Isocyanatskadad kräver: rädda forskning

Han är förbannad för att forskningen i Hässleholm är nedläggningshotad och han hoppas att regeringens kommande möte med fackförbunden i frågan ska leda fram till en positiv lösning.
– Hässleholmsforskarna har betytt mycket för att lyfta fram skaderiskerna med isocyanater och deras forskningsresultat har fått folk att skydda sig mer ute på arbetsplatserna, anser Anders Lökholm. Han har personligen fått stöd av forskarna och när han fick kontakt med dem kände han att han blev trodd, att någon tog hans besvär och symtom på allvar. Han fick veta att det fanns fler skadade, i andra branschen.
– Då är det ju typiskt att just deras arbete hotas av nedläggning. Det som behövs är ju generellt sett mer arbetsmiljöforskning, inte mindre. Bara viljan finns skulle det här gå att lösa, säger Anders Lökholm.

Han blev tidigt skadad av isocyanater, redan 1988. Han jobbade med bilglaslim som innehöll giftet när han en kväll kände det som att han höll på att dö. Han fick en allergichock, kom akut till sjukhus och det blev starten till en livslång astma/ allergi. Han kunde inte gå tillbaka till jobbet mer.
– I början trodde folk att man var konstig för det här fenomenet var så okänt. Med tiden har ju problemet uppmärksammats alltmer.
Anders har senare varit i kontakt med ett flertal andra byggnadsarbetare som skadats av isocyanater.
– Jag tycker att regeringen ska plocka ut isocyanatforskningen, låta den vara oberoende och ge den statliga medel.
Fler byggnadsarbetare än Anders Lökholm har reagerat på nedläggningsbeslutet mot forskarna, som gjort sig kända för att de tagit fram nya mätmetoder för att upptäcka förekomsten av isocyanater. På Byggnads kongress togs ett uttalande där man bland annat krävde åtgärder av riksdag, regering, och socialdemokratiska partiet.