Herr Spiik och Mr Borr: ”Vi döptes in i byggsvängen”
Vi letade efter byggarna som heter vad de gör. Vi fann en kvartett med väldigt lättgissade jobb. Möt Spiik, Röör, Plåt och Borr.
Aptonym är ett krångligt ord, men med en kul innebörd. Vad betyder det då? Jo, en aptonym är ett namn som kan förknippas med vad en person jobbar med. Vad sägs till exempel om Benny Ruus, före detta ordförande för Motorförarnas Helnykterhetsförbund, kiropraktorn Eva Kramp, eller varför inte meteorologen Lisa Frost?
Även i byggvärlden finns det förstås en del folk som har jobbrelaterade namn. Men det kräver lite ansträngning att hitta de klockrena aptonymerna. Vi tog fram den mentala spaden och grävde i informationsmassorna på nätet.
Till slut fick vi bland annat fatt i Magnus Spiik på Kålltorps Bygg i Göteborg. Och det var inte direkt första gången någon la märke till snickare Spiiks efternamn.
– Det får man alltid höra om, varje dag kan man säga.
Dock inte så mycket bland kollegorna, eftersom han inte är den enda i släkten på firman. Både kusin och farbror Spiik jobbar på Kålltorps Bygg. Däremot får han reaktioner på sitt namn i andra sammanhang och många tror att det är taget. Men då skulle det vara ett lite märkligt val, för trots att Magnus är snickare anser han sig inte vara någon fena på att slå i spik.
– Nej, det vill jag inte påstå, det är inte så ofta man gör det nu. Jag borde heta Skruv i stället.
Inte heller Rickard Borr, projektledare på NCC, verkar ha fått det där klockrena namnet. Borren är nämligen inte hans favoritverktyg.
– Nej, det kan jag inte säga, skruvdragaren är allsidigare.
Men du är bra på att borra va – du är väl borrkungen?
– Det funkar, jag är ju snickare från början så borra ska man väl klara av.
När folk ofta reagerar på ens namn gäller det att ha svar på tal. Heter man Leif Röör och jobbar som rörmokare på Rörab Carlsson & Blomgren kan man behöva några intränade repliker.
– Jag brukar svara ”va, det har jag aldrig tänkt på”, eller skoja och säga att det stavas med två ö och två r, då sitter de lite frågande.
Men ingen av dem vi pratar med stör sig på att deras efternamn uppmärksammas ofta.
– Nej då, det är sånt man får leva med, säger mr Röör.
En del personer som har väldigt passande namn för jobbet råkar på att folk tror att det är smeknamn.
Nisse Plåt, pensionerad plåtslagare och snickare från Sveriges framsida, var en gång i tiden plåtslagare på Skånska cement. Kollegorna kallade honom fullt rimligt för Plåt. Men efter tre år på Skånska hade det fortfarande inte gått upp ett ljus för alla vad Nisse egentligen hette i efternamn.
– När jag slutade var det en gubbe som såg mina papper och sa ”fan, heter du Plåt, jag har trott att de bara kallade dig Plåt”.
Man skulle kunna tro att namnet ibland, mer eller mindre omedvetet, har ett finger med i spelet när det är dags att välja jobb. Men att Nisse blev plåtslagare hade inget med efternamnet att göra. Det var mamma som bestämde.
– Jag jobbade som piccolo först på Hotell Eggers, men mamma ville inte ha mig där så hon skrev in mig i skola på Götaverken. Jag började som plåtslagare där som 17-åring.
Inte heller Nisse tycks ha fått ett passande namn, för han tröttnade på plåtslageriet.
– Det var oljigt och skitigt, det var så skönt att komma till snickeriet.
Herr Plåt säger med eftertryck att han föredrar trä framför plåt. Men han är ändå nöjd med namnet.
– Det var aldrig problem i skolan, ingen mobbning eller så. Man blev kallad Plåtis, men det har varit ett positivt namn att ha.
Rickard Borr är inne på samma linje – att det inte behöver vara så dumt att ha ett namn som får folk att haja till.
– Det kan vara en fördel, man blir ihågkommen. Om man nu vill det – men det vill man ju förhoppningsvis …