"Man är nog rädd för att trampa på tårna och göra den andra ännu mer ledsen"
När du kom tillbaka till bygget efter att ha förlorat din dotter så frågade kollegerna hur du mådde, men därefter blev det tyst. Varför det?
– Det tror jag handlar om att man inte vet hur man ska bete sig. Man är nog rädd för att trampa på tårna och göra den andra personen ännu mer ledsen, men om man inte tar kontakt gör man nästan ännu mer skada.
I filmen berättar du att det var viktigt för dig att gå tillbaka till jobbet snabbt?
– Jag vet inte. Det kändes bara rätt att komma tillbaka och jobba. Visste inte vad jag skulle vara sjukskriven för. Jag hade inte ont eller feber, mådde bara psykiskt dåligt. Jag trodde det skulle gå över så fort man satte igång och kom tillbaka till vardagen.
Men i stället blev du sjukskriven igen?
– Jag hade ju mina kolleger som jag kände mig trygg och bekväm med, men precis när jag kom tillbaka blev jag flyttad till ett annat bygge eftersom det gamla tog slut. Jag hade inte lust och ork att lära känna nya människor eller hålla humöret uppe samtidigt som man skulle hålla igång tempot. Det var bättre att sjukskriva sig igen.
Byggnads har uppmärksammat Efter Inez som en del i kampanjen Stoppa machokulturen, och menar att det är viktigt att prata mer om hur män hanterar svåra känslor. Vad ger du förbundet för betyg?
– Jag är ganska ny i Byggnads men jag tycker att de hanterat och vinklat den här frågan väldigt bra. Hur vi mår på jobbet har med arbetsmiljö att göra så jag tycker att det här är en facklig fråga.
Har du några råd till andra män som drabbas av personliga tragedier, eller tror du att alla måste sörja på sitt eget sätt?
– Det finns ju inga allmänna råd, alla går olika vägar. Vissa tar min väg, andra går och pratar med en psykolog. Jag tror professionell hjälp kan hjälpa många. Jag gjorde aldrig det men det är nog inte så himla dumt.
Hur känns det att andra genom filmen får ta del av din väldigt personliga historia?
– Jag ser det inte som att det bara handlar om mig. Det finns många andra som är i samma situation, det här är för att de ska kunna ta del av vår historia, se vad man kanske kan göra annorlunda och hur man kan komma över sorgen.
Flera av dina kolleger har sett den, hur har de reagerat?
– De tyckte den var bra, att den var djup. Den uppmärksamhet och det stöd som man fått nu kanske man hade behövt för några år sedan, men det är inte fel att få höra det nu heller.
Du och Denize har en son nu, hur är det att vara pappa?
– Det är härligt. Underbart till och med. Jag ska faktiskt gå in precis nu och hämta honom nu på dagis.