Rejält tryck på murarlöner
Solen skiner in på ställningsplanen på bygget i Björkhagen utanför Stockholm. Vårsolen älskas av murare – tillräckligt stark för att skänka lite värme, men inte för varm så att den påverkar bruken. Att sedan bostadsrättsföreningen inte ville ha någon täckning på solsidan var ”kanon” enligt murarna på arbetsplatsen.
Jobbet för de sex murarna på Starks Fasadrenoveringar är klassiskt; putsat flerbostadshus i fyra våningar, tidstypisk arkitektur med många små fönster och med en fasad som nu ska kläs med tilläggsisolering och ny puts. I stort är det ett utmärkt ackordsprojekt med hyfsat stora fria ytor. Bara att randa på helt enkelt. Dessutom inga andra yrkesgrupper som är i vägen.
– Jag har alltid arbetat på eget ackord och aldrig haft någon gemensam löneuppgörelse med snickare och betongarbetare, säger lagbasen för gänget, Calle Cederqvist.
LÄS MER: HÄR ÄR MURARTOPPEN (PDF-dokument, 2,9 MB)
Gemensamhetsackordets förfall började i de större städerna. Det är främst där de stora renodlade murarföretagen finns. Tidigare tog de självklart egna jobb som huvudentreprenörer där bara murningsarbete var aktuellt – som jobbet i Björkhagen. Men de har genom åren plockat åt sig allt fler projekt som underentreprenörer åt större byggbolag vid nybyggnation. Exakt den typen av byggen som var tänkt för gemensamhetsackordet. Utvecklingen har gått snabbt då många traditionella byggbolag helt slutat att ha murare anställda samtidigt som byggprojekten i allt större omfattning splittras upp i små entreprenader. Just fasaden är ofta ett delmoment som säljs ut. Tillsammans har det lett till att murarlagen i allt större omfattning sköter sig själva och därmed även sitt ackord.
– Jag har för det mesta gått på nybyggnation och jag har alltid förhandlat med min chef om ett ackord bara för murargänget. Så som det ser ut i dag i byggbranschen så blir det lättast, även om tanken på ett gemensamt ackord kan kännas sympatisk, säger Calle Cederqvist.
Han och arbetskamraterna i murarlaget har genom åren noterat hur framför allt situationen för snickarna har förändrats. Att de ständigt kommer i kläm mellan olika entreprenörer, mellan olika yrkesgrupper och tvingas lösa problem som ingen annan vill fixa.
– Det blir svårt för de stora snickarlagen att få flyt i jobbet då de förutom att producera måste hantera massor av frågor som ställer till det lite. Då är det bättre för oss murare att köra själva. Vi blir mer som ett eget bygge på bygget och vi har ofta stora fina ytor att jobba med, säger muraren Filip Nykvist.
– Jag är inte överraskad över att vi tjänar bättre.
Att TBM-gruppens gemensamma ackordsandel minskar är väldigt tydligt även för Roger Johansson, chef för Byggnads avtalsenhet.
– Det är en klar nedgång, framför allt kanske i Stockholm, men även i andra större städer. Ute på landsbygden finns det fler mindre byggbolag som har murare anställda och då blir det naturligare med gemensamt ackord.
För murarna har denna skilsmässa varit rena raketbränslet för löneutvecklingen. Murare som vågar släppa taget blir utan tvekan vinnare. Eller vad säger ni om följande siffror: Nio regioner av Byggnads elva har uppgifter om murarnas snittlön för 2014. I samtliga nio regioner ligger lönenivån när det gäller prestationslön högre för murare än för TBM-gruppen. Ofta handlar det om skillnader på mellan 15 och 30 kronor i timmen. Störst är gapet i Stockholm. Där drar murarna i snitt in 43 kronor mer i timmen än TBM-gruppen.
I Björkhagen sprutas det puts för dagen. Det blir lite si och så med rasterna. Det gäller att vara flexibel för att kunna nå dagens mål.
Calle Cederqvist anser att det finns tre olika typer av murare. De som är nöjda med att plocka ut 190 kronor i timmen, de som planerar lite och jobbar på och som tjänar kring 240 kronor. Och till slut, de som är mer taktiska – som har grym framförhållning, förbättrar, engagerar sig i jobbet och arbetar stenhårt. De har högre lön än så. Laget i Björkhagen tillhör den gruppen.
– Vi hade ett bra snitt förra året. En bra hög lön, men så är vi väldigt engagerade i jobbet. Ibland händer det att någon i laget ringer på helgen om en bra idé som förenklar jobbet. Det är kanske på gränsen till att gå för långt, säger Calle Cederqvist och skrattar.
Denna någon är Filip Nykvist. Han står bredvid på fasadställningen och borstar den brädrivna väggen med en kvast. Vad tycker han själv?
– Ja, jag ringde på helgen. Det var en lördagseftermiddag. Men allvarligt – i botten handlar det här om engagemang och det är oerhört viktigt. Förtjänsten blir bättre och det blir mycket roligare att arbeta, säger Filip Nykvist.
Att murarna som grupp tjänar bättre än TBM-gruppen tycker han är helt rimligt.
– Vi arbetar hårdare än snickarna. Mycket hårdare, säger han. Mer på allvar än skoj innan han fortsätter att jobba med kvasten.
På jobbet i Björkhagen handlar det som sagt om en egen entreprenad. Sedan ska gänget flytta ett stenkast bort för ännu ett putsjobb i egen regi. Vart livet i byggsvängen för dem efter det vet ingen i dag. Det kan bli nybyggnation, det kan bli ett bygge där de delar matbod med snickare och betongarbetare. Men om snickarbasen öppnar munnen och ställer frågan om gemensamt ackord – då är svaret givet.