Ska granska dödlig sjukdom
Silikos eller stendammslunga är en sjukdom som drabbat arbetare som utsatts för kvarts i stendamm.
-Med tanke på hur länge sjukdomen och riskerna varit kända borde den varit utrotad idag. Men fortfarande dör ett tiotal personer varje år i sjukdomen på hela arbetsmarknaden, säger Bengt Järvholm, professor i arbets- och miljömedicin vid Umeå universitet.
Det kan ta årtionden att utveckla sjukdomen, så ingen vet med säkerhet hur länge de som dör har varit sjuka.
– Men varningssignalerna är tillräckliga för att ta fram forskning om var de största riskerna kan finnas idag, säger Bengt Järvholm.
Granskar risker i byggbranschen
Traditionellt sett har riskerna varit störst inom bygg-, gjuteri-, gruv- och stenindustri. Men Bengt Järvholm ska nu göra flera studier för att få veta i vilka yrken och branscher som arbetare drabbats mest.
Han kommer då bland annat att specialstudera byggbranschen, genom att gå igenom Bygghälsans hälsoregister med cirka 390 000 personer.
– Jag ska se vilka som drabbats av silikos och vad de jobbat med, säger han.
Han ska också granska journalerna för de 78 arbetare på hela arbetsmarknaden som haft sjukdomen då de dött under åren 2007-2012.
Men det handlar också om att få en bild av nuläget. Det blir en tredje studie där han för Arbetsmiljöverkets räkning ska sammanfatta det man idag vet om riskerna med tunnel- och bergarbete. Han ska då bland annat också gå igenom mätningar av kvartshalter som gjorts ute på arbetsplatser.
”Borde varit utrotad”
Stendammslunga, silkos eller lungfibros var betydligt vanligare förr. Sjukdomen orsakas av kvarts som frigörs vid bearbetning av betong och berg. När man borrar i berg, slipar betongväggar, river och renoverar badrum, till exempel, kan farligt kvartsdamm frigöras.
-Det behövs relativt stora mängder av kvartsdamm för att man ska bli sjuk. Därför är jag förvånad att sjukdomen fortfarande finns kvar, säger Bengt Järvholm.
Sjukdomen innebär att för mycket bindväv bildas i lungorna vilket leder till problem med andningen. Man kan få sjukdomen i olika svårighetsgrad. Ju tidigare den upptäcks desto bättre prognos. Vanligast är att man får besvär i 50-60 årsåldern. De flesta dödsfallen inträffar i 70-80-årsåldern.