Krossad till döds på kritiserat bygge – nu hoppas systern på svar

Det är somrarna tillsammans hon minns bäst. Ginta Lukasenko och hennes lillebror Armins skickades från hemmet i den lilla staden Ogre i Lettland till farmor och farfar på landet. De små blonda syskonen hjälpte till med grisarna, korna – och farmen med 150 kaniner.

Efter en varm, svettig arbetsdag, när de burit hö till djuren, kunde det bära av till den svalkande ån i närheten. Där visade Ginta sin lillebror hur han skulle få ordning på simtagen. Till slut hade lillkillen lärt sig att simma riktigt bra.

En annan sommar, när de två lintottarna blivit lite större, var det ombytta roller. I smyg hade duon lånat pappa Janis motorcykel. Den motorintresserade och praktiskt lagde Armins hade listat ut hur man drog igång fordonet och hur man styrde. Nu var det hans tur att undervisa sin storasyster. På hemliga och härligt förbjudna turer svischade Ginta och Armins fram i skogarna runt gården.

***

Många år senare, en sensommarkväll 2019, ringde det från ett okänt nummer till den nu medelålders Ginta. En manlig röst presenterade sig som Armins arbetsgivare från ett byggföretag i Sverige. Han frågade:

”Är du Armins syster?”

”Ja.”

Mannen i luren tystnade. Sedan kom de obegripliga orden som skulle förändra allt: ”Armins har ramlat” … ”skadat sig svårt” … ”krossad till döds.”

Ginta stod med telefonen i handen och försökte andas, men det gick knappt. Det kändes som att hon inte fick någon luft.

***

När Ginta fick samtalet den där kvällen hade hon en nära relation med brodern.

Livet hade fört dem samman på nytt. Under åren hade Ginta hunnit få jobb på Rigas flygplats, gifta sig och lämna Ogre för ett hus i den större staden Jelgava.

Armins hade också gift sig, fått två döttrar, utbildat sig till möbelsnickare men halkat in i byggbranschen. Han hade gjort sig känd som en gladlynt typ och en allkonstnär som med sitt tålamod kunde fixa det mesta på byggen runt om i Lettland.

Intensivt jobb och familjeliv gjorde att syskonen Armins och Ginta under flera år mest sågs vid högtider.

Men efter en period med motgångar för ett tiotal år sedan, när föräldrarna dog och Armins äktenskap kraschade, förändrades situationen. Att flytta ifrån döttrarna hade tagit hårt på Armins, som slöt sig, höll sig för sig själv och i perioder mådde väldigt dåligt. Efter en tid flyttade lillebror in hos Ginta och hennes man, i deras vita tegelvilla i Jelgava.

– När våra föräldrar hade gått ur tiden och min dotter flyttat var det bara vi kvar. Så brorsan bodde hos oss och hjälpte till här hemma. Jag stöttade honom, berättar Ginta.

Armins fick ordning på drickandet och kom på fötter igen. Han var ofta ute i skogen, där han jagade och fiskade. Han började dyka, skaffade sig en specialkamera och tog bilder på fiskar och växter under vattnet.

Armins hade också börjat jobba i Sverige i perioder, vilket gav pengar och hopp.

***

Sommaren 2019 var livet på uppgång och Armins var glad. Han tog med Ginta på fisketurer och de pratade om sina drömmar. Syskonen planerade att bygga ett garage på tomten intill Gintas hus. Broderns blågrå ögon gnistrade.

Hösten närmade sig och Armins skulle resa till Stockholm för jobb på ett bostadsbygge. I Sverige skulle han leva på billiga lettiska matvaror för att spara ihop till en sprillans ny elcykel till äldsta dottern som snart fyllde år. Det skulle bli en fin överraskning.

***

• Vi hade jobbat mycket tillsammans och det som hände var hemskt.

Barkarby, Stockholm, lördag den 31 augusti 2019, klockan 10.12: Pang! En bygghjälm hade singlat ner från sjunde våningen, studsat utmed byggnadsställningarna, och slog sedan i marken med full kraft. Smällen ekade över bostadsbygget Six one och fick arbetarna i närheten att rycka till. De tittade oroligt upp mot ställningsplanet på femte våningen, där något rörde sig.

Var det en arm som stack ut från kanten? Ja, det verkade vara det. Armen rörde sig i kramper. En man hade fallit ner två våningar och behövde hjälp. Han hade landat på en ställningsdel som hans kropp nu balanserade på.

Några arbetare började springa upp i huset för att rädda sin kollega.

Men de hann inte i tid, för kort därefter föll mannen vidare nedåt, ända ner till första våningen. Han landade på stålställningen med ett brak.

De framspringande kollegorna möttes av en obehaglig syn. Mannens huvud var uppfläkt in till kraniet och det sprutade blod på väggen och ställningarna. Han yrade och tog sig gång på gång åt huvudet. Mannens kollegor satte sig hukade över honom i den gassande solen och försökte stoppa blodflödet.

En polispatrull kom snabbt till bygget. En av poliserna tog fram ett förband som han vecklade ut och täckte över såret i huvudet med. Sedan dök ambulanspersonal upp, men de kunde inte rädda mannens liv. Huvudskadorna var för svåra och han dog i ambulansen.

