Livsfara under ytan: ”Jag fick en chock när jag skulle börja jobba i Sverige”

Magnus ropar på hjälp i sin mikrofon. Han befinner sig några meter under vattenytan där en betongpåle har gått av och hamnat över hans ben. Han flyter upp en bit men slangen har fastnat under pålen, vilket gör att han hamnar upp och ner. Han är vid medvetande men har tappat ena handsken. Dräkten läcker luft och han kommer inte loss.

Det är den 17 september 2018 vid Slussen, Skanskas stora byggprojekt. Magnus, som jobbar på företaget Sventab (Stockholms Vattenentreprenad AB), är relativt ny i yrket.

Uppdraget att spola den gamla pålen ren för att därefter avlägsna den, har plötsligt gått mycket fel. Vid ytan kallar kollegerna på hjälp och ringer 112. Reservdykaren hoppar i och konstaterar att Magnus slang sitter fast hårt under pålen. En grävmaskin körs fram och försök görs att koppla en kätting till pålen, för att dra loss den.

Reservdykaren får slut på luft och måste upp. Räddningstjänsten anländer med en påklädd dykare som går ner och försöker koppla kättingen. Innan den kan kopplas ordentligt, börjar Magnus ändå flyta upp till ytan. Hans slang är spänd och han får stundtals andas från sin så kallade ”bail-out”, reservlufttuberna på ryggen.

Han kan till slut lyftas ur vattnet och in i ambulansen som kör honom till Karolinska sjukhuset. Båda benen är brutna.

”Han hade verkligen tur”, säger före detta kollegan Victor de Mello som i dag är frilansande dykare.

– Det hade kunnat gå riktigt illa. Det som förvånade mig var att det inte blev mer diskussion på företaget om säkerhet, eller i branschen i stort. Det är synd om det ska krävas en dödsolycka för det.

Victor de Mello, som kommit till Sverige från England, vill lyfta frågorna om arbetsmiljö och säkerhet inom anläggningsdykning. Det är mycket som är snett och måste förändras, anser han.

Han visar fotografier på utrustning och på kollegor som hoppar i vattnet utan lufttuber på ryggen, i strid med föreskrifterna.

– Jag fick en chock när jag skulle börja jobba här. Jag vet andra killar från England som bara packade sina väskor och åkte hem.

→ Läs även: Gammal utrustning problem för många dykare: ”Lappas och lagas”

Jämfört med exempelvis Norge och England, där Victor de Mello också arbetat, är anläggningsdykning dåligt reglerat och kontrollerat i Sverige, anser han. En del av verktygen som används beskriver han som föråldrade och farliga, dykutrustningen är på många håll lappad och lagad, reservutrustningen sällan testad. Men det värsta av allt, och det som påverkar mest enligt Victor de Mello, är machokulturen och tystnadskulturen i branschen.

– Det finns en ”låt gå-mentalitet”. Samtidigt finns många som säkert skulle vara kritiska men inte vågar.

Flera av Victor de Mellos kolleger, anställda på olika företag eller numera frilansande dykare, berättar också om liknande förhållanden, men vill vara anonyma. Branschen är liten, drygt 300 anläggningsdykare jobbar som anställda i dag, och utöver det finns ett drygt hundratal enmansföretag.

– Man vill inte bränna sina broar, säger en av dem.

Tidigare organiserades dykarna i sammanslutningen SYR inom Byggnads, nu har de en referensgrupp i stället.

Två som väljer att prata öppet är fackligt engagerade i Byggnads och även skyddsombud. Carl-Hampus Lindqvist jobbar som anställd dykare på Peab och är dykarnas representant i Stockholmsregionen. Jens Rosendahl på Dykab, är representant från Luleå.

Båda delar Victor de Mellos bild av situationen – och pekar på ännu fler problem än så: Skyddsronder som sällan når dykstationerna, arbetsplatsledning som saknar kompetens och arbetsmiljöinspektörer som inte syns till.

