Mystiska fynd när äldre hus renoveras – därför hittar du barnskor och yxor

Husets plats var viktig

När ett nytt hus skulle byggas gällde det att välja en plats som var lämplig både ur praktisk och övernaturlig synvinkel. Om det var möjligt byggde man gärna på en höjd, där marken var torr. Var det dessutom berg under var risken liten att man råkade bygga på en gammal grav.

För att inte reta något av de övernaturliga väsen som troddes befolka landskapet var det också viktigt att be om lov innan man började bygga. Man undvek gärna att bygga på platser där det fanns vattendrag under marken, eftersom det kunde reta underjordiska väsen som vättar och vittror.

Älvringar, där man trodde att älvorna dansade, var inte heller bra att bygga på eftersom de ansågs vara mycket farliga och kunde framkalla sjukdomar.

En magisk världsbild

De flesta människor förr var fattiga och dagarna fyllda med hårt arbete. Jordbruk var den vanligaste försörjningskällan, man levde av att odla marken och hålla djur.

Dåtidens människor var utlämnade till naturens nycker på ett sätt som är svårt att föreställa sig för bekväma nutidsmänniskor.

I folktron fanns redskap för att handskas med oron för olyckor och sjukdomar. Med ”magiska” skyddsmedel skyddade man bland annat hemmet, där man ville kunna känna sig trygg från allt ont.

Bygghjälp av tomten – om han var nöjd

Tomten, det väsen som framför andra var knuten till gården, var det särskilt viktigt att hålla sig på god fot med. En föreställning om tomten var att han fanns på platsen redan innan bygget startade, en annan att han följde med när timret till huset kördes in från skogen. Om det hördes ljud av timring eller annat arbete från byggplatsen om natten, när ingen människa var där, betydde det att tomten gillade bygget och hjälpte till. Det var en garanti för att livet i det nya huset skulle bli lyckligt. Ovanför syllstocken lade man ibland en silverslant eller ett litet smycke, det kallades ”tomtlösen” och var en form av offer för att få lycka och välstånd i hemmet – och för att få vara ifred för underjordiska väsen. Liknande former av offer är kända redan från forntiden.

Fönstergillen och taklagsfester

Det hörde till att man hjälpte varandra att bygga hus. Hjälpte man grannen med hans bygge, kunde man vänta sig att tjänsten återgäldades en annan gång. Men att vardagen var fylld med hårt arbete betydde inte att den var utan glädjeämnen. Tvärtom tog man alla tillfällen i akt att ställa till med både stora och små kalas.

Under husbygget firade man de avklarade arbetsmomenten allteftersom huset växte fram. När väggarna nått fönsterhöjd bjöds det till exempel på en kanna extra fint öl eller kaffe med dopp. Men det största firandet hölls när takstolarna var resta och takåsen på plats – då var det dags för taklagsfest!

En taklagskrans hängdes upp och värden bjöd till fest. Kransen fick hänga kvar efter festen, för att bringa lycka till huset. Uteblev festen hängdes i stället i takåsen en docka som symboliserade den snåle värden. Traditionen med taklagsfest finns som bekant fortfarande kvar.

Järn och stål som skydd 

En vanlig föreställning var att det fanns vissa människor som ägde övernaturliga krafter. Dessa kunde användas till att göra gott, som att bota sjukdomar, men också för att skada. En illasinnad person kunde med en blick sätta onda ögat på folk och orsaka sjukdom och olycka, trodde man.

Även övernaturliga väsen, som troll, älvor och näcken, utgjorde övernaturliga faror som man ville skydda hemmet mot. Inte minst gällde denna rädsla gengångare – döda som inte fick ro i graven utan kom tillbaka för att hemsöka de levande.

Järn och stål var vanliga skyddsmedel mot allt vad trolldom och väsen hette. Järnet smiddes i elden, vilken i sig ansågs ha kraft att driva bort det onda. Det kunde hettas upp och formas, för att sedan svalna och bli hårt. Järnet kunde också slipas och bli vasst. Vassa föremål troddes skydda mot väsen, man tänkte sig att de skulle sticka sig då de försökte ta sig in. Därför kunde man lägga in knivblad under tröskeln eller mura in ett lieblad i skorstenen som skydd.

De lyckobringande skorna 

Järnet ansågs också lyckobringande. Denna tanke tar sig bland annat uttryck i den traditionella hästskon som hängdes över dörren för att ge tur (och samtidigt skydda mot ont).

Även skor i allmänhet tycks ha varit förknippade med lycka – det är inte helt ovanligt att man hittar skor (särskilt barnskor) undangömda i väggar eller trossbottnar. Dessa fynd är gåtfulla eftersom det inte alltid finns någon praktisk förklaring, som att de använts som isolering, till skornas placering. En tolkning är att skorna symboliserar hoppet om att många generationer av människor ska leva i huset.

Huggorm under tröskeln

Ett annat sätt att skydda hemmet var att med trolldom skapa en övernaturlig ­väktare. Detta gjordes genom att man la en levande huggorm, eller groda, under tröskeln när huset byggdes. Ormen var ett särskilt laddat djur som förknippades med magi och övernaturliga krafter. Genom att offra djuret på detta sätt var tanken att man skapade något som i sig var så fyllt av mörk kraft, att det drev bort det onda som kunde tänkas försöka kliva över tröskeln.

Åskviggar inkilade på oväntade ställen

Ett annat märkligt fynd man kan göra i gamla hus är stenåldersyxor inkilade på oväntade ställen i väggarna eller i grunden. Dessa kallades för åskstenar, torsviggar eller åskviggar. Av namnet framgår att de i den folkliga traditionen sattes samma med åskguden Tor och hans hammare Mjölner.

I den nordiska mytologin far Tor över himlavalvet i sin vagn, så att det dånar av åska, och kastar sin hammare mot jättar och troll så att blixtarna flammar. Denna tanke levde kvar i folktron och man föreställde sig att åskviggarna markerade platsen där blixten slagit ner. Eftersom det också fanns en föreställning om att blixten aldrig slog ner två gånger på samma plats användes åskviggarna som skydd mot blixtnedslag och eldsvåda.

Tora Wall