Nya lyftbron till Hisingen: 440 meter långt jätteprojekt

Jodå. Det är väl klart att himlen öppnar sig, vinden kastar bort allt löst i sin väg och mitt sketna paraply skapat för duggregn trasas sönder på ett ögonblick under min promenad bort mot bygget vid Göta älv. Det hela känns löjligt klichéartat; Det göteborgska helt vanliga ovädret över vindpinade hårt arbetande knegare som äter stenhårt regnpisk till frukost.

De verkar förresten finnas i varje hörn av staden, byggnadsarbetarna. Varsel lyser upp min väg som gatlyktor i morgonmörkret och lastbilar fyllda med byggmaterial försöker bäst de kan att samsas om plats med jäktade, stressade bilförare.

Västlänken, jättekontoret Gårda Vesta, bostadsexploateringen på Hisingen och skapandet av framtidens högsta hus i Norden, Karlatornet, är bara några av projekten som växer eller ska växa fram i staden.

Och så den nya bron över till Hisingen som byggs av Skanska och danska MTH. En lyftbro av stål och betong som ska ersätta en falnande Götaälvbro byggd i slutet av 30-talet.

– I dag hade det varit roligare att bygga i Florida, det kan jag säga.

Peo Halvarsson beklagar sig över vädret när han möter upp vid grindarna. Han är produktionschef för projektet och har stor erfarenhet av både brobyggande och amerikanskt solsken. I cv:t finns, förutom Höga Kusten-bron och Uddevallabron, femton år för Skanska i USA. Senast i raden var Kosciuszko-bron som förbinder Queens och Brooklyn i New York.

– Jag har alltid byggt broar, jag började redan vid späd ålder. Jag har jobbat på Skanska under hela mitt arbetsliv och när jag studerade på Luleå tekniska universitet gjorde jag min praktik på företaget 1993. Då byggde jag mina två första järnvägsbroar i Örnsköldsvik, 17 och 19 meter långa. Det har blivit många broar sedan dess. Bara broar, tillägger han.

– Jag tror att alla som bygger broar känner stolthet över det de gör. Folk pratar om det och dem jag jobbar med, och deras familjer, känner att det är ”deras” bro. Det blir något personligt som man lämnar efter sig och som står kvar.

Det är en sanning med modifikation. Bredvid det pågående storbygget står den föråldrade föregångaren, den där gamla gubben med snart hundraårig erfarenhet men vars ben snart inte bär. Skanska har även fått uppdraget att demontera Götaälvbron när den nya är på plats.

– Den har gjort sitt. Stålet är ansträngt och utmattat efter att trafik pumpats här sedan 30-talet. Allt har sin livscykel, säger Peo Halvarsson.

Hisingsbrons pr-rubrik lyder ”Mer än en bro”. I namnet döljer sig förhoppningen att ytterligare öka och underlätta kontakten mellan Hisingen och övriga Göteborg – bron ska vara lätt att använda inte bara för bilister. Det är samma antal körbanor men för gångtrafikanterna och cyklisterna bereds mer plats samtidigt som det blir enklare att ta sig upp då höjden på bron är lägre än grannens.

Utmaningarna är många. En av dem: Att ständigt hålla koll på hur pålningen påverkar Götaälvbron.

– Bron är känslig för rörelser, när du stoppar ner en påle i marken puttar du leran lite grann. Ju fler pålar, desto mer rörelse. Här bygger vi den nya bron, samtidigt som Peab bygger kontorskvarteret Platinan och överdäckning av E45 i närheten. Alla projekten pålar väldigt mycket och det kan få klaffen på den nuvarande bron att bli trängre och vi kan riskera en snedställning. Så vi har alla höga krav på oss.

En annan stor utmaning är att få ihop all teknik.

– Det här är ju inte bara en bro som bilarna kör över på, utan ett väldigt komplext maskineri som lyfter brospannet upp och ner och som får det att fungera med stålkonstruktionerna. Det är mycket mekanik, styr- och reglerteknik, elektriska installationer, fjärrvärme i ramperna, fjärrkyla och likriktare för spårvägen … Det är väldigt mycket mer än ett vanligt brobygge, säger Peo Halvarsson.

Bron byggs till en viss del av Skanskas eget folk. I övrigt finns här bland annat inhyrda spanska byggsmeder och det polska företaget GoM.

– Vi på Skanska har inte eget betongfolk för den här typen av projekt, så är det, säger produktionschefen.

