”Jag var inte förberedd på det man fick se där”
2018 spelas herrfotbolls-VM i Ryssland. Inför mästerskapet har den internationella fackföreningsrörelsen försökt slå vakt om schyssta villkor och som ett led i en överenskommelse mellan Bygg- och träarbetareinternationalen och Fifa bjöds facket in till arbetsplatsinspektioner. Tillsammans med en kollega från Elektrikernas reste Martin Blomberg, ombudsman på Byggnads Öst, till S:t Petersburg för att besöka stadens fotbollsarena. I en rapport som Byggnadsarbetaren har tagit del av beskriver han en lång rad arbetsmiljörisker.
‒ Det som var mest iögonfallande var ställningsarbetet, säger Martin Blomberg.
‒ På ett ställe arbetade man från en skylift, sedan hade man byggt en liten ställning i korgen. Det saknades skyddsräcken och ibland fanns det inga ordentliga ställningsplan att stå på. För att komma upp på ställningarna användes egentillverkade trästegar. Det fanns så många olika typer av risker med det arbete som utfördes.
LÄS MER: Dödsolyckor och vilda strejker
Arbetarna saknade som regel personlig skyddsutrustning. Martin Blomberg såg flera arbetare som jobbade i badtofflor. Andra bilade i eller slipade betonggolv utan ansiktsmasker. På vissa ställen gick det inte ens att se personerna på grund av allt damm.
Men det som gjorde störst intryck på Martin Blomberg var de arbetarbostäder där migrantarbetare från Centralasien inhystes.
‒ Jag var inte riktigt förberedd på det som man fick se där. Det var inte värdigt någonstans att ha ett sådant boende, säger han.
I rapporten beskriver Martin Blomberg sina intryck: ”Området låg i anslutning till stadion. Vi blev tillsagda att det var förbjudet att filma och ta bilder. Den synen vi möttes av är något jag aldrig tidigare skådat. Hundratals uttjänade, trasiga containrar staplade på varandra i långa rader. Inga fönster, ingen isolering, ingen el, inget vatten. Vi fick berättat för oss att de bodde upp till fyra arbetare i varje container. Stanken från de några få bajamajor som fanns var oerhörd. Hela området låg beläget i en stor leråker. Fullständig misär.”
Martin Blomberg är nu tillbaka på ombudsmannajobbet i Norrköping. Men minnet av förhållandena på andra sidan Östersjön, en timmes flygresa bort, har dröjt sig kvar.
‒ Det är klart att det är svårt att stänga av, säger han. Det är ju kolleger och kamrater som bygger det här. Oavsett vart man jobbar ska alla ha rätt att komma hem vid dagens slut, man ska inte behöva riskera sitt liv. Man jobbar långa pass och sen ska man få möjlighet att äta och vila, och så ser man vilka boenden de har att komma hem till.