"Man vill ju vara en snickare, inte en kvinnlig snickare"
”Man vill ju vara snickare, inte en kvinnlig snickare". Lydia Nordbäck är på sin andra konferens i Byggnads kvinnliga nätverk, Näta. Nätverket växer ute i landet och nu är målet att bli fler.
Ett 100-tal kvinnor, varav ett 40-tal från Näta befinner sig just nu på kursgården Rönneberga på Lidingö.
Många delar samma upplevelse. Åtskilliga kvinnor i byggbranschen är ensamma på arbetsplatser dominerade av män.
– Man ska förstå att det är svårare än man tror och att förändra tar tid, säger föreläsaren och skribenten Cecilia af Jochnick.
Hon föreläste om manligt och kvinnligt, om ledarskap och strategier och om hur man klarar att vara ensam kvinna och därmed annorlunda på en arbetsplats.
– Jag vill leta orsaker och förstå vad som driver människor. Min utgångspunkt är att idag är män och kvinnor som grupp olika. Hur mycket som är biologiskt eller hur mycket som är inlärda könsroller, lämnar jag åt sidan. Grovt generaliserat siktar män på att vinna och få status, medan kvinnor vill komma överens och få med alla. Detta återspeglar hur man agerar, både i arbetslivet och hemmet, säger Cecilia af Jochnick.
Hur ska kvinnorna då få sin rättmätiga plats på arbetsplatserna?
– Man måste inse att det är mycket svårare än vad vi tror. Man kanske tänker att vi har ju jämställdhet och många vill få in fler kvinnor men det handlar om hur vi väldigt instinktivt är lärda att uppträda och det betyder att den som kommer in och inte är som de andra, hela tiden kommer att känna sig lite obekväm. säger Cecilia af Jochnick.
Hon beskriver hur man bryts ner av att hela tiden få kämpa för att bara få finnas. Det är som att vara i ett främmande land och tala ett främmande språk. Då ska man både försöka förstå språket plus göra ett bra jobb.
Hennes råd till kvinnorna är:
– Många tror att de är fel men det är viktigt att veta att man satt sig i en sits som är jävligt svår. Man märker det inte själv hur mycket man påverkas och det är därför de här nätverken för kvinnliga byggnadsarbetare är så fruktansvärt viktiga, för att få stöd och en verklig förändring. Mitt råd till kvinnorna är att sök stöd hos nätverken och välj dina krig, säger Cecilia af Jochnick.
Hon säger att hon vill bidra till en ökad förståelse på arbetsplatserna, för att få både män och kvinnor att dra åt samma håll. Samtidigt har #metoo-rörelsen haft en avgörande betydelse, anser hon.
– Det är ett framsteg för det kvinnliga kollektivet men jag ser hur motkrafterna försöker slå tillbaka och säga att det där är bara trams och förlöjliga rörelsen. Det gäller att hålla huvudet klart i detta. Det kommer sannolikt bidra till en bestående förändring, frågan är hur stor.
Lydia Nordbäck, snickare från Stockholm och Therese Melin, betonglärling från Visby, lyssnade på Cecilia.
– Här inser jag hur mycket jag anpassar mig ute på arbetsplatser för att bli en i laget. Det är sker omedvetet och är en form av överlevnad, man blir mer som killarna, säger hon.
Det är andra gången hon är med på en Nätakonferens.
– När det gäller Näta vill jag att nätverket ska fortsätta driva frågor för att få bättre beteenden ute på arbetsplatserna, säger hon.
Therese är den första kvinnliga yrkesarbetaren på Skanska Gotland och hon är på sin första Näta-konferens.
– Man blir ju trött när folk säger att ”nej men du kan ju naja”. Många tror inte att jag kan hugga i, bara för att jag är kvinna. Jag är ju lärling och kvinna, då står man lägst i rang. Jag hade en lärare som sa att ”det kommer att bli tufft”, men han trodde stenhårt på mig. Det bär jag med mig, säger hon.
Byggnads kvinnliga nätverk växer. Näta har idag regionala nätverk i Stockholm, Norrbotten, Väst, Gävle-Dala och i Skåne finns en tvärfacklig grupp.
– Men vi jobbar för att fler regionala nätverk ska starta, säger Stephanie Olsson, i Nätas styrgrupp.
Under konferensen finns också andra byggnätverk med som ElQvinnorna, Målarnas Mira och för första gången Seko.
– Vi i styrgrupperna ska träffas för att se hur vi kan öka vårt samarbete, säger Stephanie Olsson.