Så bor gästarbetarna: ”Många blir lurade”

Efter att ha bott på åtta olika adresser har de 30-åriga tvillingbröderna Pawel och Martin Plocharski äntligen hittat en fast punkt i tillvaron. Sedan några veckor bor de i en 43 kvadratmeter stor etta i Stockholmsförorten Vårberg. Det är tisdag kväll och de har just kommit hem från ett rörjobb på Lidingö.

– Vi får många uppdrag, 10–12 timmars jobb per dag är inte ovanligt, berättar Martin medan tunnelbanan ekar i golvet.

Läs också Allt fler gästarbetare – byggbranschen i topp

De kom till Sverige för sex år sedan. Först den fem minuter yngre Pawel, sedan Martin, som i och för sig redan hade varit en period i Sverige som snickare något år tidigare. Rörmokaryrket har gått i arv från fadern som är kvar i Polen. Där jobbade de för familjeföretaget, nu driver de eget och har mycket gott att säga om Sverige, inte minst om vvs-systemet.

– Allt är annorlunda. Ett jobb tar dubbelt så lång tid i Polen, rören går överallt, det är helt galet. Här finns det regler. Jobbet är både enklare och säkrare. Det är väldigt bra, säger Pawel.

Bostadssituationen är kanske inte lika välordnad, som för många i en knökfull huvudstad. Pawel rabblar alla orter han bott på: Tumba, Hammarbyhöjden, Tungelsta, Grödinge, Norrtälje, Östertälje, Brandbergen och nu Vårberg. Den första bostaden var en liten stuga som han delade med sju andra.

– Det var fel på avloppet och luktade illa, det var trångt och jag kände inga andra. Jag bodde där i ett år. Det var i Tungelsta, säger Pawel och brottas med ng-ljudet.

I början tänkte bröderna inte stanna så länge. Men de har varandra och firman Twins går bra sedan starten för ett år sedan. Pawel visar företagets hjärta, hallen, och bläddrar i en pärm där fakturor trängs med redovisningar över arbetstider och material.

– Det är inte lätt för oss här. Särskilt som företagare får du problem. Vi kan inte språket, ibland har vi svårt att få betalt. Och reglerna är konstiga. Du kan starta företag, men det första året har du bara ett samordningsnummer och du kan inte öppna ett bankkonto utan personnummer.

Sverige är fantastiskt på många sätt, säger de. Men bostadsmarknaden är ett stort problem.

– Jag förstår inte varför, säger Pawel. I Polen är det både billigare och lättare att äga sitt boende. I Sverige är det många som blir lurade.

Under 1960- och 70-talen kom tiotusentals arbetare till Sverige från Grekland, Italien, Jugoslavien och inte minst Finland för att arbeta inom bygg och industri. Många blev kvar för gott, andra åkte hem efter en period. Arbetsmarknadsstyrelsen uppförde baracker i storstäderna för att komma tillrätta med bostadsbristen. Tiotusen förvärvsarbetande, omkring hälften byggnadsarbetare, bodde i sådana ”paviljonger”, som de kallades av myndigheterna.

Det var trångt, kallt och lyhört. En del kunde bo så i flera år. ”Ordet skandal är inte för starkt när det gäller de inflyttade byggnadsarbetarnas förhållanden”, sa en representant för Byggettan i en bostadsdebatt 1970. Bostads- och invandringsfrågorna var återkommande inslag i tidningen Byggnadsarbetaren för femtio år sedan.

Sedan kom miljonprogrammen, ekonomin svängde i grannländerna och den stora arbetskraftsinvandringen avtog. Men med den nya rörligheten inom EU är bostadsförhållandena på tapeten igen. På 2000-talet har många ovärdiga boenden uppmärksammats i medierna. Några exempel:

•  2008 bodde litauiska byggnadsarbetare i en container medan de rev Vin & Sprits lokaler i Stockholm. ”Indirekt slavhandel”, sa Johan Lindholm, då ordförande för Byggettan, till SVT.
• 2011 delade sju polska byggnadsarbetare i Malmö en lägenhet på 22 kvadratmeter. Ett tv-inslag visade hur två män tvingades sova i samma säng.
• 2017 rapporterade Sydsvenskan om rumänska gästarbetare som jobbade som bussmekaniker och bodde i ett trångt stall på verkstadsområdet.

Men skräckexemplen är ändå undantagsfall. Det finns inget entydigt svar på hur gästarbetare bor i dag, det beror bland annat på arbetsgivaren och den lokala bostadsmarknaden. Villor, vandrarhem och lägenheter är hur som helst vanliga boendeformer för dagens tillfälliga byggarbetskraft, som till stor del kommer från Polen och Baltikum.

Bostadsbristen har banat väg för många kreativa lösningar, som en växande lägenhetsuthyrning till företag. Företaget Easy Flat är verksamt sedan 2015 och har över 1  300 bäddar för uthyrning i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Linköping. Affärsidén är att hyra lägenheter, villor och hotellrum och förmedla dem vidare. Kunderna är utländska bolag, främst inom byggbranschen. Även industri och bemanning förekommer.

– I Stockholm har vi medvetet positionerat oss utmed Förbifarten, berättar verksamhetschefen Mikael Lundström. Vi kollar vilka företag som har vunnit upphandlingar och sedan kontaktar vi dem.

Slagsta gate hotell i södra Stockholm är Easy Flats lägenhetshotell med plats för 180 personer. Från slutet av januari till mitten av juni är det högsäsong och när Byggnadsarbetaren är på besök är det närmast fullbelagt. Mantas och Rolandas står utanför och röker. De har just kommit från Litauen för att jobba här i två månader. Imorgon ska de byta fönster på ett seniorboende.

– Vi kom hit för att det helt enkelt är bättre betalt här, säger Mantas.

De bor i en möblerad tvåbäddslägenhet på 24 kvadratmeter med kokplatta och badrum, tv och internet. Städning, byte av lakan och gym med bastu ingår i hyran. Tvättstuga och sällskapsrum finns också i huset och hyran på 12 000 kronor betalas av arbetsgivaren. Maten inhandlar och lagar gästerna själva.

– Men vi har funderat på att börja med någon form av frukostpaket, berättar Mikael Lundström.

Easy Flat expanderar, målet är att erbjuda totalt 1 900 bäddar vid årets slut. Ett nytt lägenhetshotell står färdigbyggt på Ekerö i början av april, också det i nära anslutning till jättebygget Förbifart Stockholm. 1960-talets barackboende ter sig avlägset i ljuset av ett hotellboende med lite guldkant. Mikael Lundström är stolt över hotellets standard. Samtidigt är det bara en av många bilder av hur dagens gästarbetare bor.

Tillbaka till Pawel och Martin som hämtar en begagnad soffa till lägenheten. I väntan på att skriva under kontraktet har de börjat inreda så smått. Det är inget drömboende, men det bästa hittills. Även om tunnelbanan hörs är närheten till stan en stor fördel. Och hyran på 8 300 kronor per månad är överkomlig.

– Helst skulle vi bo vid vattnet, i ett hus med garage, utrymme för våra verktyg och en båtplats … Men vi tar baby steps, säger Martin.