– Det finns mycket som behöver ändras, och vi måste göra det tillsammans. Annars är det svårt, säger Carl-Hampus Lindqvist.

Varje gång vi går ner under ytan är vi i en livfarlig miljö.

Jörn Ryberg är styrelseordförande i det stora dykeriföretaget Sventab och även ordförande i arbetsgivarorganisationen DIB. Han känner inte igen bilden av sliten utrustning eller dåliga verktyg, varken från sina företag eller andra med kollektivavtal. Inte heller köper han bilden av en ”låt-gå-mentalitet” eller att säkerhetsarbetet åsidosätts.

– Nej, för oss i våra företag är säkerheten A och O. DIB står också som huvudmän bakom dykutbildningen i Göteborg, där även Byggnads sitter med i styrelsen. Det är viktigt för oss att utbilda personer som inte bara kan ”ta sig till jobbet” genom att dyka, utan även kan utföra arbetet på rätt sätt.

En annan omdebatterad fråga i branschen är bemanning. Dykarna vi talat med berättar att lagen på flera håll inte är fulltaliga eller rättare sagt: inte korrekt bemannade.

”Ett dyklag ska bestå av minst tre personer: en dykledare, en dykare och en reservdykare.”

”I ett dyklag ska det finnas en dykskötare till varje dykare i vattnet som dyker med livlina eller med gasförsörjning vid ytan.”

Enligt skyddsombuden borde föreskriften tolkas som att fyra personer ska ingå i ett dyklag. Det är ett risktagande att som regel dyka med tre, menar de.

– Vid en olycka i dag ska en enda person hålla koll på två dykare i vattnet och samtidigt behöva larma mitt i stressen. Vi tycker att det borde vara självklart att en reservdykare som hoppar i också behöver ha en egen dykskötare, säger Carl-Hampus Lindqvist.

I AFS:en står det inte uttryckligen att dykledaren i laget måste ha dykar-utbildning. Men väl ett dykledarcertifikat.

– Den personen ska kunna planera och leda dykarbetet, förstå vad den innebär att dyka på olika djup, hur man ska ta sig upp etappvis beroende på hur man dyker och liknande. Det är en lång lista på kompetenskrav som står med i AFS:en, säger Thomas Ekström, inspektör vid Arbetsmiljöverket med bakgrund inom dykbranschen.

I stället för att arbeta med tre utbildade dykare och dykledare i ett lag, ersätts ibland dykledaren med en sjöarbetare, en inte färdigutbildad lärling eller i värsta fall en snickare utan erfarenhet av dyk.

Enligt de dykare vi varit i kontakt med kan det strula med bemanningen på både små och större företag, och ett av dem ska enligt uppgifter till oss vara just Sventab. Enligt före detta anställda på Sventab var inte det aktuella dyklaget som jobbade under olyckan vid Slussen fulltaligt med rätt kompetens.

– Det var ren tur att kolleger från andra dyklag fanns nära och kunde hjälpa till, säger en av dem.

Vi är ju styrda av offentlig upphandling och de har lägsta pris som huvudregel.

Jörn Ryberg, Sventab och DIB, tillbakavisar helt påståendet.

– Det stämmer inte alls, vi råkade bara inte ha andra nära. Vi hade tre dykstationer på 25 meters avstånd med fullt utrustade och kompetenta dyklag. Det var noga planerat så, säger Jörn Ryberg.

Men uppgifterna att det inte alltid finns tre utbildade dykare i ett lag bekräftar han. Jörn Ryberg framhåller dock att den tredje personen då har dykledarcertifieringen som krävs. Att alltid ha tre utbildade dykare i ett lag tillåter inte konkurrensen på marknaden, menar han.

