Ordförande tjänar mer än tre byggnadsarbetare

Inkomstgapet har ökat mellan industriarbetarnas löner och folkhemseliten, det vill säga folk och förtroendevalda, höga chefer i statsbyråkratin och chefer för stora folkrörelser. Det visar LO:s rapport ”Folkhemseliten drar ifrån”.
År 1950 hade folkhemseliten inkomster motsvarande 5,6 industriarbetarlöner.
2001 var den siffra 5,7.
Men inkomstklyftan mellan fackliga förtroendevalda och industriarbetare är mindre än för folkhemseliten. Den har legat på ungefär samma nivå under hela efterkrigstiden, det vill säga omkring tre gånger industriarbetarens lön.
– Närheten till medlemmar gör att det inte går att sticka ut. Man blir mer utvärderad än på exempelvis en myndighet och ser vad som är rimligt, säger LO-ekonom Anna Fransson.

LO:s rapport visar att snittinkomsten för LO:s förbundsordföranden motsvarar tre industriarbetarlöner. Mest tjänar Metalls ordförande Göran Jonsson, vars inkomst 2001 motsvarar 4,7 industriarbetarlöner.
Byggnads ordförande 2001, Ove Bengtsberg, hade en nettoinkomst på 822 580 kronor, vilket motsvarar 3,6 industriarbetarlöner.
Om man räknar på en byggnadsarbetarlön skulle siffran bli 3,3.
Inkomstklyftan har ökat. 1950 gick det 2,9 industriarbetare på Byggnads ordförandes inkomst. 1998 hade siffran stigit till 4,8.
Snittinkomsten för toppar inom näringslivet spelar i en helt annan dimension.
År 2000 hade näringslivstopparna snittinkomster som motsvarades av 46 industriarbetarlöner.

Fotnot: Med nettoinkomst avses, enligt LO-rapporten, sammanräknad nettoinkomst efter avdrag för kapitalkostnader. Ove Bengtsbergs inkomst av tjänst var 850 531 kr.