Byggare med adhd – inte bara en superkraft
Bygglärare vittnar om att många elever med adhd söker sig till byggsektorn. Felicia Ahlström är en av dem som känner att hon hamnat i rätt bransch. Men att ha adhd är inte bara en ”superkraft” som många tror.
Felicia Ahlström lägger en klick gulfärgad fogmassa på fogplattan och börjar metodiskt jobba in massan mellan de vita medaljongformade kakelplattorna. Sen tar hon svampen och stryker bort den överflödiga massan från plattorna och tittar på resultatet. Hon nickar lite: den här färgen blir bra.
– Det är kul att testa med lite udda färger. Varför ska fogen alltid ha en neutral färg? säger hon.
Vi befinner oss i en bygghall i Bromma i västra Stockholm och ljud från skruvdragare, gersåg och hammare fyller lokalen. Här utbildas elever i olika hantverksyrken, bland annat till plattsättare.
Felicia hade ett struligt liv innan hon fick sin diagnos. Hon hoppade runt mellan olika jobb, men hittade ingen bransch som passade henne. Vuxenlivet innebar utbrändhet och sjukskrivning. Hon kontaktade psykiatrin som initierade en utredning, fick diagnosen adhd och började medicinera för att få bukt med de symtom som hindrade henne i vardagen.
Hon säger att medicinen hjälper henne att tänka en tanke i taget, att fokusera och att orka lyssna.
– Uppmärksamhetsspannet har blivit längre tack vare medicinen vilket känns jätteskönt, säger hon.
Byggbranschen passar henne eftersom det är tydligt vad som ska göras, menar hon.
Det ena momentet följer på det andra och det finns tydliga rutiner, vilket gör att hon inte kör slut på sig själv.
– Förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika, det är bra när folk säger till en att det är dags att avbryta, säger hon och ler.
Att hon fick en utredning och därefter diagnos har hjälpt henne att få balans i livet. Hon tar hand om sig själv på ett bättre sätt nu, säger hon, eftersom diagnosen sätter strålkastarljuset på svårigheterna. Exempelvis skyddar hon sig själv från intryck.
– Min hjärna sållar inte mellan intrycken utan registrerar precis allt. Lösningen är att använda ett par bra hörlurar och skärma av. Ibland behöver jag jobba i avskildhet.
Andra saker hon behöver tänka på är att hon lätt blir tidsblind. När hon ger sig i kast med en uppgift hamnar hon lätt i ett flow och blir hyperfokuserad.
– Detta kan jag lösa med en klocka som visar tidsspannet medan jag jobbar så att jag ser var jag befinner mig i spannet och när det ska vara klart.
Det mesta går att lösa, menar hon, en inställning som Felicias bygglärare Tomas Jansson också har.
– Jag ser adhd som en möjlighet, inte en begränsning. Det finns ett driv hos personer med adhd, säger han.
Tomas har varit arbetsledare i byggbranschen och tror att många chefer, utan att tänka på det, anpassar sin ledarstil efter anställda med adhd.
– Till exempel: man går igenom färre moment åt gången för att det ska bli tydligt vad som förväntas. Man kör korta möten eftersom en del har svårt att sitta still.
Det finns inga exakta siffror. Men bygglärare har ofta koll, eftersom de behöver anpassa undervisningen mer eller mindre, för att elever med adhd ska tillgodogöra sig undervisningen på ett optimalt sätt. När Byggnadsarbetaren gjorde en rundringning till skolor och frågade hur stor andel av eleverna som hade diagnosen i elevgrupperna, skiftade svaren mellan skolorna, från en andel på 7-8 procent med adhd, upp till 40 procent i en av skolorna.
Inom Galaxen, som ordnar rehabilitering ute på olika byggföretag efter sjukskrivning eller långvarig arbetslöshet, har 11 procent av de inskrivna byggnadsarbetarna en adhd-diagnos som huvudorsak till kontakt med Galaxen.
Towe Björklund är vd och har flera med adhd anställda i sitt företag, Delér Måleri. Hon tycker att man som arbetsledare inte ska lägga på för mycket jobb på personer med diagnosen.
– De har en stark drivkraft som man måste hålla tillbaka lite, så att de inte bränner ut sig på jobbet. Man får vara extra tydlig i startmöten om vem som ska göra vad så att målaren inte känner att allt hamnar på honom eller henne, säger hon.
Towe plockar bort vissa ansvarsområden i dialog med personen så att det inte blir för mycket, särskilt när en person med adhd är lagbas.
– För att få ut mesta möjliga utan att personen bränner ut sig, lyssnar jag in väldigt mycket och har en rak dialog. En del vill till exempel slippa pappersarbetet och bara mata på. Då anpassar vi jobbet efter det.
Eleverna i bygghallen tittar nyfiket på medan Felicia fogar och fotas av Byggnadsarbetarens fotograf. Efter intervjun säger Felicia nöjt:
– Jag är glad att jag vågade komma ut med min adhd. Den är inte bara en ”superkraft”. Det är en funktionsnedsättning som gör att man kraschar gång på gång, innan man förstår hur man ska hantera sina symtom. Sen kan jag glädjas åt det positiva: att man har ett driv, att man tänker utanför boxen och att man kan förstå andra, till exempel hur det kan kännas att vara annorlunda.