På Hisingssidan jobbar flera av de polska byggnadsarbetarna vid en arbetsstation och förbereder de formelement som så småningom ska monteras. En av dem, Arkadiusz ”Arek” Derda, upplever inte arbetet som särskilt svårt. Han är van efter att ha byggt broar de senaste 14 åren i Polen, på Island och i Norge.

Däremot måste säkerhetstänket vara ständigt närvarande.

– Jo, det är klart att det finns risker, det kan man ju inte säga att det inte gör. Vi jobbar på hög höjd vid vatten, det finns mycket verktyg och stora maskiner.

– När det kommer till säkerheten är det på väldigt hög nivå här med rutiner och krav på utbildning, säger han.

Hans kollega, arbets- och byggledaren Rafał Malinowski, påpekar emellertid att säkerhetstänket i Polen har förändrats mycket bara på de senaste åren. I alla fall på de största projekten.

– Jag har jobbat i 20 år i Polen och börjar se en stor skillnad. Förr i tiden var säkerheten sämre men nu börjar vi närma oss svensk standard även om vi inte riktigt är där.

Språket är en utmaning, det är de flesta överens om. Men det funkar för det mesta bra, berättar Trollhättebon Jimmy Karlsson, smed från företaget GMK. Hisingsbron är hans första brouppdrag.

– Jag svetsar, kapar, slipar, det mesta egentligen. Nu gör jag lite smådetaljer, skär av lyftöron på sektioner. Jobbet är som vilket annat, bara jobbigt när det är dåligt väder, säger Jimmy som är här med fem kollegor från samma firma.

När vi är på plats hålls en ”global safety stand down” inom Skanskavärlden efter olyckan i december i Vallentuna i norra Stockholm, där en 55-årig lastbilschaufför omkom i samband med avlastning vid bygget av en tågdepå. Olyckans händelseförlopp gås igenom. Mannens namn läses upp, liksom hur många familjemedlemmar som han efterlämnade. Efter den tysta minuten samlas de anställda i smågrupper för att diskutera vad som är viktigt att tänka på när material kommer till byggarbetsplatsen.

Hur mycket säkerhet krävs vid ett sådant här jättebygge då? Massor, ständigt, påpekar Peo Halvarsson allvarligt. Välplanerad logistik och ständigt kopplade arbetare när så krävs är av stor vikt.

– Det är jäkligt viktigt för mig att folk kommer hem i samma skick som de gick ut. Jag har varit med om motsatsen också, och det är inget kul, säger han och återberättar sammanbitet om när en av hans mannar i USA, en 19-årig kille, som ”bara” skulle få loss en plåt som fastnat i armering ramlade och föll ner i vattnet. Han tog en snabb paus från sin lunch för att hjälpa sin farbror och pappa och satte inte fast sin fallskyddslina.

– Han fastnade i botten. Det var grumligt och ingen såg någonting, ingen kunde hitta honom. Tre dagar senare kom han upp.

– Vi ska jobba säkert eller inte alls, det finns inget skäl att kompromissa med säkerheten, inte heller under tidspress, säger Peo Halvarsson.

Våren 2021 ska bron stå klar för biltrafik samt gång och cykeltrafik. Stålproduktionen har varit ett aber och sinkat projektet. Förändringar under arbetets gång som påverkar stålproduktionen av jätteelementen tar tid.

– Varje ändring som sker i stålproduktionen blir en lång process och medför störningar, säger Peo Halvarsson.

Det är två spanska företag som producerar stålet – Urssa i Bilbao och Tecade i Sevilla.

– Det finns inga ståltillverkare i Skandinavien som är villiga att göra den här typen av konstruktioner. Det är extremt komplext med geometrierna och de stora elementen.

Före jul blev det skarpt läge – det var dags för transport av en tvärbalk från Bilbao och det blev en svettig stund. Med 20 centimeters marginal (!) mellan fartygets reling och Götaälvbrons ledverk kunde båten Meri passera med godset innan monteringen inleddes.

Två dagar före vårt besök skedde ett genombrott.

– Söndag 12 januari nådde vi en jättemilstolpe när vi satte den sista brobalken på plats, och nu påbörjar vi betongöverbyggnaden, säger en stolt Peo Halvarsson.

Året efter invigningen, 2022, ska den vise gamle gubben ha monterats ner. Det kommer helt säkert ske till tonerna av vindpisk och smattrande regn.