När allt gick fel
Skoldagen den 10 oktober är snart slut. Byggeleven Charlie Storm och hans två klasskamrater Pontus Schmidt och Mattias Bergström har rivit taktegel hela dagen på ett elevbygge i Örebro. Nu ska de ta bilder på vad de gjort och i sin ambition att få det bästa perspektivet vill de högt ovan mark. De använder den teleskoplastare som de turats om att köra under dagen. Pontus sätter sig i hytten och hissar upp Mattias och Charlie på 17 meters höjd, förankrade med selar i korgen.
På några sekunder vänds allt till ett kaos.
Pontus Schmidt berättar:
– Jag kör upp dem i korgen. Plötsligt hör jag två smällar på höger sida. Jag känner att maskinen börjar välta. Första tanken är att jag måste få ner dem. Jag försöker sänka bommen, men vet inte om jag lyckas alls. Det är helt overkligt.
När maskinen ligger på marken klättrar Pontus chockad upp ur hytten och springer först fram till Mattias, som ser ut att ha klarat sig relativt bra. Det är värre med Charlie som är medvetslös. Pontus och en förbipasserande slår larm till ambulans och lärare och Pontus knäpper loss sin kamrat.
– Jag lägger honom i framstupa sidoläge och försöker få kontakt. När ambulansen kommer går jag därifrån. Jag klarar inte att se på.
Charlie förs i väg med livshotande skador. Han svävar mellan liv och död i över en vecka.
Mattias har en kraftig hjärnskakning. Pontus blir kvar med frågorna och oron:
– Jag förstår inte hur man stod ut innan man visste hur det skulle bli med kompisen, säger han.
För eleverna var det länge obegripligt hur olyckan kunde ske. Men Arbetsmiljöverket har i sitt inspektionsmeddelande en klar teori. Den bygger på en kombination av orsaker. En av de viktigaste är att maskinen kördes från hytten i stället för från korgen. Det är förbjudet när man lyfter personer i stället för material. Orsaken är att vid körning från korgen träder ytterligare säkerhetsfunktioner in. Till exempel begränsas maskinens rörelser och det är omöjligt att höja bommen om maskinen börjar lutar för mycket.
Vad som inte står i Arbetsmiljöverkets rapport är hur det gick till när man beslöt att köra från hytten. Det slutgiltiga beslutet fattades samma dag som olyckan på arbetsplatsen. Batterierna till dosan som används vid korgkörning fungerade inte, de var inte tillräckligt laddade. Läraren Jesse Jansson undervisar i maskinkunskap på Kvinnerstadsskolan i Örebro och var ansvarig för eleverna. Han visste att körningen var i strid med reglerna.
– Jag vet att det är de bestämmelserna, men jag bedömde arbetet som riskfritt. Jag bedömde det som en så ringa lyfthöjd när man skulle plocka ner det här teglet. Det var ju bara tre, fyra, upp till maximalt sju meters lyfthöjd, säger han.
Jesse Jansson hävdar bestämt att man inte satt säkerhetssystemet ur funktion, att det inte var annorlunda då man körde från hytten. Det håller inte arbetsmiljöinspektör Marianne Tiborn med om.
– Min uppfattning är att det hade betydelse att maskinen kördes från hytten och att man då åsidosatte säkerhetssystemet, säger hon.
Hon får medhåll av de besiktningsföretag, Inspecta och Dekra, som Byggnadsarbetaren talat med:
– Det är inte samma säkerhet när man kör från hytten som från korgen. Vissa viktiga säkerhetsfunktioner är då inte inkopplade som du ska ha när du kör med personlyft. Det är som två maskiner, säger Bertil Nilsson, besiktningsman på Dekra.
Vi frågar om läraren ångrar sitt beslut i dag:
– Nej, jag känner ingen ånger för det. Om dosan fungerat tillfredsställande och alla tre har stått i korgen och sedan fattat beslutet att ta ett kort från hög höjd, då törs jag inte tänka på vad som kunde ha hänt. Då kunde vi haft tre omkomna i värsta fall. Olycksrisken var om möjligt ännu större om de tre varit i korgen, säger han.