Ni som är en sådan stor aktör i branschen, kan inte ni föregå med gott exempel?
– Vi är ju styrda av offentlig upphandling och de har lägsta pris som huvudregel. Om vi skulle addera en person i ett dykarlag då är vi borta i den konkurrensen, och kan inte anställa några dykare, säger Jörn Ryberg.

Han och Daniel Larsson, ombudsman på Byggnads, har gemensamt skickat ett brev till Arbetsmiljöverket med önskan om revidering av gällande Arbetsmiljöföreskriften. De ville också, redan innan revideringen, få ett förtydligande av AFS-en vad gäller att tolkningen av antalet personer i ett dyklag. Precis som i Norge, Danmark och större delen av övriga Europa, borde fyra personer ingå i ett dyklag, enligt skrivelsen.

– Eftersom det står ”minst tre” i afsen, har det blivit praxis i branschen här. Det vill vi ändra på. Där är vi helt överens med DIB, men förändringen rullar inte på i 110 direkt, säger Daniel Larsson.

Peab, där Carl-Hampus Lindqvist arbetar, har alltid tre utbildade dykare i ett lag. En LIE (lärling inom arbetet) från dykskolan får aldrig gå in som tredje man, utan endast som fjärde.

– Det har förekommit längre tillbaka i tiden, men inte längre. De som kommer från skolan har inte kunskaperna som krävs. Personen kan ju inte vara i vattnet utan att ha sitt dykcertifikat och som dykledare skulle en oerfaren person försätta oss alla i fara, säger Carl-Hampus Lindqvist.

Dykaren Magnus är tillbaka i arbetet på Sventab sedan länge. Byggnadsarbetaren har inte lyckats nå honom, men Jörn Ryberg berättar att han återhämtade sig relativt snabbt från sina skador.

Dykutrustningen som Magnus hade på sig vid olyckan togs i beslag av polisen.Något som tydligt framkommer i Arbetsmiljöverkets utredning av olyckan är att reservdykaren mitt under räddningsarbetet fick slut på luft. Han hade inte utrustning med friflödesluft från ytan, utan hoppade i med tuber på ryggen.

Jörn Ryberg försvarar Sventabs system, som han menar sparar tid i ett nödläge:

– Att sjösätta en dykare med flaska på ryggen kortar tiden åtminstone en minut. Man har 3–5 minuter på sig att göra en insats i en sådan akut situation, och en flaska på ryggen räcker mycket längre än så.

Mikael Velander, dykare och arbetsgivare på HBM Dykentreprenad, är en av flera dykare som uttrycker skarp kritik mot arbetssättet.

– Jag tycker att det är ett hån mot säkerheten att inte ha en slang med luft till reservdykaren. Våra reservdykare har alltid luft från ytan, säger Mikael Velander.

Thomas Ekström, Arbetsmiljöverket, kritiserar inte själva arbetssättet, men säger:

– Det ska finnas luft så länge räddningsarbetet kräver det. Det gäller vid all dykning med reservdykare, inte bara i det här specifika fallet.

Säkerhetsarbetet har i viss mån ändrats och förbättrats efter det som hände Magnus, enligt Jörn Ryberg, som samtidigt flera gånger påpekar att händelsen inte ska betraktas som en dykolycka.

– Det var en renodlad byggplatsolycka. Det var en gammal betongpåle som bröts av och hade ingenting med dykeriet att göra.

Men Mikael Velander på HBM Dykentreprenad anser att alla olyckor under vatten måste betraktas som dykolyckor.

– DIB borde verka för att alla i branschen ska anmäla även små avvikelser och incidenter. Det är genom att lägga märke till dessa som större olyckor kan förebyggas.

Fotnot: Magnus heter egentligen något annat. Beskrivningen av hur Slussenolyckan gick till är hämtad från Arbetsmiljöverkets utredning.

Läs mer: Gammal utrustning problem för många dykare: ”Lappas och lagas”

Text: Enikö Arnell-Szurkos
Research: Jonna Söderqvist