Mursmäcka och ebenister – minns du yrkena från förr?
Mjölkbud, väckare och lykttändare. En mängd yrkestitlar har försvunnit genom åren. Inom bygg- och hantverk finns flera roller som tynat bort eller helt raderats.
Foto: Okänd/arkivkopia.se
Mursmäckor
- Mursmäckor eller bruksmäckor är en äldre benämning på kvinnliga murarhantlangare. Det var byggnadsarbetare som bar murbruk till murarna på en byggarbetsplats. De bar bruket i ämbar av trä eller hinkar från laven till muraren. Ämbaren som vägde runt 60 kilo bars på ok på axlarna. Kvinnorna arbetade i lag som lyfte bruket en våning var. Sista laget tömde bruket i murarnas baljor. Bilden är från 1890-talet.
Rallare
- Rallare var anläggningsarbetare som i första hand jobbade vid järnvägs- och kraftverksbyggen. Ofta handlade det om personer som egentligen var lantarbetare och ville dryga ut kassan genom att ”gå på rallen”. Arbetet var mycket hårt och de bodde i tillfälliga baracker. När rallarna kom till nya samhällen dit järnvägen drogs fram blev de ofta populära bland unga kvinnor. Det väckte ont blod bland männen på orten, vilket ofta ledde till slagsmål.
Foto: Trelleborgs museum
Skeppstimmermän
- På segelfartygens tid reste skeppstimmermän med för att sköta det allmänna underhållet av skeppet. Även senare har fartyg haft en eller flera timmermän ombord vid sjöresor.
- Idag är en skeppstimmerman en person som bygger, reparerar och renoverar träbåtar. De både designar, konstruerar och bygger båtar. Till sin hjälp har de bland annat yxor, sågar och borrsvängar.
Spiksmed
- Spiksmed var en smed som smidde spik för hand. Med hjälp av en slägga och ett städ drev han det glödgade järnet till önskad form. Före industrialiseringen var spiksmederna ett eget skrå. Äldre drängar som var lärlingar hos en spiksmed kallades huvdare eller bakfördräng, medan de yngre kallades värmare, spikpojke eller framfördräng.
Sockenhantverkare
- Kallades även gärningsmän, och fanns bara på landsbygden. De stod utanför de skrån som städernas hantverkare måste tillhöra. Det kunde handla om glasmästare, murare, smeder, skomakare och skräddare. De utsågs av sockenstämman och fick tillstånd av landshövdingen att bedriva sitt hantverk i ett begränsat område.
Ebenister
- Ebenister var en sorts finsnickare. De kunde till exempel tillverka schatull, små eleganta skrin för bland annat matbestick. På slutet av 1700-talet hade ebenisterna en egen förening i Stockholm, Stockholms ebenistsocietet, eftersom de inte fick vara med i de andra snickarnas skrå. Bilden visar ebenister i arbete på 1500-talet.