För eleverna kom förbudet som en fullständig nyhet, i och med Arbetsmiljöverkets rapport. En rapport som riktar allvarlig kritik mot Örebro kommun och skolan för att de som hanterade maskinerna inte fått tillräckliga kunskaper och för brister i riskbedömningen. Ansvarsfrågan utreds av polisen.
– Jag kände inte till att det var förbjudet, säger Pontus, som tillsammans med de båda andra eleverna turades om att köra maskinen.
– Man tänker på att om man fått rätt information om regler och risker så hade man kunnat göra ett annat val. Om läraren säger att man får köra från hytten, då tror man att det följer reglerna.
Enligt Arbetsmiljöverkets Marianne Tiborn kan också markförhållandena har bidragit till den svåra olyckan. Maskinen var uppställd på gräsmark med svag lutning och stenar som kunde orsaka sättningar. Ett ytterligare skäl kan vara att bommen var uppe runt maxhöjd, 17 meter, vilket ökar instabiliteten. Varken Pontus eller Mattias säger sig heller ha fått undervisning om maskinens vältningsrisk eller om hur man riskbedömer marken.
De tre killarna är sistaårselever på Kvinnerstaskolans bygg och anläggningsprogram med inriktning anläggningsfordon. De är kända som ambitiösa. Vid olyckan jobbade de med ett projektarbete i skolans regi, som innebar rivning och anläggningsjobb på en fastighet.
Elevernas erfarenhet av teleskoplastaren var mycket begränsad. De hade bara kört den i tre, fyra dagar. Och Pontus och flera av eleverna i skolan har tyckt att de fått för lite utbildning både på denna och andra maskiner. Efter olyckan tog han upp det med gymnasiechefen.
– Vi har gått igenom lite säkerhet och teori och sedan fått pröva oss fram med körningen. Men vi vill ha mer undervisning i säkerhet överlag och mer praktisk träning.
Då olyckan inträffade var ingen lärare på plats. Jesse Jansson hade lämnat arbetsplatsen en kvart före, efter att ha gjort besök vid några tillfällen under dagen. Att eleverna lämnas ensamma står både skolan och kommunen bakom. Enligt gymnasieenhetschefen Anders Larsson handlar det dels om resurser, men också om att eleverna ska jobba självständigt. (Se separat intervju.)
Men Lars-Åke Söderholm, ordförande i Byggnadsindustrins yrkesnämnd, BYN, i Örebro län, är mycket kritisk.
– Det är helt fel att man lämnar elever ensamma med maskinerna under skoldagen. De är ju där för att lära sig och borde vara övervakade med tanke på de olycksrisker som finns, säger han.
För 18-årige Charlie Storm förändrades livet totalt. Han är en kille som älskar motorsport och när olyckan hände var livet på topp. Han hade körkort för både bil och lastbil och stortrivdes. Själv har han inget minne av olyckan eller månaden efter. Av tiden då hans familj kastades mellan hopp och förtvivlan.
– Charlie hade skallskador som bara fem procent överlever, berättar hans pappa Roger Storm.
Han får berätta eftersom Charlie fortfarande inte är tillräckligt frisk. Först efter mellan två och tre veckor fick Charlie lämna respiratorn. Och han var illa tilltygad. Förutom skallskadorna var det värsta krosskador på käken och båda lårbenen hade brutits. Nu är han på väg tillbaka och tillvaron består av mängder med rehabilitering och sjukhusbesök. Det kan ta runt ett år innan man vet vilka skador som blir bestående, men han kommer alltid att ha vissa men.
– Men det har gått förvånansvärt fort. Charlie är positiv och hoppas kunna börja skolan i augusti, säger Roger Storm.
Det är en lång och omtumlande resa för Charlie och hela familjen. Kontakten med de två skolkamraterna är viktig. De hörs av nästan dagligen.
