»Man måste ta med sig polarna hit och skryta sen«
Ludwig Larsson, snickare, har aldrig tagit en öl här. Men nu när han är med och bygger om anrika Mosebacketerrassen kommer det att bli av.
Vad är det ni bygger?
– Vi bygger nya Mosebacketerrassen. Jag har inte varit här innan men fick höra att det var gammalt och slitet, så det kommer att bli ett rejält ansiktslyft. Plattan är på 36 meter, den är gjuten, och vi håller på med stommen nu och reser väggar.
Har du gjort något liknande tidigare?
– Det är mycket i limträ, det har vi gjort en del genom åren, men det är mer detaljer att hålla koll på än i ett bostadshus.
Är det kul?
– Det tycker jag, det är ändå en byggnad som kommer att nyttjas av väldigt många och som är lite av ett kulturmärke, så det känns kul att vara involverad. Det är något man kanske aldrig kommer att göra igen.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Vi träffas vid sju, går igenom dagen och kollar ritningarna. Sen sätter vi igång. Vi håller koll på höjder för fönsterpartier och dörrar. Det finns gott om saker att göra, det är ingen brist på arbete!
Har det varit några speciella svårigheter?
– En svårighet med större projekt kan vara samordningen mellan yrkesgrupper, men jag tycker att det har gått bra. Vår arbetsledning håller koll.
Hur är kollegorna då?
– Det är min pappa som är den kollega som jag går med i dag. Vi har jobbat ihop i tio år – vi kompletterar varandra. Det är kul att dela med sig om att man gjort det här med familjen.
Vad gillar du mest med ditt jobb?
– Jag skulle säga att det är omväxlingen. Man behöver inte tröttna på det man gör, man får skapa och det händer nya grejer hela tiden, man får se saker växa fram.
Hur går det med tidplanen?
– Vi håller tidplanen än så länge, så det är bara att hålla tummarna.
Kommer du att ta en öl på terrassen när det är färdigbyggt?
– Det måste man nästan göra, ta med sig polarna och skryta om att man byggt upp det.