Rafal vill jobba här till pensionen
Rafal arbetar på NCC i Polen. Han plockades över till Sverige när företaget behövde tjugo armerare till ett storprojekt här. Byggjätten numera hämta sin arbetskraft i Polen – tack vare Polens EU-medlemskap.
Enligt NCC var det svårt att få tag på armerare i Sverige och därför köpte man in arbetskraften från en underentreprenör, det vill säga ett av sina bolag i Polen, som i sin tur rekryterade arbetslösa polacker.
För Rafal Krolikowski var det en tursam lösning. Nu tjänar han fem gånger mer än vad han gjorde när han arbetade i hemlandet med att bygga vägar. Tillsammans med sina tjugo polska arbetskamrater bygger han ett kraftvärmeverk åt Jönköpings kommun.
– Jag trivs jättebra. Det är framförallt bättre betalt här. Det är pengarna som är den viktigaste anledningen, säger han.
Rafal tjänar 109 kronor i timmen, anläggningsavtalets lägstalön. De cirka 20 svenska byggnadsarbetare som arbetar sida vid sida med polackerna, jobbar på ackord och har en utbetalningsnivå på 131 kronor i timmen.
NCC betalar Rafals boende, mat och resor mellan bostaden och jobbet. Han får själv betala sina resor hem till Polen och samåker med en arbetskamrat som har bil.
– Jag åker hem till jul för att vara med min familj. Jag har fru och två söner i Kolo, det ligger i centrala Polen, så det tar ett helt dygn att åka dit, säger han.
Rafal började sitt arbete i Jönköping i början av augusti och ska stanna till slutet av april. Han bor i en av uthyrningsstugorna på Sonarps gård söder om Jönköping. Där bor hela gruppen med polacker.
– Alla har sitt eget rum, det är bra.
Han arbetar tvåskift. Under fem dagar jobbar han mellan 05:00 och 14:00, och under fyra dagar mellan 13:15 och 24:00, det blir 38 timmar i veckan totalt.
– Det är mycket bättre i Sverige än i Tyskland. Där fick man arbeta minst tio timmar eller mer varje dag. Vi jobbade också på lördagar. Det var jättejobbigt. Dessutom fick vi mindre betalt, säger han.
En annan fördel med Sverige är arbetsmiljön, säger han. Verktygen är fina och arbetarna behöver inte lyfta eftersom det finns kranar.
– Jag vet inte hur många ton jag har burit under mina trettio år som byggnadsarbetare i Polen, säger han.
Rafal har gått en treårig yrkesutbildning efter grundskolan. Han är specialiserad på armering men har även jobbat som snickare.
– Om svenskarna tillåter det, stannar jag här i Sverige ända till pensionen, säger han.