– Det är klart att man undrar hur olyckan kunde ske, men vi avvaktar polisrapporten och lägger inte något fokus på det i dag, utan hundra procent på att stötta Charlie, säger Roger Storm.
Det är en kall vinterdag vid Gottsäter, när vi tillsammans med Pontus och Mattias återvänder till platsen där olyckan hände. Här finns i dag ett nytt hus och projektarbetet är nästan klart.
I början tyckte Pontus och Mattias att det var obehagligt att komma hit. På grund av minnena och att det var en olycksplats. Men de bestämde sig för att sätta sig över känslan.
– Vi har gjort projektarbetet klart också för Charlies skull, säger Mattias.
Gymnasieenhetschef Anders Larsson, Örebro kommun, svarar på kritiken om att skolan inte gjort tillräckligt:
Hur ser du på att maskinen körts på ett förbjudet sätt, trots att läraren kände till det?
– Det är ett fel. Det är bara att konstatera att det är ett fel som är begånget. Däremot så kopplar inte vi samman det med olyckan, men det är ett fel. De är bara att konstatera rakt upp och ner.
Ni kopplar inte ihop hyttkörningen med olyckan?
– Nej, det gör väl inte Arbetsmiljöverket heller? De säger väl inte att olyckan skulle bero på det? Så står det ju inte.
Jo, de har sagt att de såg tre faktorer som kan ha påverkat; en var hyttkörning, en var markförhållanden och en var att man var uppe på hög höjd …
– Ja. Det kan man antagligen hålla med om alltihopa. Men att det skulle bero på att vi själva skulle kört den i från hytten …
Vad är skolans teori om hur olyckan kunde hända?
– Det är att på så hög höjd som man var uppe, så är inte maskintypen tillräckligt bra, där finns det för stor risk. Det saknas, som vi ser det, en teknisk lösning. Det handlar om en pendlande bakaxel som inte går att låsa.
Med facit i hand, vad tycker du att ni har gjort för fel från skolans sida?
– Vi kan inte se vad vi gjorde för fel, men vi gjorde uppenbarligen fel. Självklart. Så vi är beroende av de tekniska utredningar som ska titta på det här och som är beställda av myndigheterna. Vi behöver det för att få veta hur vi ska göra framgent.
Eleverna var ensamma vid olyckan. Borde det inte finnas en lärare på plats när eleverna hanterar motorfordon?
– Nej, den diskussionen kan vi avsluta på en gång, för att det är liksom absolut tekniskt omöjligt. Det går inte till så i undervisning. Det är ju så att man har en grupp på kanske 10–15 elever, som kanske är på 10–15 platser och jobbar man med maskiner är det ju stora avstånd.
Är det en ekonomisk fråga?
– Ja, då måste man ju ha en lärare per elev, i så fall.
Men hade inte olyckan kunnat hindras om man hade haft läraren på plats?
– Nej, det tror jag inte. Det tror jag inte alls.
Men tror du läraren hade tillåtit att man hade kört upp så högt om han varit på plats?
– Det är klart att det är möjligt att en lärare, om det stått någon på backen där, hade skrikit att sluta nu och kom ner eller något sådant, möjligtvis kunde det varit så. Men det är inte en relevant diskussion att diskutera att man ska ha en lärare per elev.
Tycker du att eleverna har fått tillräckligt med utbildning på de här maskinerna innan de kör?
– Ja. Det är vår bild. Samtidigt så kan man väl säga att när detta hänt så har de inte det.
Men vad gör ni då för att säkerställa att det inte ska hända några olyckor med eleverna?
– Det är det som är en del av kritiken från Arbetsmiljöverket som vi ska svara på till den 31:a mars. Det är det vi håller på och jobbar med. Vi ser över hela arbetsorganisationen och en av de delar vi diskuterar är: Ska man ha den här maskintypen kvar? I dag använder vi den inte.