Maken Tommy blev lungsjuk på jobbet: "Ingen mer ska behöva drabbas"

Margareta Sundgren öppnar dörren och hälsar välkommen. Hon är klädd i rött och utstrålar ett behagligt lugn. Hon och Tommy flyttade in i den nybyggda trerummaren i centrala Västerås för sju år sedan.

– Vi hade knappt hunnit flytta in så började han hacka och hosta. Jag sa till honom: ”Nu går du till doktorn, det här är ingen vanlig förkylning”, berättar Margareta och dukar fram kaffe och kondisbit.

Företagshälsovården trodde att symtomen kunde tyda på astma. Han fick en inhalator, men det hjälpte inte. Syreupptagningen fungerade ändå förhållandevis bra och Tommy jobbade på som vanligt. På fritiden reste paret med vännerna till Grekland och Italien.

Men besvären blev allt värre och 2015 förändrades allt. Diagnosen löd ideopatisk lungfibros, en kronisk sjukdom som hela tiden förvärras. Ärrvävnad utvecklas i lungorna och gör det svårt att andas. Tommy blev sjukskriven i omgångar och var regelbundet på lungmottagningen. Så snart han ansträngde sig blev tillståndet sämre.

Tommy Sundgren föddes 1956 och växte upp i Tillberga utanför Västerås. Yrkesbanan började 1974 då han blev betongarbetare på byggbolaget BPA. Drygt 20 år senare tog Peab över företaget. De sista 15 åren jobbade han främst som rivare på Peab Byggservice.

– Jobbet kanske inte alltid var det roligaste, men han klagade aldrig. Han tyckte om arbetskamraterna. Tommy var spexaren i laget. När han kom in i kupan var det mycket historier, skratt och tokigheter, berättar Margareta.

Tommy och Margareta träffades 1987, förlovade sig 1988, gifte sig 1989 och fick sonen Oskar 1990. ”Allt på rad”, skrattar Margareta.

Fotbollen var det stora fritidsintresset. Tommy var tränare för VSK där både Oskar och Margaretas nio år äldre son Johan spelade. Tommy tyckte om att vara aktiv, fiske var en annan passion.

Trots sjukdomen fick Tommy fortsätta med arbetsuppgifter som att bila, riva golv och bryta kakel. Han arbetade fram och tillbaka ända till 2016.

– Då var han på ett renoveringsarbete, allt var inplastat och han skulle in där och riva. Det var som alldeles vitt i luften, berättade han. Då släppte han allt och gick hem.

Lungfibros är en delvis outforskad sjukdom som kan uppstå av olika orsaker, exempelvis att ha andats in skadliga ämnen som stendamm. I 40 års tid hade Tommy arbetat i dammiga miljöer, ofta med bristfälliga skydd.

– För mig är det solklart att han har fått det genom jobbet, säger Margareta. En gång hade han varit och spritputsat en vägg. Hela han var svart, det var bara ögonen som syntes.

Att sjukdomen kunde vara arbetsrelaterad ansåg också läkarna. Professor Eva Vingård, specialist i yrkesmedicin, skriver i en medicinsk bedömning av Tommys fall att det finns ”övervägande skäl för ett samband mellan den skadliga inverkan och lungfibros”.

Det sista året var tungt. Ofta satt Tommy bara och flåsade i favoritfåtöljen. Samtidigt försökte han leva in i det sista, berättar Margareta.

– Alla sa det, ”det är otroligt, man kan inte se på honom att han är sjuk”. Han var alltid så skojfrisk och sällskaplig.

Margareta pekar på ett fotografi med Tommy och arbetskamraterna från Peab.

– Den här mannen ringde varje dag efter jobbet och frågade honom hur han mådde. Det fanns så mycket omtanke.

Lungfibros är en obotlig sjukdom och bara omkring en fjärdedel överlever efter fem år. Enda hoppet på sikt står till en lungtransplantation. Tommy skulle få en ny lunga vid hemkomsten från en resa till Sicilien i maj 2017. Men operationen genomfördes aldrig.

– Innan vi åkte frågade läkaren om han var motiverad. Tommy var jättelycklig. Vi var helt inställda på att det skulle bli av. Men när vi kom hem visade det sig att han hade för dåliga levervärden.

Tommy och Margareta fortsatte att hoppas och levde ungefär som vanligt. Samma dag som  beskedet om den inställda operationen följde de med några vänner på en rockkonsert. Några dagar innan den sista resan till sjukhuset var de i Kalmar på semester. Tommy körde bilen hem.

– Han sa att jag inte skulle tänka på honom, jag hade ju semester och skulle inte sitta hemma. Han kämpade för min skull, säger Margareta och håller tillbaka tårarna.

Den 14 augusti 2017 avled Tommy Sundgren på centrallasarettet i Västerås efter ett över 40-årigt arbetsliv med kvartsdamm, asbest och giftiga ångor. Lungorna var fulla av bindväv.

– Mot slutet gick det fort. Jag och mina söner var där hela tiden. När vi kom in frågade han: ”Är det kört?” Vi förmådde inte berätta, läkaren fick ge beskedet. Han hade inte ont, men det var jobbigt att andas.

Ett år senare lever Margareta starkt med minnena. Tommys vita hatt hänger kvar på en tavelram i hallen. På ett bord i vardagsrummet står en bild på Tommy, med barnbarnens hälsning ”vår stålfarfar” intill. Margareta sitter ofta i soffan och tänker tillbaka.

– Jag pratar fortfarande med honom. Jag är inte religiös men ibland känner jag att han nästan är här, jag har hans aura runt mig. Många frågar om jag inte ska flytta. Men jag trivs här. Det är vårt hem, vi har byggt upp något tillsammans.

År 2016 gjorde Tommy en arbetsskadeanmälan så att Margareta skulle få livränta. Men Försäkringskassan avslog ansökan. Den försäkringsmedicinske rådgivaren ansåg att kopplingen mellan sjukdomen och utsatthet i arbetet inte kan bevisas, att ”de lungförändringar den försäkrade drabbats av inte enligt tillgänglig vetenskaplig evidens anses kunna uppkomma av den beskrivna exponeringen”.

Ärendet gick vidare till förvaltningsrätten som avslog fallet i juni 2018. Då var Tommy redan död, men Margareta fortsätter kämpa. Med hjälp av Byggnads har hon överklagat till kammarrätten.

– Det handlar inte om pengarna, utan om alla andra unga killar som blir utsatta i dag. Det skulle kännas så gott om han fick rätt. Tommy pratade mycket om det på slutet. Ingen ska behöva utsättas för en sådan arbetsmiljö.