Så blir du av med din höjdrädsla på bygget

Någon får svindel vid två meter – en annan får ont i magen varje gång är dags att ta sig upp i kranen.

Höga höjder är något byggnadsarbetare handskas med i jobbet dagligen. Långt ifrån alla gillar det.

”Att kliva ut på balkongen över tio meter, då blir man lite svag i benen” och ”numera är en tremeters trappstege max” är några av kommentarerna på Byggnadsarbetarens Facebooksida när ämnet höjdrädsla diskuterades.

Mats Linderborg har över 15 års erfarenhet som kranförare. Varje gång han tog hissen upp till hytten sög det till i magen.

– Det är vägen upp som är fruktansvärd, för då är man på utsidan. Det rasslar och knakar och man måste förlita sig helt på tekniken, säger han till Byggnadsarbetaren.

Han skrattar lite åt sitt yrkesval.

– Jag tackade ja till en kranförarkurs från Peab, men direkt efteråt kom jag på att ”va fan, jag är ju höjdrädd”. Jag gick kursen ändå och som tur var fick jag börja med en låda på magen och köra en liten kran.

Femton år som kranförare. Blev höjdrädslan bättre?

– Man vänjer sig. Det går inte att sitta däruppe i hytten och vara rädd. Allt fokus måste vara på arbetsuppgiften. Men vägen upp blev aldrig bättre, det var hemskt varje dag.

Det var ren idioti att ta jobbet.

Sebastian Rydén driver företaget Rydéns kranmontage och Bygg AB. Även han var otroligt höjdrädd. 2006 jobbade han som snickare, när en blöt pokerkväll förändrade hans yrkesbana.

– Sent på kvällen satt jag och pratade med en av cheferna från Binsell och jag sade att det skulle vara kul att få köra tornkran någon gång.

Veckan efter kallades han till anställningsintervju. Efter det blev han erbjuden en tjänst.

– Det var ren idioti att ta jobbet. Jag kunde inte vara mer än två meter upp på en klättervägg utan att tycka det var jobbigt. Men successivt så blev jag faktiskt van.

Går det då att sluta vara höjdrädd? Ja, och det är inte allt för svårt, enligt Jonas Evander, legitimerad psykolog och psykoterapeut med KBT-inriktning på psykologmottagningen Afobia. Han har behandlat många personer med höjdrädsla, och inte sällan har han träffat byggnadsarbetare som behövt hjälp.

Enligt honom försöker många hantera sin höjdrädsla genom att exempelvis hålla i sig hårt, inte titta ner och ha ett rejält avstånd till kanten. Men det här är ingen långsiktig lösning. För att bli av med sin höjdrädsla måste man steg för steg utmana sig.

– Tittar man inte ner eller skyddar sig på andra sätt får man inte full kontakt med sin rädsla och kan inte motbevisa sina katastroftankar. Det är som en hundrädd person som är nära hundar men utan att klappa dem, säger han.

Det som händer då är att du får en känsla av att du slipper undan katastrofen för att du skyddar dig – och inte för att situationen är säker.

– Gör man så blir du lika rädd nästa gång. Det kan till och med vara så att du blir räddare över tid eftersom dina skyddande beteenden skickar budskapet till dig att situationen är farlig, säger Jonas Evander.

Det man måste göra att är alltså att utmana det man faktiskt är rädd för, och rikta in sig på just det. Och att behandla höjdrädsla kan faktiskt gå ganska snabbt, enligt Jonas Evander. Ofta går det att få resultat på fyra, fem timmar, när man kartlagt rädslan och fått koll på hur man beter sig.

– Efter cirka en halv dag brukar de flesta personer som är höjdrädda kunna befinna sig på en relativt hög höjd, på ett mer lugnt och kontrollerat sätt.

Byggnadsarbetare har väl ändå fog för att vara höjdrädda, då det är en yrkesgrupp där många skador förekommer?

– Ja, det finns en förhöjd risk i byggbranschen och man ska ha respekt för höjder, men det har ju den höjdräddas kollegor också utan att ta till den höjdräddes skyddande beteenden. Höjdrädsla får inte bli en begränsning i livet, säger Jonas Evander.

Kranmontören Sebastian Rydén lyckades bemästra sin höjdskräck på egen hand. Efter sju, åtta månader började det plötsligt kännas okej.

– Det gäller att ingen pressar dig, utan det är du själv som väljer att ta ett steg ut på armen. Med de säkerhetsselar som finns idag är det egentligen ingen fara. När jag började jobba som det här för drygt 15 år sedan fick man vara glad om pungen var kvar om man ramlade med selen.

Så nu gillar du att jobba på höga höjder?

–Ja, det är ett extremt trivsamt jobb. En frihetskänsla. Nuförtiden tycker jag det lugnare, skönare och tystare där uppe än nere på marken.

Pratar man om höjdrädsla på byggarbetsplatser?

– Absolut. Man märker snabbt om någon man jobbar med inte tycker om höjder. Då tar man snacket och säger att personen absolut inte ska känna sig pressad. Visst, på ett skämtsamt sätt kan man glira varandra – men jag har aldrig varit med om att man tvingat någon som inte vill.

Gå med i Byggnadsarbetarens Facebookgrupp och få de senaste nyheterna i ditt flöde.