Men vad hade egentligen hänt? Situationen var förvirrad och polisen hade svårt att få reda på detaljer om olyckan. Nästan ingen av dem som sett händelsen pratade engelska.

Det enda som var säkert var att mannen hade arbetat på plan sju och fallit ner i ett hål mellan ställningen och huset.

Att förstå vem mannen var gick däremot snabbt, för i hans korthållare låg ett blodigt inpasseringskort. Bilden föreställde en medelålders man med blågrå ögon. Armins Lukasenko.

En av kollegorna som delade lägenhet med Armins blev svårt chockad när han förstod vem som hade avlidit.

– Vi hade jobbat mycket tillsammans och det som hände var hemskt, berättar vännen.

Hans träningskompis Armins fanns inte längre och det skulle inte bli några fler pass på gymmet tillsammans, och inga fler knasiga skämt från Armins i omklädningsrummet.

Det var mycket annat som inte heller blev av efter den där dagen i augusti. Det blev ingen elcykel i födelsedagspresent till dottern, inget gemensamt garagebygge vid den vita villan i Lettland – och inga fler fisketurer.

För Ginta hemma i Lettland blev det istället en plågsam väntan. Armins kropp behövde undersökas innan den efter en dryg månad kunde fraktas hem för begravning. Systern levde under den tiden i ett overkligt töcken.

– Jag kunde omöjligt förstå att olyckan hade skett. Jag hade ju pratat med Armins på telefon. Och så ringde de två dagar senare och sa att han inte längre fanns.

Ginta hade en känsla av att det skulle ligga någon annan i kistan när hon väl öppnade den. Så var det inte. Hon fick se sin bror i hemskt skick.

– Hela kraniet var krossat. De hade sytt ihop honom, men inte på rätt sätt. Ett öra satt på tinningen och det andra örat var närmare halsen. Prästen sa att det nog var bäst att stänga kistan till begravningen.

Ginta var skakad men tog tag i alla bestyr runt begravningen, som skulle ske i syskonens barndomsstad Ogre. På kort varsel lyckades hon bjuda in familj, vänner och några gamla klasskompisar till Armins. Det blev en värdig begravning. Kistan hölls stängd.

LÄS MER: Bristande säkerhet – även efter olyckan på sämsta bygget 2019

***

Brabos projekt Six One, där det stora byggbolaget Hansson Hus var huvudentreprenör, utsågs av Byggnadsarbetarens redaktion till Årets sämsta bygge 2019, på grund av Armins Lukasenkos dödsolycka och flera andra, återkommande, faror.

I februari är det dags för rättegång, där en arbetsledare och en företrädare för underentreprenören Krag Solutions, företaget där Armins Lukasenko var inhyrd, åtalas för arbetsmiljöbrott.

Krag Solutions riskerar också att dömas till en företagsbot på två miljoner kronor.

Enligt åtalet har arbetsgivaren brustit på grund av det otillåtet stora hålet mellan väggen och ställningen, där Armins Lukasenko föll ner. I utredningen framgår också att Armins, som vid tillfället byggde ett vädertak, inte hade någon sele. Hans skyddshjälm var heller inte godkänd i Sverige och saknade hakrem.

I övrigt finns inga svar om varför Armins föll ner i hålet. Teorier som en arbetsmiljöinspektör framför i utredningen, är att han kan ha svimmat i sommarvärmen, eller att han fått en stöt av sågen han jobbade med.

De åtalade nekar till brott.

Jag skulle vilja att Armins, åtminstone i mina drömmar, kunde berätta för mig vad som hände.

Ginta Stabingaite kommer att vara på plats i rättssalen i februari. Hon tvingas då återuppleva minnena från händelsen och pratar om det stora lidande som hennes bror måste ha utsatts för under de sista minuterna av sitt liv.

– Armins var ju inte ens avsvimmad när han föll, utan han kände all smärta. När en person som är vid medvetande slår sig på allt stål på det där viset …

Ginta säger att Armins dyker upp i hennes tankar hela tiden. Hon beskriver det som ögonblicksbilder av brodern, oftast från barndomen: Armins i sommarlandskapet från på bondgården. Den lilla killen i ljus kalufs som springer runt vid gården, badar och täljer fiskespön. Armins som susar fram på motorcykeln i skogen.

– På kvällen när jag ska gå och lägga mig kommer bilderna. Jag tänker på honom och ställer mig frågor.

Vilka frågor?

– Hur det gick till, varför han ramlade ner. Det var ingen på platsen som såg vad som hände där uppe, de såg bara att han föll.

Vad vill du veta?

– Jag skulle vilja att Armins, åtminstone i mina drömmar, kunde berätta för mig vad som hände. Stötte han i något däruppe och ramlade, eller var det en konflikt med någon som gjorde att han föll?

 Att inte veta, är det värst?

– Ja, det är tungt … för jag har inga svar.

Ginta blir tyst ett tag. Sedan upprepar det hon nyss sagt: ”Njeto atveta.” Inga svar.

Fotnot 1: Byggnadsarbetaren har sökt företrädare för Krag Solutions.

Fotnot 2: Olyckan är till största del beskriven med hjälp av vittnesmål i förundersökningen.