Michael förlorade känseln i benen – ansågs kunna jobba: "Kravlade till bilen"

57-årige Michael Bergendahl från Mjölby i Östergötland började jobba med fjärrvärme 2006 för ett företag i Linköping och var då fullt frisk, helt utan krämpor. Michaels uppgift var att svetsa ihop rören i diken. Arbetsställningen, där man står på knä med ryggen böjd över rören, är erkänt dålig ergonomiskt eftersom man måste bära upp hela överkroppens tyngd med ländryggen.

– Det är tungt arbete. Jag gjorde många vridningar och satt på knä hela dagarna, berättar Michael.

Flera av kollegorna hade ont i ryggen och redan efter ett halvår på det nya jobbet fick även Michael problem. Ländryggen började säga ifrån och Michael vände sig till vårdcentralen för att få hjälp mot smärtorna. Han fick beskedet att det rörde sig om vanligt ryggskott och gick snart tillbaka till jobbet igen.

– Men det eskalerade hela tiden, blev sämre och sämre. Ryggen var ju som ett gångjärn med stor belastning i den där ställningen, minns Michael.

I den här filmen kan du se hur Michael Bergendahl arbetade:

Åren gick och 57-åringen svetsade vidare i dikena, men fick allt oftare smärtor som gjorde att han inte kunde jobba. Av läkarna fick han ständigt diagnosen ”akut lumbago”, alltså ryggskott, och kom varje gång tillbaka till jobbet efter ett par veckors sjukskrivning.

2012 hade problemen blivit så stora att Michael tvingades gå på kryckor de perioder han blev sjukskriven för ryggvärken.

– När jag gick tillbaka till jobbet igen hade ryggen läkt skapligt. Och eftersom läkarna sa att det handlade om en muskulär skada tänkte jag att det nog var normalt med de här problemen.

Men det handlade inte muskulära problem, inte om ryggskott. Michael hade fått spinal stenos, alltså förträngningar i ryggraden som gjorde att nerverna kom i kläm och orsakade kraftig värk. Han visste dock inte om kotskadorna och fortsatte att arbeta.

En eftermiddag i september 2013 jobbade Michael ensam med att svetsa fjärrvärmerör i närheten av Centralstationen i centrala Linköping. För att komma åt den sista delen av ett rör gjorde Michael som han brukade: satte sig ner på botten av diket. Men när han färdigställt svetsningen och skulle resa sig gick det bara inte. Han kom inte upp ur gropen.

– Jag kände inte benen längre. Det var som att jag var lam från midjan och neråt, berättar han.

Michael kände att han omöjligt kunde jobba vidare och började krypa runt i diket för att samla ihop alla sladdar, verktyg och svetsprylar.

– Sedan lyckades jag kravla mig in i bilen och åka hem. Ryggen hade säckat ihop totalt.

Michael la sig i hängmattan på gården där hemma och hoppades att smärtorna skulle släppa och att känseln i underkroppen skulle komma tillbaka. Men problemen minskade inte och han kunde inte ta sig upp på benen. Det var först när hans dotter och fru kom hem lite senare som de kunde stötta Michael och hjälpa honom in i huset.

Det är pinsamt att kollegor har sålt sin själ.

Efter samtal till sjukvården kom ambulanspersonal, gav Michael morfin och körde honom till Örebro lasarett. Den här gången borde väl någon ha reagerat på svetsarens allt svårare problem?

Så blev det inte. För trots de bortdomnade benen, trots smärtan och de återkommande problemen berättar Michael att läkarna inte gjorde någon magnetröntgen och att diagnosen blev densamma som tidigare: ryggskott som skulle botas med vila. Den här gången blev jobbstoppet tre veckor, alltså lite längre än tidigare. Sedan var det bara att krypa ner i diket igen.

Till slut gick det inte längre. Michaels rygg satte stopp för gott och han kunde inte jobba över huvud taget. I dag har han stora problem på grund av skadorna, som ger svår ischias.

– Mina dagar består av ständig smärta, från ryggen ner till vänster lår och fot, säger han.

Vad gör du på dagarna?

– Jag går korta promenader, för jag kan inte göra mycket mer. Böjer jag mig framåt så smäller ryggen till och sedan blir jag sängliggande.

