Öresundsbron målas om – med udda ställning

Ta på er varma kläder! Och långkalsonger”. När fotografen André och jag får klartecken att besöka Öresundsbron en torsdag i slutet av oktober får vi gång på gång uppmaningen att klä på oss ordentligt.

De som jobbar med bron låter övertygande. Så vi tar motvilligt på oss underställ inför besöket, trots att det inte är särskilt kallt i Malmö.

När vi sedan står längst ute på målningsplattformen på bron förstår vi precis varför vi blev varnade. Den blöta vinden från sundet piskar rakt in i våra ansikten. Det smattrar i den fiberarmerade presenningen på utsidan av plattformen – och teknikern Pekka Öhrstedts mäktiga, mörkbruna skägg fladdrar åt olika håll.

Pekka går runt med säkra kliv och visar plattformen som han kan utan och innan.

– Det brukar vara fyra, fem målare som är igång samtidigt. Det finns sex plan att jobba på, säger han och gör en svepande gest med armen.

Det som målas om är de så kallade stålfackverken, balkarna som håller bron uppe. 300 000 kvadratmeter ska sprutmålas och då behövs något att stå på.

Efter flera års idéarbete och jobb med olika prototyper har en drygt 30 meter bred specialställning för målarna tagits fram. Pekka förklarar att plattformen består av tre huvuddelar: ”svanhalsen” som går upp till vägbanan och håller fast konstruktionen, ”tornet” där arbetet på utsidan av fackverket sker, och ”balkongen” längst ner, där man målar under fackverket. Större delen av specialställningen är byggd i aluminium, de inre delarna är gjorda i något tyngre höghållfaststål.

Det finns tre identiska plattformar, som alla tillverkats av Kristianstads industriservice, och vi går runt i en av dem. Plattformen är fäst vid en specialbyggd räls uppe på vägbanan och flyttas varje gång målarna har färdigställt en yta och ska påbörja en ny.

– Då drar en kranbil där uppe plattformen 20 meter framåt, säger Pekka.

Han förklarar att målarna på plattformen måste skyddas mot såväl vinden från sundet som tågen som kommer vinande under vägbanan. Armerad presenning på utsidan ger bra vindskydd och metallskivor på inre plattformen ger skydd mot tågen.

– Det kan ju till exempel komma ett godståg med dåligt säkrad last, säger Pekka.

Men när det blåser för mycket riskerar plattformen att bli till ett farligt vindsegel. Pekka berättar att man öppnar den vid storm. Han visar hur man med specialgjorda stroppar snabbt drar undan presenningen. Skivorna är lika enkla att fälla ihop.

Plattformen är framtagen för att vara så lätthanterad och flexibel som möjligt. Enligt anläggningschefen Bengt Hergart, som också är med ute på bron, är enkelheten något som vuxit fram under arbetets gång.

– På den första prototypen var det mycket pys och hydraulik och annat. Som gammal stridsvagnssoldat fick man lära sig att bara det enkla fungerar i krig. Så vi tog bort det som var ”fancy” och bytte till enkla grejer som målarna kan hantera själva. Då är det inte så mycket som kan gå fel, säger Bengt.

Precis som Pekka jobbar han för Öresundsbrokonsortiet, som ägs av svenska och danska staten och ansvarar för brons skötsel.

Efter att ställningarna kom på plats och målningen inleddes i april i år har man med små medel anpassat plattformen efter målarnas jobb.

– Till exempel har vi tagit bort för tunga delar. Vi har designat om vikten …

Ett öronbedövande dån från ett förbipasserande snabbtåg avbryter teknikern och får ställningen att skaka till. Både André och jag rycker till av tryckvågen. Men Pekka ser oberörd ut och fortsätter sin mening direkt efter att tåget passerat, som om ingenting hänt:

– … designat om vikten på dem. För att allt ska vara lätthanterat, gå att lyfta för hand.

Frågan är om Pekka är så lugn som han verkar. Har han någonsin blivit nervös under precisionsarbetet med plattformarna?

– Första gången vi passerade en pelare med plattformen så var jag lite spänd på om vi verkligen hade tyngdpunkten rätt. Det var spännande, säger han.

Hade du hög puls?

– Nej, det ska man inte behöva ha.

Bengt berättar att det har funnits flera nyckelmoment, där inget har fått gå snett. Till exempel när man hängde upp den första plattformen på bron. En del av konstruktionen skulle kilas in mellan fackverket och tågbanan, där högspänningen utgjorde en fara.

– Man skulle hantera en så stor stålkonstruktion och så blåste det, minns Bengt.

– Vi lyfte den på plats med kran och det gick som det skulle. Det har varit många spännande moment, men inget pulshöjande, säger Pekka med ett snett leende.

300 000 kvadratmeter är en stor yta att måla och det intensiva arbetet kommer enligt beräkningarna att fortsätta ända fram till 2032. Men just nu gör höstvindarna och kylan att målandet måste avbrytas för säsongen, något som nästan gör Pekka lite irriterad.

– Nu har vi ju kommit igång ordentligt. Då är det synd att vädret börjar bråka, säger han och tittar ut mot det blåsiga havet, upp mot den grå himlen.

Vinden fläktar i Pekkas skägg, André säger att han fryser och mina händer börjar bli röda av kylan. Det är dags att vända tillbaka till land.