Franska plåtkungar gör underverk på slottet
De franska plåtslagarna Youni och Brice älskar utmaningar. Deras senaste: En ”omöjlig" blytäckning av en slottsruin i Sverige. Vi drog till Stjärnorp utanför Linköping och såg hur de med påkar och klubbor gjorde det omöjliga möjligt.
År 1662 kunde Hedvig Douglas, fältmarskalken Robert Douglas änka, för första gången blicka ut över Roxen från det nybyggda slottet Stjärnorp. Byggarbetena hade dragit ut på tiden, bland annat på grund av ekonomiska problem, och hennes make hade hunnit gå bort. Men nu stod äntligen den ståtliga byggnaden färdig på den lilla knallen i skogsbrynet. Utsikten som mötte Hedvig när hon tittade ner över slottsgården, flygelbyggnaderna och ut över vattnet var bländande.
356 år senare är vyn över den lilla socknen utanför Linköping densamma. Men nu är det en 22-årig fransman som njuter av den. Han heter Youni Le Coutor och är plåtslagare.
– Vi har det bra här, säger han med ett leende och gör en gest ut mot sjön.
Men Youni jobbar inte i ett slott, utan i en ruin. Stjärnorps slott fick nämligen bara stå orört i drygt 100 år innan det förstördes av en svår brand. Därefter har det förfallit. Nu vill arvingarna Douglas stoppa ruinens förfall. Hittills har bland annat alla fönsterhål glasats igen, ett tak byggts till och fasaden har säkrats mot sprängskador när det fryser.
Ett av de viktigaste och svåraste arbetena är att göra fönsterbleck till nära 90 fönster och lägga plåt på väggarnas överkant. För det krävs bly – och franska specialister.
– Här i Sverige har ni tappat kunskapen om hur man arbetar med bly. Det är därför vi är här. I Frankrike finns det ofta blypartier i historiska byggnader, säger Youni Le Coutor.
På Stjärnorp är plåtslagarnas svåra uppdrag att få materialet att följa varje sten i ruinens hackiga form. Youni visar hur det går till. Han tar fram en blyplåt och börjar banka på den med ett gult, runt klappträ. Metallen formas långsamt. Efter ett tag byter han till ett trä som är mer spetsigt för att få till böjningarna. Blyet böljar nu fram över muren.
– Man börjar stort och förfinar senare, säger han.
Youni använder sedan en speciell rasp och tunnar ut skivan i kanten så att övergången till nästa plåt ska bli snyggare.
Innan det har hans kollega, Brice Noëll, plattat ut blyet och lött dit tassar för att kunna fästa det undertill.
– Det kan verka komplicerat. Men när man gör det gång på gång blir det en rutin, säger Brice.
Roger Hallingström är delägare på Sveha Plåt, ett av de företag som utför ruinrestaureringen. När han fick instruktioner om att blyplåtarna skulle följa varje sten blev han fundersam.
– Jag trodde aldrig att det gick att göra så här med bly, säger han.
Roger pekar mot Youni och Brice och tillägger:
– Men de där är ju överjävliga alltså. De kunde göra det. Jag har nog aldrig sett så duktiga plåtslagare.
Ett bevis på skickligheten är att Youni för två år sedan vann Euroskills, tävlingen där Europas bästa unga yrkesmän utses.
– Jag förberedde mig verkligen grundligt inför tävlingen. Jag lärde mig att förfina tekniken, jag gjorde verkligen allt jag kunde för att vinna. Och så tränade jag mycket för att bli fysiskt stark, säger han.
Det går inte att ta miste på ambitionen hos Youni, som lärt sig att arbeta med nya material under sin tid i Sverige. Precis som sin kollega nöjer han sig inte med att tjäna pengar.
– Det finns de som drar benen efter sig på vägen till jobbet. Och så finns det sådana som vi, som älskar sitt jobb och hela tiden vill bli bättre. Vi vill utveckla plåtslageriet och lära oss något varje dag, säger Brice.
Det glittrar i hans ögon när han berättar om sitt yrke, som är ”det finaste i världen”, med vacker utsikt och ständiga utmaningar när det gäller material och konstruktion.
De två fransmännen söker sig ständigt till svåra jobb för att utmana sig själva.
– Vi har gjort många häftiga jobb runt om i Europa. Jag har till exempel jobbat med stugor högt uppe i alperna, säger Brice.
Han berättar om när han gjorde aluminiumarbeten på franska Refuge de l’Aigle, en för bergsklättrare känd stuga på nära 3 500 meters höjd över havet. Det lilla huset står på en smal passage med tvära stup på vardera sida. Utmaningen i plåtjobbet var inte bara säkerheten, utan också att hantera naturens krafter.
– Om det var 35 grader och sol nedanför berget kunde det vara minus 10 och storm däruppe. Det var inte enkelt. Allt material transporterades i helikopter, vilket var en utmaning. För oss som jobbade var det komplicerat, eftersom man blev trött fortare på grund av bristen på syre.
Youni har restaurerat flera historiska byggnader. Han har bland annat jobbat på ett av Frankrikes största slott, Fontainebleau i närheten av Paris.
Att arbeta med skiffer, bly och zink på andra historiska platser har gjort honom alltmer allsidig.
– Om man ska gå långt i det här yrket så måste man ha en stor passion och jobba hårt. På morgonen när man vaknar så ska man vara taggad. Man måste känna glädje i det, säger Youni.
Det blir allt tydligare: Brice och Youni letar ständigt efter nya kickar för att inte bli uttråkade. Det är därför ingen tillfällighet att de två kollegorna valde den prestigefulla utbildningen till plåtslagare på den franska yrkesskolan Les Compagnons du Devoir. På skolan får eleverna först en grundutbildning. Sedan lär de sig olika moment och tekniker genom att jobba runt om i Frankrike och världen. Det var genom ett samarbete mellan den franska skolan och Sveha plåt som Youni för första gången kom till Linköping och började jobba i slottsruinen.
Den sammanlagda utbildningen på Les Compagnons är nio år. Anseendet för dem som gått utbildningen är därefter och de färdigutbildade får särskild status med hjälp av olika attribut.
– Man kan välja att bära särskilda örhängen som visar att man är en mästare. Man får också välja ett namn, som har med personens utmärkande egenskaper att göra. Jag är ”den beslutsamme”, säger Brice.
– Och jag är ”det ärliga hjärtat”, fyller Youni i.
”Det ärliga hjärtat” lever den här dagen upp till sitt yrkesnamn. Han berättar uppriktigt för arbetsledningen om morgonens misstag. Brice och Youni skulle få bort en stor vattensamling som hade lagt sig på en presenning några våningar upp i ruinen. De vände presenningen uppochner, så att flera liter vatten rann nedåt. Men de hade inte sett muraren som jobbade under dem. Efter någon minut kom en dyblöt murare upp och gav dem en rungande utskällning.
– Helvete alltså, säger Youni med ett generat skratt.
Troligen är incidenten bortglömd om ett par veckor, när alla krönen på Stjärnorps slottsruin är täckta av plåt.
Då har murarens blöta kläder i fikarummet för länge sedan torkat. Och då har Youni och Brice vänt tillbaka till Frankrike, på jakt efter nya plåtslagarkickar.