Staden som hoppas locka byggjobbarna till sig: "De skriker efter folk här"
Stålstaden skriker efter arbetare. Luleå växer och i hamnen planeras Sveriges största muddringsprojekt i modern tid. Norrbottens ekonomiska centrum siktar på att gräva guld när framtidens gruvnäring tar fart.
Ställningarna runt den rödbruna plåtfasaden på Luleå tekniska universitet är täckta av plast. 70-talskomplexet är delvis vattenskadat och byggs nu om både ut- och invändigt. Fram växer en modern, ljusgrå byggnad. Generalentreprenören NCC och det stora ställningsbolaget, norrländska Bergnäset, har att göra.
Tio meter upp i det så kallade C-huset har studenterna tillfälligt bytts ut mot byggnadsarbetare. Platschefen Björn Gustafsson berättar att de brukar vara tre, fyra ställningsmontörer dagligen, ibland fler.
– Vi har jättemycket jobb. Ett hus är utdömt, ett ska renoveras och det ska byggas nytt. Vi har väl ett år kvar enbart på C-huset.
Den största utmaningen i projektet är att plasta in alla ställningar, så att nya fuktskador undviks. Daniel Karlsson, 33 år och arbetande förman, tror att ställningsjobben fortsätter ”tills det är vitt på marken igen”. Han lägger in en dubbel prilla och konstaterar:
– Framtiden ser väldigt ljus ut, det byggs hur mycket som helst.
I en gammal föreläsningssal där stolarna ännu står kvar bänkar sig Björn Gustafsson för en kort paus medan 23-årige Jesper Nyberg monterar ställning någon meter upp. Han har varit på Bergnäset i fyra år.
– Jag skulle bara hjälpa en bekant en sommar. Jag väntade på en återanställning från plåtföretaget jag var på, men det här var bättre betalt. Det är ett fritt yrke där du får röra dig mycket.
Kollegan Emil Björk, 21, hissar upp ställningsplank till Jesper. Han ser sig om lite nervöst.
– Jag började för två veckor sedan och nu är jag provanställd. Det var inga problem att få jobb. Det var mer av en anställning direkt än en intervju.
Universitetet är bara ett av alla byggprojekt i den 400-årsjubilerande stålstaden, där SSAB:s stålverk är en av de största arbetsgivarna. I den nya stadsdelen Kronan uppförs just nu bostäder till 5 500 nya invånare. Det jättelika VA-projektet Östra länken har pågått i flera år och till 2024 planeras Malmporten, Sveriges största muddringsprojekt i modern tid, till en kostnad av nära tre miljarder.
Kommunen vill bli ett ledande nav för grön omställning och innovation. Alla projekt i regionen, som investeringarna i framtidens gruvnäring, påverkar också Luleå.
– Det som händer nu är väldigt positivt, säger stadsbyggnadschef Helén Wiklund Wårell och syftar på satsningarna på fossilfritt stål.
– Hybrit i Gällivare gynnar även oss eftersom vi har en av Sveriges kärnhamnar, ett otroligt viktigt nav, och H2 Green i Boden påverkar självklart även Luleås bostadsmarknad. Det är bara tre och en halv mil mellan städerna, så vi väntar oss mycket in- och utpendling.
Stålet och hamnen har alltid varit viktiga för Luleå och kanske ännu mer nu i den globala konkurrensens tidevarv. Luleå är redan länets politiska och ekonomiska centrum och den största lokala arbetsmarknadsregionen. Investeringar på över 700 miljarder planeras i Norrbotten och Västerbotten fram till 2040, enligt regionens handelskammare.
Bostadsbyggandet stod still i flera år men fick fart runt 2016 och nu expanderar staden utåt. Bostadsområdet Kronan byggs där luftvärnsregementet Lv7 låg tidigare. Och i projektet Hertsöheden en bit utanför staden planeras 2 000 bostäder.
– Med kommande etableringar ser vi att vi behöver dra igång det nu, säger Helén Wiklund Wårell som inte ser någon brist på etableringar i närtid.
Luleå industripark är ett annat pågående projekt kopplat till de väntade investeringarna. Australisk-svenska Talga Resources är ett av företagen som ska flytta in när området står klart. Företaget ska inom några år kunna utvinna grafit till batterikomponenter från en fyndighet nära Vittangi. Tillgången till forskning, stabil elektricitet och hamnen är några aspekter som brukar lyftas fram när Luleås fördelar diskuteras.
