Mats om sprängningsjobbet som slutade med ett gapskratt

”Jag har ett långt yrkesliv bakom mig – i 43 år har jag arbetat som maskinförare. Jag gick i pension i år, men hoppar in och jobbar då och då. Just nu håller jag på med ett markjobb i Eksjö. Det har hänt mycket under de här åren och det mesta har varit positivt.

En händelse som jag ofta tänker tillbaka på är när jag jobbade på Öckerö utanför Göteborg. Det är 15-20 år sedan. Det var jag, en spadgubbe och en sprängare och vi skulle spränga i berg för att bygga ett fiskegymnasium. Spadgubben, markarbetaren, var ung och ny i yrket. Han var väldigt orolig för sprängningarna och tyckte det var otäckt med dynamiten.

Sprängaren började skrämma upp spadgubben på rasterna. Han sa saker som ”om det händer något så blir du bara en blöt fläck” och ”när jag börjar att springa så är det något som har gått åt helvete, då är det bara att slänga allt och hänga på”.

En dag höll vi på att förbereda en sprängning. Spadgubben och sprängaren hade staplat dynamiten i hålet och fyllde på med gruset. Tändhattarna var inte kopplade, så jag såg att det inte var någon fara. Jag satt i grävmaskinen och väntade på att de skulle ladda klart.

Helt plötsligt började sprängaren springa nerför berget. Strax därefter slängde spadgubben skyffeln och sprang efter, livrädd och alldeles vitblek i ansiktet. När sprängaren kom ner till byssjorna så sprang han in på skithuset, eftersom han var skitnödig. Jag glömmer aldrig spadgubbens min när han stod utanför skithuset och undrade vad det var frågan om.  Jag skrattade så jag knappt kunde sitta kvar i grävmaskinen.

Efteråt skämdes sprängaren lite att han hade skrämt upp spadgubben. Och spadgubben förstod själv att det inte var någon fara och tyckte att det var lite komiskt.

Jag minns den här händelsen varenda gång jag håller på med bergjobb och jag skrattar fortfarande gott åt det.”