få stöd via telefon, men mycket hade kunnat undvikas med en handledare. Men det är väl så branschen fungerar, tänkte jag.

Efter Sannas olycka stannade Axel kvar i hopp om att se förbättringar.

– Det var ju mitt jobb. Men jag ville också stanna och se till att saker sköttes som de skulle.

Men ingenting hände. Olyckan anmäldes till Arbetsmiljöverket fem månader senare, efter påtryckningar från facket.

– De gjorde ingen rehabiliteringsplan heller. Jag märkte att företaget inte ville ta ansvar och till slut fick jag nog, säger Axel Lotsander.

I september 2019 slutade han på Cyklande rörmokaren och tappade intresset för branschen. Nu studerar han till mekanisk konstruktör.

”Risken att ramla är minimal”

Hugo Wolgers, vd för Cyklande rörmokaren, tror att Sannas olycka kan ha orsakats av att hon ”trampade för hårt” i uppförsbacke, varpå cykeln stegrade.

– Vikten bak var en bidragande faktor, men inte avgörande, säger han.

Ett och ett halvt år efteråt lastar man fortfarande verktygen bakpå med hjälp av samma träkonstruktion. Och samma cykel som Sanna hade används än, berättar Hugo Wolgers.

– Facket har kört oss genom ett stålbad. Vi har kontrollerat cyklar, pakethållare och träkonstruktion. Allt är godkänt. De kan inte säga att skadan beror på oss. Det är alltid tråkigt att en olycka sker, men det finns inga belägg för att förändra något. Risken att det skulle hända igen är otroligt liten. Det är som att säga att man inte får inte köra bil på motorvägen, för någon blev skadad där. Vi har utfört över 5 000 arbeten och bara haft en allvarlig olycka.

Har ni ändrat någon rutin efter olyckan? 

– Vi har varit hårdare med att man inte får packa mer än sina tre lådor. Ska de ha med sig mer måste de ta en lastcykel.

Men var cykeln överdrivet lastad i Sannas fall? 

– Nej, hon hade sina tre lådor och de väger tillsammans 20-25 kilo.

Sanna säger att hon påpekade att balanspunkten ändrats med den nya konstruktionen och inte ville cykla på den, men fick då ett ultimatum av dig.

– Jag skulle inte säga att det var så. Hon klagade på att lådan var för tung och ansåg vid något tillfälle att hon inte kunde cykla. Då sa jag att det finns två alternativ, cykla eller inte. Men jag sa inte att hon skulle åka hem. Jag kan inte tvinga någon om det känns osäkert. Jag vill inte sitta och ha övertalat någon och sedan blir personen skadad.

Men det var ju just det som hände? 

– Ja, sedan skedde olyckan, sorgligt nog. Men jag hade inte övertalat henne att cykla, hon hade kunnat ta en lastcykel där det inte finns någon risk att den stegrar, då hade vi löst det. Vi har flera olika cyklar. Det var de alternativen som fanns, att ta en annan cykel i så fall.

Är det något du hade kunnat göra annorlunda, så här i backspegeln?

– Inte när det gäller olyckan. Men i det som hände sedan. Det låg inte på mitt bord, men vi anmälde alldeles för sent till Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan.

När det gäller frågan om lärlingar är Hugo Wolgers medveten om problemet.

– Vi har en överhängande del lärlingar, det är svårt att hitta certifierad personal som vill cykla, många rörmokare är vana vid bil och vill inte ge upp bekvämligheten. Därför tränar jag upp min egen personal och ser till att de blir licensierade. Idag är tre av elva montörer certifierade. Vi anlitar också en extern certifierad montör.

Är det säkert att arbeta hos er? 

– Ja, det är väldigt säkert. Vi gör allt för att killarna ska ha det man behöver, en bra arbetsplats, känna sig trygga på jobbet och i trafiken. Vi använder vinterdäck, lampor, hjälm och så vidare.

Ett drygt år efter olyckan begärde Byggnads en riskanalys och utredning av de egenbyggda anordningarna. Rikard Mossberg är ombudsman på Byggnads och har företrätt Sanna Lockner.

– Det var troligen inte rätt typ av cykel för den typen av jobb. Den var lastad med verktygslådor och tyngdpunkten var förflyttad för högt upp vid tillfället, vilket gjorde att cykeln blev baktung.

Efter företagets utredning konstaterade Rikard Mossberg emellertid att cyklarna viktmässigt håller för verktygslådorna.

– Jag fick svar på det jag frågade. Men företaget behöver se över sina arbetssätt, säger Rikard Mossberg.

– Det är hemskt att vara så ung och ha så stora skador, vi har försökt hjälpa så gott vi kan. Det har varit utmanande att hitta rätt i allt.

Efter en förhandling mellan Byggnads och Installatörsföretagen kom man överens om att Sanna skulle arbeta med anpassade arbetsuppgifter i fyra månader, sedan skulle anställningen upphöra. Den 18 september jobbade hon sin sista dag. Nu vet hon inte vad hon ska göra, men troligen blir det inga fler rörjobb.

– Först ska min arbetsförmåga utredas. Sedan får vi se. Men jag gillar verkligen att jobba.