Mats om arbetsskadan: "Händerna är obrukbara"
Rörmontören Mats von Platen är bara 61 år, men kan inte öppna sin egen lägenhetsdörr och är berättigad till hemtjänst. Här berättar han med egna ord om hur han ådragit sig sina arbetsskador.
”Jag trodde aldrig att det kunde hända mig, inte att jag skulle bli så illa skadad av vibrationerna. I dag är mina händer helt obrukbara, jag kan inte vrida dem och har ingen kraft. Jag kan inte öppna min lägenhetsdörr, inte hissdörren eller ytterdörren till bostadshuset.
Efter ett år byggdes husets dörrar om och jag fick en fjärrkontroll. Innan var jag helt innestängd. Mina döttrar kom och släppte ut mig på morgonen och öppnade åt mig på eftermiddagen så jag kunde komma in. Men vissa dagar, när de inte kunde, fick jag vänta på att en granne eller brevbärare skulle komma. Då måste jag skrika ut genom brevinkastet och slänga ut nyckeln så att de kunde öppna.
Mitt liv har blivit otroligt begränsat efter att skadan slog till med full kraft 2017. Andra måste bära kassar åt mig, jag har svårt att borsta tänderna, vilket gjort att jag har fått svåra tandproblem. Jag skulle egentligen behöva använda en eltandborste, men jag måste undvika det för att inte förvärra skadorna. Vid bara 61 års ålder är jag berättigad till hemtjänst, för jag behöver hjälp med allt.
Jag var rörmontör och ställde upp då vi skulle göra ett bilningsjobb på en villa i Höllviken 2010. Det blev värre än jag trott, jag stod 14 timmar i 14 dagar och bilade. Sista dagen kom en maskinsäljare och sa att den maskinen fick man jobba med en kvart om dagen. Jag hade ingen aning om att det var farligt. Men det som hänt var att händerna vibrerade också när jag kom hem på kvällarna och det fortsatte i flera månader.
Sedan fortsatte jag jobba som vanligt med borr, skruvdragare och bilning. Problemen ökade för varje år och 2013–2014 började det bli riktigt obehagligt och jag kom till en handkirurg. Sedan dess har jag gjort fyra operationer. I armbågar och karpaltunnel men det blev ändå bara värre, värken blev nästan outhärdlig och så började jag tappa saker på jobbet. En gång tappade jag en hel toalett, den bara gled ur händerna.
Till slut gick det inte längre, företaget sa upp mig på grund av hälsoskäl. Jag har en godkänd arbetsskada och livränta men jag har också värk hela tiden.
Jag gick för länge innan jag sa ifrån för man tänker ju att man är odödlig men det största ansvaret tycker jag företaget har som inte berättade om riskerna eller hjälpte mig. Nu får jag anpassa mitt liv. Ekonomin är sämre, jag köper plastglas som jag kan tappa och går i mysbyxor för jag kan inte knäppa knappar.”
Berättat för Margite Fransson.