Arbetslösheten i regionen hör till den lägsta i landet och tusentals arbetstagare ska lockas hit från områden med högre arbetslöshet. Universitetet ska till exempel försöka ordna sommarjobb till alla ingenjörer som studerar på LTU.
Jag lyfte luren, det var inte svårare än så.
Ställningsbyggarna på Bergnäset verkar också ha haft det lätt för sig. Daniel Karlsson kommer från Varberg och jobbade i Göteborg, men flyttade upp för lite mer än ett år sedan när den norrländska sambon fick hemlängtan.
– Det var ju bara till att packa. Men de skriker efter folk här. Jag lyfte luren, det var inte svårare än så, säger han.
Bergnäset är ett av Sveriges största ställningsbolag och bär sitt namn efter ett område i Luleå med samma namn. Företaget har 280 egna ställningsmontörer, men det räcker inte. Man har ett avtal med SSAB och stålverket har ett ständigt behov av underhåll. Bergnäset rekryterar löpande och vill anställa fler, men det är svårt.
– Vi hyr in i snitt hundra heltidsanställda per år genom underentreprenörer. Det finns för få yrkeskunniga ställningsmontörer på arbetsmarknaden, förklarar vd Helena Henriksson.
Luleå, Kiruna och Piteå är några av företagets starkaste fästen. Orderingången är stark i hela regionen, men ändå råder viss stiltje. Konkurrensen är hård, säger Helena Henriksson.
– Vi har inte ökat i omsättning det senaste året. Prisbilden går ner i vissa sektorer och lönerna går upp. Jag vet inte hur konkurrenterna gör, men vi har svårt att sänka priserna. Vi har flest egna anställda av alla ställningsbolag och ställer höga krav på inlånad personal. Det är tryggt för våra kunder, men det kostar.
Hon ser ändå med tillförsikt på utvecklingen.
– Industrisatsningarna och investeringarna stärker efterfrågan. Vi är partner med de stora byggbolagen och om de får de stora jobben kan det i sin tur ge jobb åt oss.
”Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson …” Det ringer i Daniel Karlssons telefon.
– Yes, I come to you. I help you.
De polska ställningsbyggarna från underentreprenören Timrå Allmontage vill ha assistans.
– De behövs verkligen, säger Björn Gustafsson. Ibland måste vi ha 60 personer på kort varsel. Så många ställningsbyggare kan vi inte rota fram själva ens om vi tömmer alla byggen i Luleå.
Det är bra ordning på arbetsmarknaden här, mycket bättre än söderut.
Ingen här ser någon oro för brist på jobb eller press på löner från utländsk arbetskraft.
– Bara de har samma villkor och samma utbildningar. Men det är bra ordning på arbetsmarknaden här, mycket bättre än söderut, säger Daniel Karlsson.
Björn Gustafsson försäkrar att alla avtal följs. Han började som ställningsbyggare på 1980-talet, tog en avstickare till IT-branschen på 1990-talet och blev arbetsledare på Bergnäset 2008. Nästa år fyller han 60.
– Nog går det bra, men jag har varit med om att det gått ännu bättre, skrattar han. Kring 2008 byggde man ett helt nytt gruvverk i Gällivare, då var det hemskt mycket. Men jo, det sista året har jag haft mer jobb än vanligt att räkna på.
Det är inte bara att det byggs. Ökade krav på säkerhet leder också till fler ställningar och därmed fler ställningsjobb.
– Och det är ju jättebra. Vi bygger för andra. Så att de som ska byta fönster här kan ha schysta räcken och inte falla ner, säger Björn Gustafsson och pekar mot sin kollega på ställningen.
Jesper Nyberg märker påtagligt av den höjda byggtemperaturen:
– Det har blivit betydligt större jobb på senare år, mer ställning som ska upp på ett ställe. Så länge det byggs behövs det ställningar, så jag känner mig lugn, säger han med en typiskt norrländsk avspändhet.
Läs mer: Sprängfyllda orderböcker – hittar inte folk: ”Behov av att anställa tio snickare”