Konflikträtt mot fri rörlighet i EG-domstolen
När EG-domstolen i Luxemburg på tisdagen höll muntlig förhandling angående Byggnads och Elektrikernas konfliktåtgärder mot Laval un Partneri, hösten 2004, handlade det mycket om hur EG-rätten påverkar nationella regler om fackliga rättigheter. I de europeiska facken finns det en oro för att Laval-målet och ett mål som gäller en konflikt på Viking Line, som domstolen förhör sig om på onsdagen, kan komma att påverka grundläggande fackliga rättigheter.
De svenska facken företräddes i domstolen av Ulf Öberg. Han varnade för konsekvenserna om EG-domstolen sätter fri konkurrens före rätten till fackliga stridsåtgärder. Det skulle rubba maktbalansen på arbetsmarknaden och få stora sociala konsekvenser, sade han.
Det lettiska företaget Laval un Partneris advokater, Martin Agell och Anders Elmér, tonade i stället ner den delen i målet.
”Det här handlar om fackliga åtgärder som är unika för Sverige och som syftar till att förhindra fri rörlighet”, sade Martin Agell i sin inledning.
De EU-länder som var på plats i domstolen för att ge sin syn på målet tog, trots Lavals inledning, mest upp frågan om en avvägning mellan grundläggande fackliga rättigheter och unionens friheter för etablering och rörlighet över nationsgränser. Sju av medlemsstaterna, Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Österrike och Finland gav i varierande omfattning stöd åt den svenska regeringens uppfattning att svenska konfliktregler inte strider mot EU:s regler om fri rörlighet. Och de fyra länder, Lettland, Estland, Litauen och Polen, som stödde Lavals uppfattning gjorde det med motiveringen att facklig konflikträtt kan innebära en olaglig inskränkning av fri tjänstehandel i unionen.
Trots att så många uttalade stöd för Byggnads konfliktåtgärder var Byggnads juridiska ombud, Peter Kindblom, förvånad efter förhandlingen.
– Det är förvånande att så många medlemsstater ändå är inne på att bedöma rätten till konfliktåtgärder trots att det finns tydliga skrivningar i regelverket att konflikträtten står utanför EU:s område, sade han.
Sammanräkningen av medlemsstaternas åsikter gav alltså ett visst stöd för att Byggnads blockad för att få till stånd ett kollektivavtal på skolbygget i Vaxholm var tillåten enligt EU. Men Laval fick stöd av den tunga kommissionen, EU:s regering. Och domstolen dömer efter eget avgörande. Domarnas frågor till parterna gav heller ingen vägledning i hur domstolen kommer att döma.
För Byggnads, vars ordförande Hans Tilly var på plats i domstolen, blir det att vänta. Domstolens generaladvokat i målet, Paolo Mengozzi, svarade inte på frågan när hans utlåtande kommer. När han blir klar med sitt förslag, troligen någon gång i vår, ska de 13 domarna ta ställning. Och sedan ska EG-domstolens svar på frågorna från den svenska arbetsdomstolen (AD) ligga till grund för en slutlig dom i AD.
Byggfackens talesman i förhandlingen, Ulf Öberg, menade att EG-domstolen står inför en ödesfråga och en utmaning.
”Ärade domare, ni har en unik chans att i det här målet visa att EU har en viktig och central social dimension, att se till att villkoren för Europas arbetare förbättras i stället för att medverka till social dumpning”, sade han. De 13 domarna, varav tolv herrar, i vinröda domarkåpor avslöjade dock inte med en min om de ville anta utmaningen.