Rullande snickaren vägrar stillhet – bygger om skolbuss till "firmabil"
Snickaren Henrik Szokoll vill leva på att snickra, och samtidigt se sig omkring i Norden. Hans "firmabil": En rullande bostad i en jättebuss med verktygskärra.
Till helt nyligen var Henrik Szokoll anställd som snickare, men är nu på väg att förvekliga en dröm. Han har startat snickarföretag ”The Wayfarer”, som betyder ungefär vandrare eller resande, och inlett renoveringen av en buss.
När bussen är klar kommer den att ha dusch, toa, dubbelsäng, gästbäddar, gasspis, braskamin, kyl, frys, golvvärme, luftvärmepump och solceller på taket. Samt en kärra som dras efter bussen där han kommer att ha sin fyrhjuling och verktyg.
– Jag vill kunna sticka iväg spontant, dels besöka platser jag inte sett, dels vill jag kunna köra dit där uppdragen finns, säger snickaren och österrikaren Henrik Szokoll, som bott i Sverige i två år och trivs som fisken i vattnet.
Bussprojektet har lockat till sig många intresserade som vill hjälpa till; kollegor, grannar, vänner – och pappan, som visserligen bor i Österrike men som är ett stort stöd och som Henrik diskuterar olika tekniska lösningar med via videolänk varje dag.
Invändigt kommer boytan att bli cirka 17-18 kvadrat och lika stor yta kommer att göras i ordning uppe på taket. En liten invändig trappa kommer att leda upp till taket.
– Jag ska bygga en altan där uppe där man kan sitta och mysa på lediga stunder.
Henrik förklarar att han avskyr 7-16-jobb måndag till fredag.
– Nej usch, så vill jag inte leva. Jag vill vara fri. Jag vill till exempel kunna jobba koncentrerat i ett sträck i två veckor, och sedan mellan mina uppdrag vara ledig och se mig omkring.
Bussen är en gammal skolbuss från USA som han köpte i somras. Den har en stark och driftsäker dieselmotor som i princip kan gå hur långt som helst, menar snickaren.
– Märket är International. Det är en V8 på 7,3 liter och 220 hästkrafter, säger han.
Bussen importerades till Tyskland från USA av ett företag, och blev därefter såld till en privatperson i Spanien, som sålde den till Henrik, som körde hem den i somras.
– Jag har kollat runt om det finns någon liknande buss i Sverige för att få lite tips, men min buss verkar vara den enda som finns här, säger han.
Bussen ska isoleras så att den klarar minus 20 grader och den största utmaningen är att tackla problemet med kondens.
– Därför kommer jag att ha flera lager med fuktbeständiga material och god ventilation. I golvet blir det många lager, bland annat med cellplast, takpapp, polyuretan, playwood och golvvärme till exempel, innan vi lägger själva golvet. Väggarna är ganska ojämna och därför väljer vi sprutisolering, polyuretan, som isolerar mycket bra. Fönstren är dubbla.
Henrik utbildade sig till möbelsnickare i Österrike, så möblerna kommer han att snickra själv. Det kommer att bli en skjutdörr in till sovavdelningen. Längst bak i bussen kommer han att bygga ett förråd där han ska förvara verktyg och maskiner.
Ska du måla bussen eller behålla graffitin?
– Jag räknar med att vara klar med bygget i vår och då kommer jag att måla bussen. Jag har inte bestämt vilken färg den ska få än. Kanske gul, som originalet.
Vad ska du ha fyrhjulingen till?
– På mindre orter, till exempel i byar i Norge med kuperad terräng, behöver jag ett smidigt fordon att transportera mig på. Jag kommer att ha en kärra efter fyrhjulingen där jag kan ha verktygen när jag åker ut på mina uppdrag.
Vad blir första anhalten när du ger dig ut på din roadtrip?
– Jag skulle vilja se norra Sverige. Där verkar det behövas hantverkare. Kanske åka till någon skidort? Men det beror förstås på hur det går med pandemin.
Det går att följa Henriks projekt på instagram: thewayfarer_bus