Lönegapet på bygget

Det pyser och fräser från en kompressor på andra sidan nätet in till bygget. Det är Tord Viklund, en snickare som går i pension nästa år, som jobbar med en spikpistol. Han kunde inte ha valt en bättre dag. Solen skiner och det är en perfekt arbetstemperatur. Precis så där lagom för att kunna trycka upp ackordsförtjänsten lite till utan att bli allt för svettig.
– Jag tycker absolut att det ska finnas skillnader när det gäller lönen. De som jobbar hårdare och ligger på lite extra ska ha bättre betalt, säger Tord Viklund som alltid arbetat på ackord.

Lite snack om lönen

Skolbygget i Holmsund är inne i ett skede då det är många yrkesgrupper på plats. Om ett par månader ska det vara klart, med trots att de arbetat sida vid sida under hela byggtiden har de dålig koll på vad de andra tjänar. Det snackas inte speciellt mycket om lönen över yrkesgränserna.
Snickaren Mattias Åström basar för den grupp som tjänar bäst på just den här arbetsplatsen och han tycker att TBM-ackordslagen generellt i landet gör en insats för dem som tjänar sämre genom att agerar draglok. Han vill inte att Byggnads i nästa avtalsrörelse ska börja driva satsningar med speciella låglönepotter riktade mot de yrkesgrupper som tjänar minst. Han tycker att de får lösa problemet själva. Bland annat genom att arbeta mer på ackord.
– Vi har slagits för vår lön i massor av år. Det är ett ständigt arbete.

För stora skillnader

Alla vägar leder inte till Rom. Det märks tydligt i Holmsund, en liten ort utanför Umeå. Där har de större vägarna byggts med ett enda syfte – att leverera norrländsk skog till träindustrin i området. De skär som knivar genom samhället och på Sågverksgatan dånar timmerbilar fram på väg mot nyslipade klingor.
I ytorna mellan vägarna har samhället Holmsund vuxit fram. Fotbollsmatcherna avgörs på Kamratvallen och i det senaste valet fick socialdemokraterna 46 procent. Hela samhället andas svensk arbetarhistoria och lika lön för lika arbete borde vara självklart.
Men på byggarbetsplatsen i Holmsund är löneskillnaderna stora, precis som de varierar kraftigt runt om på landets byggarbetsplatser. En förtjänst på en god bit över 200 kronor är idag inte exceptionell. Exempelvis så hamnade Mattias Åströms kollegor inne i Umeå på 225 kr per timme vid den senaste avstämningen. Samtidigt finns det grupper som har en fast tidlön kring 150 kr. Det ger i runda slängar en skillnad på 150 000 kronor per år.
– Det är orättvist som det är idag. Skillnaderna är för stora. Det vore bra om alla yrkesgrupper kunde samlas före byggstart och enas om ett ackord eller en fast tidlön där alla tjänar lika mycket, säger golvläggaren Jocke Isaksson, som lägger mattor i ett klassrum.

Alla jobbar lika hårt

På gården utanför jobbar markarbetarna. Deras arbetsplats är som en tavla: skolan ligger intill en park med en frodigt grön gräsmatta och i mitten en större damm med näckrosor och spegelblankt vatten. Mellan nybygget och dammen finns ett större äventyrsbad för leksugna. Utan tvekan en underbar miljö för vetgiriga skolungdomar. Men än får de hålla sig till tåls. Själva skolgården är långt ifrån färdig och ska täckas med plattor. Ett tungt jobb som sliter på kroppen. Markarbetarna har en fast lön på 168 kr i timmen.
– Jag tror inte att jag jobbar sämre än de som tjänar mer. Jag är i alla fall trött på kvällen, säger markarbetaren Eilert Mehler.
Han tycker inte att det är bra med för stora löneskillnader. Samtidigt är han väl medveten om att det gäller att jobba på ackord för att få upp lönen.
– Det borde inte skilja mer än 20 kr per timme.

Mer samarbete krävs

VVS-montörerna på bygget ligger på samma nivå som markanläggarna, 168 kr i fast lön per timme. Montören Kjell Forsberg står inne i en skrubb i nya aulan. Det är varmt och svetten rinner ned för pannan. När lönerna kommer på tal säger han att ”han höjt på ögonbrynen ibland” när han hört hur mycket bygglagen tjänar. Själv vill han se en utveckling mot att alla yrkesgrupper samarbetar.
– Vi borde gå ihop, hjälpa varandra och kanske ha ett gemensamt lönesystem så att lönerna blir mer lika.
En lastbil backar upp mot den stora porten i aulan. Längre bort hoppar traktorföraren Christer Bergström in i sin hytt. Han har lägst lön på bygget. Han är egentligen egen, men han försöker plocka ut en lön som motsvarar en normal lön för maskinföraren – omkring 150 kronor i timmen. Han är mycket väl medveten om att han ligger lågt.
– Vi arbetar nära varandra och gör man ett bra jobb som traktorförare så skulle det vara rättvist med lika lön. Men det är nog svårt att nå dit. Det finns ju en lång historia tillbaka i tiden hur olika yrkesgrupper slagits för den egna lönen och det är därför vi har de här skillnaderna idag, säger Christer Bergström.
Utanför bodarna fortsätter Tord Viklund med sitt. Spikpistolen smattrar på och solen skiner fortfarande.
– Helt klar så passar inte ackordsarbete för alla. Och det är de olika lönesystemen som gör att vi tjänar olika mycket. Kan inte se hur vi ska komma bort från det. Och sedan handlar det inte enbart om förtjänsten. Det är roligare att arbeta på ackord, att försöka få flyt i jobben så att det fungerar. Dagarna går helt enkelt fortare då, säger Tord Viklund.
Han hinner knappt avsluta meningen innan han sätter fingret på avtryckaren igen. Möjligen tänker han på nästa avstämning.