”Oj vad många gånger jag sett svartjobbare på bygget, och oj vad sällan jag sagt ifrån. Och då har jag kanske ändå varit lite jobbigare, lite frågvisare än andra, men inte tillräckligt – det kan jag säga.

Jag borde ha klampat in till chefen och krävt att få veta vilken firma de nya trashankarna kom ifrån, varför vi skulle låna ut våra maskiner till dem, och varför de jobbade över varje kväll,
när vi andra gick hem (fast vi också hade velat jobba in lite tid). Eller vem som reglat och enklat gipsväggarna när vi kom till jobbet på måndagen.

Såna frågor.

Men vi satt i vår lilla koja med ackord och arbetstidsförkortning och brydde oss inte så mycket om de där andra. Och likadant var det, fast från andra sidan, när vi kom som UE åt ett av våra största företag.
Vi var ett litet företag, med korrekta villkor, men grabbarna på Det Stora Företaget såg på oss som nåt katten dragit in. De pratade inte med oss.

Vi var sämre sort, det skulle vi vara medvetna om, trots att några av oss ett par år tidigare minsann hade dugt till att jobba på Det Stora Företaget.

Vi var sämre sort, det skulle vi vara medvetna om

I det här växer svartjobben. Oftast är det en blandning av seriösa och oseriösa företag, eller nåt åt det hållet. För ingen frågar, därför att obehagliga frågor kan ge obehagliga svar. Man tycker kanske lite synd om grabben på andra sidan kaffebordet, man tycker inte det gör nån skada, och – det här är viktigt – DET HAR ALLTID VARIT SÅHÄR I BRANSCHEN…

Just det är nog bra att komma ihåg. Det finns en tradition av att göra ”tjänster” åt grannar, bygga en altan, lägga om ett tak. Lite extrapengar till semestern. Jag känner folk som tillbringade halva veckan med att resa carportar eller bygga staket åt hjälplöst folk. Utan kvitto, men ganska harmlöst.

Idag tror jag ingen av mina extrajobbande kompisar från den tiden ser den röda linjen från deras egna extraknäck fram till det industriella fusket med svarta pengar i miljoner, som idag drivs av riktigt kriminellt folk. Linjen finns nämligen där, toleransen har låtit det här växa. Ända tills de själva blir utkonkurrerade av precis de företagen som hanterar svartjobbarna. Och allt hade kunnat undvikas om vi på backen hade haft lite skinn på näsan, vågat vara obekväma. pratat med grabbarna, skällt på företaget. För att inte tala om att vi borde ha dragit in facket, eller engagerat oss i facket. Oseriösa firmor tycker alltid det är lite jobbigt när man har en tröja med Stark-Stolt-Trygg.

Det är vårt eget fel att det fortfarande förekommer. Tillsammans med en lam lagstiftning, giriga firmor och allt mer riktiga brottslingar. Säg ifrån och var jobbig. Det är inte bara ”lite vid sidan av” längre. Det är grov kriminalitet.