Att Michaels problem beror på jobbet är tydligt enligt flera experter. I ett remissvar från Arbets- och miljömedicinska kliniken i Region Östergötland står det bland annat: ”Några konkurrerande orsaker till patientens ryggsmärtor och ländryggsdegeneration än arbetsförhållandena har inte framkommit vid vår utredning av patienten. Övervägande skäl talar därför för ett samband mellan patientens arbete som värmerörsvetsare i ergonomiskt påfrestande arbetsställningar och utvecklandet av ländryggsmärtor med vänstersidig ischias.”

Jag mår psykiskt dåligt på grund av att jag inte känner sig trodd. Jag vet ju var skadorna kommer ifrån, jag är ju inte dum i huvudet.

Trots detta har Försäkringskassan hela tiden nekat Michael den livränta som betalas ut till personer som skadats i sitt arbete. I en dom i förvaltningsrätten hävdar en läkare, en försäkringsmedicinsk rådgivare som Försäkringskassan konsulterat, att det inte finns några bevis för att Michaels besvär beror på jobbet. Det ska i stället handla om en ärftlig sjukdom: ”Michael Bergendahls besvär beror på den degenerativa sjukdomen och den har utvecklats under lång tid oberoende av arbetet.”

Michael själv, som i början av tiden som rörsvetsare gjorde en röntgen som visade att hans rygg var i gott skick, har svårt att förstå utlåtandet.

– De säger att det är ärftliga problem, men varken min mamma eller pappa hade något fel på ryggen över huvud taget. Och jag har heller aldrig haft några problem innan jag började svetsa rör, säger han.

I domen i förvaltningsrätten som kom nyligen, ansåg läkare som undersökt Michael att hans skada kommer från jobbet. Ändå dömde rätten till Försäkringskassans fördel, eftersom man inte ”finner skäl att i detta fall tillmäta den ena expertens uppfattning större vikt än den andra”. Förutom att Michael gått miste om runt 250 000 kronor om året i utebliven ersättning har det påverkar hans humör att bli ifrågasatt.

– Jag mår psykiskt dåligt på grund av att jag inte känner mig trodd. Jag vet ju var skadorna kommer ifrån, jag är inte dum i huvudet, säger han.

Ulf Flodin, överläkare på arbets- och miljömedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping, har undersökt Michael Bergendahl och intygade i förvaltningsrätten att han kopplar skadorna till arbetsmoment.

– Hans skada kommer absolut från hans arbete. Det kan man se tydligt och detta finns beskrivet i mycket litteratur. Tunga lyft, framåtböjd arbetsställning och att ligga på knä ger sådana problem, säger Ulf Flodin och påpekar att Michael var en av flera rörsvetsare på arbetsplatsen som fick problem med ländryggen.

Överläkaren är upprörd över domen i förvaltningsrätten och anser att läkarna som agerar försäkringsrådgivare uttalar sig på ett subjektivt sätt.

– Hur kan de läsa mina papper som fan läser bibeln? Försäkringskassans rådgivare bär sig åt som om de inte förstod svenska, som om de gjorde allt de kunde för att hitta på krystade, långsökta förklaringar. Det är pinsamt att kollegor har sålt sin själ, säger Ulf Flodin.

Cecilia Udin, nationell samordnare inom sjukförsäkringen på Försäkringskassan, håller inte med om att de medicinska rådgivarna kan agera partiskt.

– Det som står i läkarintyget kan behöva diskuteras med de försäkringsmedicinska rådgivarna, för att handläggarna tycker att det är något som är oklart eller för det kan saknas något. Det kan finnas ytterligare information som behövs för att handläggarna ska kunna fatta ett beslut. Det är viktigt, eftersom de försäkringsmedicinska rådgivarna bara kan förklara utifrån det material som finns. De förvanskar ju ingenting, utan förklarar det som står i läkarintygen. Det är det våra rådgivare ska göra.

Tycker du att de gör det?

– Ja, det tycker jag att de gör. Det är deras jobb och de ska absolut inte fatta några beslut.

Vill du läsa fler liknande artiklar om socialförsäkringar? Gå med i gruppen ”Dina försäkringar på bygget” https://www.facebook.com/groups/765578573583917